Det finns så mycket jag vill göra och uppnå men jag vet att allt inte kommer att infrias, mest på grund av min egen bristande förmåga. Men några mål hoppas jag i alla fall att jag ska kunna uppfylla.
Några är små och vardagliga, några är lite större.

Vad gäller Dio så är de vardagliga små målen att han ska lära sig att gå fint i koppel och inte hålla på och rycka var och varannan meter. Att bli bättre på att gå lös och lyssna bättre på inkallning. Jag ska också försöka minska hans jaktintresse. Det kommer inte att bli lätt men jag har några övningar som jag ska prova. Överhuvudtaget ska vi jobba mycket med vardagslydnaden. Skvallerträning, kontaktövningar, inkallning, minska på skällandet, passivitetsträning etc. etc.
Bland de större målen är att försöka komma iväg och göra anlagsprov och på lite längre sikt sikta på ett championat, kanske nästa år.
Om vi bara tränar tillräckligt och jag är modig nog så ska vi också göra tävlingsdebut i vår/sommar i rallylydnad.
Jag hoppas också att vi ska komma igång med lite agilityträning. Har anmält oss till en agilitykurs, lite på impuls faktiskt då jag sedan förra våren bojkottat klubben p.g.a. förra ordförandes otrevliga bemötande och medlemmars iskyla. Men jag tänkte ge dom en ny chans nu, om vi kommer med på kursen.
Utställningsmässigt blir det nog inte mer än ett par officiella i år. Jag har inga större förhoppningar om framgång där så jag har egentligen inget mål satt. Förut hade jag som mål att få ett cert men det har jag inte längre. Det får bli som det blir med utställningarna och det är inget jag tänker lägga någon större energi på detta året.

Vad gäller Eddie så har jag inte direkt några mål. På grund av hans sjukdomar, och då Addison framför allt, kan han varken ställas ut eller tävla.
Det vore visserligen kul att gå någon kurs med honom, men det finns ingen kurs att gå i närheten så kurser får vi skippa.
Eddie ska bara få vara Eddie. Få njuta av livet och göra det han tycker är kul och slippa sånt han tycker är mindre kul. Tillsammans ska vi kämpa mot sjukdomarna, försöka hålla dom i schack och se till att dom inte gör sig alltför påminda. Vi ska göra vårt yttersta för att Eddie ska må så bra som möjligt och se till att han är lycklig och lever ett värdigt hundliv. Om Eddie får må bra utan kriser eller annat och vi slipper veterinärbesök utöver rutinkontroller så har vi uppnått det största målet av dom alla.
Med Eddie ska vi bara ta en dag i taget, njuta av stunden och ta tillvara på varje sekund vi har tillsammans.