Igår fick vi provsvaren på blodprovet. Han ligger fortfarande skevt, på gränsen både i natrium och kalium och man vill ju att värdena ska ligga mer i mitten.
Jag tror jag blir tokig! Kan inte värdena bli bra snart? Och sen stanna där? Så vi slipper flänga till veterinären var och varannan vecka.

Nu ska vi höja Florinefen från 4x2 per dag till 5x2 per dag. Hydrokortisonet blir kvar på samma dos. Skulle önska man kunde sänka den lite så att han förhoppningsvis tappar lite av sina hungerskänslor men vi får väl hoppas att vi kan göra det längre fram.

Nytt blodprov i januari. Då håller jag tummarna för BRA värden!

Det kom snö för ett par veckor sen. Både jag och hundarna blev överlyckliga. Framför allt Eddie. Han lever verkligen upp när det är nysnö. Han blir som valp på nytt och verkligen överlycklig. Så härligt att se!
Tyvärr varade det inte så länge. Snön försvann lika snabbt igen. Nu är det bara regn. På luciadagen såg jag till och med violer som växte och frodades. Något är fel med klimatet! Riktigt deprimerande. Jag suktar efter snö och minusgrader men innan eller om jag får njuta av det får jag njuta av dessa vinterbilder istället som jag var snabb med att ta så länge den superkorta vintern varade.

Här blåste det lite. "Sven" var på besök den här dagen

Förra veckan damp det ner ett brev från djursjukhuset. Det var ett brev från "vår" veterinär, vår fantastiska specialist.
Hon ville önska god jul och meddela att hon går på föräldraledighet och att man kan kontakta hennes sköterska, som varit lika involverad och känner till hela historien, så hjälper och stöttar hon så långt hon förmår. Annars slussar hon vidare till den jag själv utsett till "reserv" men som också officiellt är den som ska fungera som stand-in.
Hon uppger också att man kan nominera någon för Årets djursjukvårdare 2013 och självklart ska jag göra det! Vår sköterska är helt fantastisk hon också. Jag måste bara komma på någon bra motivering. Inte så lätt, men jag har till på onsdag på mig.

Jag blev så glad över att få detta brev. Snacka om kundvård! Så himla gulligt av henne att skicka ut detta till sina stammisar.
Finns det någon bättre veterinär i detta avlånga land? Jag vågar nog påstå att näe, det finns det inte! Vi har haft turen att hitta den absolut bästa!
Jag önskar henne all lycka med nytillskottet men hoppas att året går fort så att hon snart är tillbaka ;)

Ja det kan man ju hoppas i alla fall och troligen blir det så, om dom inte vill träffa oss nästa vecka, för sen åker vi hem till Hälsingland över jul.
Ungefär 20 gånger har vi varit till veterinären i år. Det blir ett besök oftare än var 3:e vecka. Det är ju helt galet! Men vad gör man inte för sin pälskling.

Idag var det blodprov för att kolla hur han ligger till efter bytet till hydrokortison. Hade också tagit med min blanketter för att skicka blodprov till SLU för forskning. Man vill ju gärna bidra på alla sätt man kan. Gör det du också om du har en sjuk hund. Gå in på hunddna.slu.se så hittar du aktuella projekt där.

Det var helt tjockt med folk på djursjukhuset idag. Jag tror aldrig det varit så många patienter där någonsin när vi varit där. Det var kö fram till kassan och båda kassorna var öppna vilket dom aldrig är i vanliga fall. Vi ställde oss längst bak i kön för att anmäla oss i kassan men vi hann bara ställa oss där så kom sköterskan och ropade in oss så att vi skulle slippa vänta för att anmäla oss.
Det har sina fördelar att vara stammis och igenkänd :)

Blodkärlen ville inte vara med idag så det strulade en del när hon skulle sticka Eddie. Hon försökte först med ena benet men hittade inte rätt och sen försvann kärlet och ville inte visa sig igen.
Så vi fick prova andra benet och då gick det bättre. Eddie var så tålmodig hela tiden. Stod helt stilla och sa inte ett knyst trots strulet och att hela 5 rör skulle fyllas. Han är så tapper och duktig! Finner sig i det mesta och härdar ut. Dom får göra precis vad dom vill med honom. Han är verkligen världens snällaste! Inte undra på han är så omtyckt bland personalen.
Han är min lilla hjälte efter allt han fått uthärda och kämpat sig igenom, alltid med samma vänliga attityd.

Jag bad också om att få en utskrift av Eddies journal som jag kan skicka in till SKK. Har beslutat mig för att avelsspärra Eddie. Inte för att jag någonsin haft några avelsplaner på honom. Det är enbart för och markera att något är fel med hans linje. Eftersom det i nuläget inte går att registrera sjuka hundar varken hos SKK eller rasklubben så blir detta mitt sätt och visa att han är sjuk. Då har jag gjort vad jag har kunnat men jag kommer fortsätta kämpa för att sjuka hundar ska registreras så att man i största möjliga mån kan förhindra att fler sjuka hundar sätts till världen. Det är att kämpa i motvind men jag är inte ensam och förr eller senare kanske folk öppnar ögonen för allvaret i detta. Mer om detta kommer jag att skriva om senare på ett eller annat sätt.
Har du en sjuk hund så råder jag dig hur som helst till att avelsspärra den.

Eddies journal var på 21 A4-sidor och det var väldigt intressant läsning, men samtidigt jobbig, speciellt tiden då han var inlagd i augusti. Hur otroligt dålig han var, hur illa ute han var, hur nära det var att han strök med. Ingen rolig läsning alls.
Men det fanns också något som både jag och sambon skrattade åt. I två dagar var det bara elände. Låg temp (han hade en temp på 36 när jag kom in med honom. Hundars temp ska ligga på runt 38), han var vinglig, orkade inte gå, ville inte äta, blev handmatad, var förstoppad, kissade i buren, lade sig ner vid rastning, fick bäras in till buren, ylade, gnällde, var orolig, trött, låg puls.
Men efter två dagar står det i journalen: "Jättekissig, hoppig och hysteriskt glad"
Vi kan se honom framför oss när han får ett av sina glädjeryck och blir så där tokglad vilket förmodligen var vad som hände hos veterinären. Hur han skuttar runt, kampar med kopplet och pussar allt i sin väg. Lilla skrutten! Vilken tur vi hade att det vände.
I journalen kan man också läsa en liten anteckning om beställd åtgärd: "koll klor dagligen pga klofalssjukdom". Jag tror mig veta vem som gjorde beställningen och inte var det jag :) Det var med största sannolikhet vår underbara fantastiska klodoktor. Den mest omtänksamma veterinär man kan tänka sig. Lite jobbigt att hon är mammaledig men det finns som tur är fler bra veterinärer där även om ingen riktigt kan mäta sig med henne.

Nu hoppas jag att Eddies värden är bra och att han får må fortsatt bra. Men varje gång jag läser om en addisonhund som lämnat oss (som ikväll då jag läste om en addisonhund som blivit ängel) så blir jag livrädd. Totalt skräckslagen att det även ska hända Eddie. Därför tar jag tillvara på varje dag och njuter av varje stund jag får ha med min väldigt speciella och underbara Eddie.

Det blev lite si och så med promenadaktiviteter denna vecka. Inget varje dag men någon gång ibland, så här följer bara en snabb sammanfattning.

Fokuserade mest på kontaktövningar och på att träna Dio på att gå fint i koppel. Inte rycka, inte dra. Det går så däääär! Han kan liksom inte låta bli, men jag hoppas att jag förr eller senare vinner den striden.
Några varv runt lyktstolpar blev det också, lite balansträning i lekparken och lite tricks i form av slalom mellan benen och snurra runt.
Lade också in lite rallylydnadsmoment som att backa, sitta framför etc. Att backa rakt går inte, att sitta rakt går inte heller. Vete tusan hur jag så få dom att bli raka. Får klura vidare på det.

Hur som helst.. någon förbättring i uppmärksamheten har jag ännu inte märkt. Kanske dom behöver mer tid? Eller så är jag fortfarande på tok för tråkig.