Så var det äntligen dags för lilleman att börja plugget.
Vi hade ju missat de två första gångerna av valpkursen p.g.a. min resa så vi träffade instruktören en timme innan för att få lite snabb sammanfattning av vad som gåtts igenom innan och jag fick visa upp vad Dio kan.
Dio visade sig från sin bästa sida och skötte sig jättebra. Så bra att instruktören tyckte att vi helt klart var bäst i klassen *stolt matte*
Men det var innan dom andra kom det. När dom kom blev det betydligt svårare för lille Dio att visa att han är duktig. Inte helt lätt att koncentrera sig på matte när man omges av 6 mer eller mindre jämnåriga kompisar. Det gick trots allt ganska bra ändå och det var ju ett utmärkt tillfälle att träna på det vi behöver träna på så det kan nog kanske bli bra till slut. Hoppas jag.

.
Idag var det dags för Dio att gå ut i utställningsringen för första gången.
Vi var tvungna att vara där ganska "tidigt" för man måste visa upp vaccination och hämta nummerlapp innan kl. 11. Vi skulle inte in i ringen förrän vid 13-tiden så det blev lång väntan i hällregn. Brr!
Hundarna hade regntäcken på sig men det hjälpte ju inte så mycket. Dom blev blöta och kalla ändå. Paraply med filt under hade jag ställt upp också men Eddie ville inte ligga där och Dio låg bara där stundtals så på slutet satt dom och huttrade båda två, stackarna, men så kom Eddie bästis för att vara hejarklack och då blev det livat så då fick dom upp lite värme.

När det äntligen var vår tur hade regnet upphört och solen tittade fram lite. Det var så dags då! Vid det laget var den nytvättade Dio från gårdagen skitigare än skitigast, men så är det när man bor i den här delen av landet. Då får man räkna med regn och smuts under större delen av året.
Dio har i alla fall inte ont av regnet. Han går ut i alla väder. Värre är det ju för Eddie som hatar regn, men han var jätteduktig idag. Klagade inte det minsta och när vi var inne i ringen satt han så snällt vid vårt "läger" och tittade på oss.

Det gick riktigt bra för Dio i hans debut. Han var ensam portisvalp så konkurrensen var ju obefintlig, men det behöver ju inte gå bra för det, men det gjorde det. Domaren gillade Dio så han fick HP och blev BIR valp så vi gick alltså vidare till finalen och himmel vad många valpar som var med i den! Vi upptog hela ringen så vi fick springa i omgångar.
Efter första rundan plockade domaren ut 5 av oss som gick vidare och vi var en av dom :)
Vet inte hur många valpar vi var från början men kanske ett 20-tal så det var himla skoj att komma så långt, men sen kom vi inte längre.
Det slutade med en 5:e plats. Lite snopet känns det ju att hamna precis utanför pallen men med tanke på hur många valpar som var i finalen så är jag ändå jättenöjd.
Dio hade inte kunnat få en bättre kritik heller.
Nu funderar jag på om jag ska våga ställa honom på MyDog i januari också. Han kommer i så fall att vara portisklippt då. Sugen är jag allt så jag ska ta en funderare på det.

Blött och kallt tyckte Dio. Men skönt att ligga en stund på filten under paraplyet

.

.
I söndagsnatt kom jag hem från en underbar vecka på Mallis. Den var helt kanon bortsett från vissa irritationsmoment, men det fick man försöka att inte tänka på.
Jag är sedan innan helt förälskad i Spanien. En vecka på Mallis gjorde ju inte direkt den förälskelsen mindre. Som jag älskar det landet! Kulturen, människorna, klimatet, språket... Love it!
Skulle mycket väl kunna tänka mig att emigrera dit.
Sen jag kom hem känner jag mig bara deppig och längtar tillbaks. Hatar detta regnande vareviga dag, denna kyla och blåst.
Saknar solen och värmen där borta. Hoppas att det inte dröjer alltför länge innan jag får återse "mitt" kära Spanien igen.

Sambon och killarna mötte mig utanför flygplatsen och herrejösses så glada hundarna blev! Framför allt Dio. Han var helt GALEN! Eddie hälsade på min kompis istället, för Dio tar väldigt stor plats när det kommer till att hälsa och umgås så Eddie får liksom inte plats och han låter Dio ta den platsen också.
Jag blev näst intill uppäten av Dio. Han bet i mig överallt samtidigt som han morrade och gnällde och visste inte riktigt vart han skulle ta vägen.
Valptänderna är borta men han har ännu inte slutat med sitt bitande tyvärr. Han måste precis som Eddie ha något i munnen när han blir glad och nu fanns inget till hands så min arm och mina händer blev halvt uppätna istället. Tokiga Dio!

När vi kom hem kunde Eddie hälsa ordentligt på mig och det gjorde han med besked! Hela mitt ansikte tvättade han flera gånger om.
Han hade nog saknat mig lite för han var väldigt "mammig" dagen efter jag hade kommit hem. Gullungen!
Jag hade saknat killarna en hel del också så det var kärt återseende från alla håll.

Det hade i alla fall gått förhållandevis bra med killarna. Dagmatten kom aldrig till användning för sambon jobbade en hel del hemifrån så hundarna var inte ensamma så mycket.
En dag tog Dio en sork som han lekte med och dödade så nu vet jag att han är en jägare.
Eddie jagar också men jag är osäker på om han verkligen skulle ta ett djur i munnen. Tror nog mest att han är intresserad av själva jakten.
Dio däremot... Honom kommer man ju uppenbarligen inte kunna släppa fram till kaniner och andra smådjur. Trist!
Tur att det inte var jag som var ute med honom när han hittade sorken. Jag hade fått panik och blivit alldeles förtvivlad över den stackars sorkens hemska öde.

Nu är man tillbaks i vardagen igen och bara att ta tag i alla bestyr. Längtar redan till nästa ridresa...
.

.
Någon som är bra på hundpsykologi och kan förklara detta fenomen?

Här i området bor en kinesisk nakenhund, en hane, som är Eddies absoluta hatobjekt men det har inte alltid varit så.
Förut kom dessa två herrar bra överrens och dom brukade alltid hälsa på varandra och hade inga hard feelings mot varann.
Allt vände en dag när jag vad skadad och hoppade på kryckor och vi mötte kinesen. Eddie blev skogstokig! Gjorde utfall och skällde vilket kom som en TOTAL överraskning. Verkligen som en blixt från klar himmel.
Sen den dagen klarar han inte av kinesen och jag kan inte för mitt liv begripa varför!
Kinesen har inte gjort Eddie nånting. Han har inte morrat, inte skällt, inte gjort utfall. Han har bara skällt någon enstaka gång när Eddie redan kört igång med sitt gormande, men oftast ignorerar han Eddie och bara knatar på.

För ett tag sen fick kinesen tillökning i flocken av en kinesflicka (en valp), så en kväll när Eddie var ute med husse mötte dom kineserna och då gick det plötsligt hur bra som helst och jag tror till och med att dom hälsade på varann.
Men både innan och efter det har Eddie blivit vansinnig när vi mött dom.
Ikväll såg jag dom på långt håll så jag gick ut en bit på gräset på sidan om gångvägen och sa åt hundarna att sitta. Eddie hade då redan fått syn på kineserna och hade blicken fixerad på dom.
Jag klickade i hopp om att få honom att tappa fokus men han var totalt blockerad och det gick inte ens att trycka in godis i munnen på honom eller få någon som helst kontakt med honom över huvudtaget. Han satt stel som en pinne och stirrade och skakade. Jag har aldrig sett honom skaka i en sån situation förut. Han reagerade på ungefär samma sätt som när han blir rädd för smällar men inte lika kraftigt.
Antingen var det av upphetsning han skakade eller så var det av rädsla. Jag tror på det senaste för han hade samma kroppsspråk och ansiktsuttryck som när han blir rädd annars. Mycket märkligt beteende! Om han nu är rädd, varför i hela friden är han rädd för kinesen som aldrig gjort honom något?

När kineserna passerade oss slängde sig Eddie i kopplet och gormade. Oerhört otrevligt beteende!
Och jag fattar ingenting! Jag förstår inte varför han beter sig så mot just denna hund eller hur sjutton jag ska få bukt med det. Om jag ändå kunde förstå orsaken bakom så kanske man kunde klura ut något sätt att jobba bort det men när jag inte har en susning om varför han beter sig som han gör så har jag heller ingen aning om vad jag ska göra åt problemet.

Är det någon som har en teori om vad orsaken till detta beteende kan vara? Och någon som har några tips om hur jag ska få honom att sluta med detta mycket otrevliga aggressiva/osäkra beteende?
.

.
Tiden går fort när man har roligt!
Den lilla blir 5 månader idag så snart har jag haft honom i 3 månader.
Tre månader som faktiskt har gått över förväntan. Jag trodde inte att det skulle gå så bra som det faktiskt har gjort. Visst har det varit jobbigt emellanåt och är fortfarande ibland men inte alls så jobbigt som jag trodde att det skulle bli.
Jag funderade mycket på hur det skulle vara att ha två hundar. Hur stor skillnad det skulle vara motför att ha en.
Skillnaden är bara marginell. Tycker egentligen inte att det är någon skillnad alls. Lite extra jobb blir det ju med en vuxen hund och en valp. Valpen kräver ju lite mer och man kan inte alltid ta med båda på promenaderna, men annars tycker jag inte att det är någon större skillnad.

I 5-månaderspresent fick Dio sig en rakning av nosen. En present som inte var ett dugg uppskattad. Han ville inte alls bli klippt så det tog ett tag och min trimmer var riktigt slö. Dios päls är helt annorlunda motför Eddies så det gick riktigt segt att klippa men jag lyckades till slut i alla fall.
Jag saknar skägget lite som han såg så busig och valpig i men det är samtidigt skönt att ha blivit av med det och det växer ju ut igen så småningom.


När Dio var klippt fick Eddie sig en knäpp och blev förbannad så han flög på (!) Dio. Jag fattade ingenting! Det är ett helt oacceptabelt beteende och jag talade om för honom vad jag tyckte om saken så han lugnade ner sig snabbt och gick och la sig, men han var ändå på spänn och morrade så fort Dio kom i närheten men jag hann förhindra att han flög på honom igen.
Efter en stund lugnade han ner sig och nu är allt som vanligt igen.
Ibland är Eddie oerhört svår att förstå sig på! Jag hoppas att det var en engångsföreteelse så att det aldrig någonsin händer igen.

Vilken Dio tycker du förresten bäst om? Med eller utan skägg? :)
.

.
Det blev inte många timmars sömn inatt.
Eddie har ett sår på benet som jag har starka misstankar om att det är Dio som har orsakat för han ska alltid bita i Eddie. Det är tillräckligt litet för att vara från en Dio-tand också så det är nog den lilla som är boven.
Det såret låg Eddie och slickade på inatt i vad som kändes som en evighet. Jag kan omöjligt sova av det där slafsande ljudet och dessutom är det väl inte så bra om han håller på och slickar där så till slut satte jag på honom en strumpa. Den drog han av.
Då satte jag på honom tratten. Då slapp jag i alla fall höra på slafsandet men fick istället lyssna på en tratt som slog i överallt innan Eddie kom till ro och bestämde sig för en sovplats.
Dio märkte inget av spektaklet för han sov som en stock i hundbädden.

Jag hann bara somna om så vaknade jag igen av att Dio morrade. Han hade fått syn på Eddies tratt som han inte hade sett tidigare.
Jag lugnade honom och sa att det bara var Eddie som låg där och jag började famla efter knappen på lampan för att tända så att Dio kunde se att det inte var något konstigt, men innan jag hann tända gick Eddie fram till Dio. Han måste ju kolla vad det var med den lille, vad han morrade åt.
Dio förstod fortfarande inte vad det var så han blev så rädd att han sket på sig bokstavligt talat. Samtidigt skrek han rätt ut och försökte gömma sig mellan nattduksbordet och sängen. Jag tror aldrig jag har hört ett sånt skrik från en hund. Eddie har skrikit vid smärta och ibland rädsla men det har varit mer gnäll/yl-liknande skrik.
Dödsångestskrik är väl närmast vad man kan likna det ljudet vid som Dio lyckades åstadkomma.
Stackars liten! Att han blev så skräckslagen.
Men det gick över snabbt som tur var. Så fort han såg att det var Eddie med en tratt så var faran över.

För min del blev det till att ta in Dio i duschen och spola av honom den illaluktande sörjan han hade i baken, sen torka golvet och sängbenet som också hade fått ta del av Dios analsäckstömning och innan jag kunde hoppa i säng igen fick jag ta ut Dio att kissa. Han blev så uppjagad av den konstiga filuren i sovrummet att han blev kissnödig också.
Väl tillbaks i sängen igen hörde hundarna ljud som dom uppenbarligen uppfattade som konstiga så dom tyckte att dom måste ligga och morra och småvoffa lite.
Efter många om och men kunde vi alla äntligen somna om igen. Så vidare många timmars sömn sammanlagt blev det ju inte, men sova kan man ju göra i graven ;)
.

.
Vissa dagar känner man bara... SUCK!
Idag är en sån dag.

När jag bestämde mig för en till hund hade jag vissa farhågor om att Eddie skulle komma att göra utfall mot andra hundar när man hade valpen med ut på promenaderna.
Vi har jobbat länge och intensivt med hundmötesproblemen och kommit en lång bit på vägen. Utfallen har minskat betydligt och istället för att göra utfall mot var och varannan hund är det nu bara vissa särskilda individer han inte klarar av att möta.
Men...

Mina farhågor har besannats. När Dio är med på promenaderna blir Eddie som förbytt och gör utfall mot de flesta.
Nyss var vi ute på kvällsrundan och det började redan när jag stod och skulle låsa ytterdörren. Två hundar gick förbi på andra sidan gatan och Eddie blåste upp sig och började frusta.
Jag försökte hindra honom innan utbrottet skulle komma men det gick inte. Han började gorma och yla (?!) och väckte väl halva kvarteret. Om någon trodde att jag var i full färd med att ha ihjäl Eddie så är det full förståeligt för det var ungefär så han lät.
Dessa två hundar är dessutom hundar som han känner lite grann. Han har hälsat på dom flera gånger förut men av någon anledning klarar han inte av dom längre.

Vi hann möta två hundar till på vår runda, den ena en labbetik på andra sidan gatan. Dio var i full färd med att göra nummer två och Eddie började stirra som besatt. Jag försökte avleda honom och trodde det skulle gå för han brukar inte göra utfall mot den hunden, men ikväll tyckte han av någon anledning att han behövde tala om för den att hålla sig borta.
Han slängde sig i kopplet och började gorma. Jag försökte ställa mig ivägen och blockera synfältet. Det gick sådär...

På vägen hem från rundan mötte vi sista hunden och den mötte vi på gångvägen så då hade vi ingenstans att ta vägen men jag gick så långt åt sidan som var möjligt.
Eddie blev stirrig långt innan mötet, tvärnitade och vägrade gå. Även Dio har blivit väldigt besatt av andra hundar. Han gör inga utfall men stirrar, vill fram och hälsa, drar åt andra hundar och sniffar där andra hundar just har gått. Precis som Eddie. Två hundar som är besatt av andra hundar... Jyppi...
Dio är dock mycket lättare att avleda så jag ska göra allt i min makt för att han inte ska bli som Eddie.
När vi mötte sista hunden var Eddie spänd som en fiolsträng. Försökte utan framgång att få kontakt med honom och Dio, som drog åt andra hunden. Jag hade inget annat val än att stå kvar på samma fläck, hålla dom i kort koppel för att dom inte skulle nå fram till den mötande hunden och försöka få någon som helst respons från dom.
När hunden passerade försökte Eddie göra utfall mot den och gurglade och höll på. SUCK!
Men det positiva är att han kunde i alla fall släppa tanken på den ganska snart efteråt. Alltid något. Dio däremot sniffade som besatt där den hade gått. Jag undrar hur det ska bli när han blir könsmogen... Hujedamej!

Jag vet inte hur jag ska tackla det här problemet riktigt. Jag skvallertränar båda två när jag går med dom en och en. Det är svårare att skvallerträna när båda är med för då har jag fullt upp med att hålla koll på båda. Dio kan ännu inte gå fint i koppel och drar som en tok så jag har liksom händerna fulla när båda hundarna är med på promenaderna.
Jag hoppas att det ska gå lättare att träna båda samtidigt så fort Dio har lärt sig att inte springa sick sack på promenaderna och att inte dra. Tills han kan det får jag väl nöta på med skvallerträningen med dom en och en. Eddie sköter sig dock oftast så länge inte Dio är med så han skulle ju mest behöva tränas med Dio, men jag får väl kanske härda ut så länge och det skadar ju inte att nöta på med skvallerträningen när han är själv heller.

Om någon har andra tips att komma med så tar jag tacksamt emot dom.
.

.
Det blev en tur till fotbollsplanen idag och kors i taket det var ingen som klippte gräset där idag så hundarna kunde rusa av sig en stund.
Dio vill alltid vara där Eddie är, alltid kolla vad han håller på med och hålla sig nära. Gärna slita och dra i honom också, men det är inte alltid så bra att hålla sig nära Eddie speciellt inte om man inte ser sig för för då kan det hända att man får sig en golden shower. Det har hänt några gånger förut att Dio stuckit in huvudet under Eddies ben just som han stått och kissat.
Idag hände det igen men idag blev det inte bara huvudet som fick sig en dusch.

Eddie stod och kissade mot stängslet och Dio smet emellan stängslet och Eddie så hela Dios högra sida fick sig en golden shower men han verkade ganska oberörd av det hela.
Lite roligt såg det ut så jag kunde inte låta bli att dra på smilbanden men jag tycker ändå inte att det är så mysigt med en nerkissad hund så det fick bli duschen när vi kom hem.
Mindre kul tyckte Dio men han börjar vänja sig vid den där duschen nu. Det är inte ens en vecka sen senaste duschen så nu hoppas jag att han kan hålla sig ifrån golden showers, gegga med lera och rulla sig i skit ett tag så att det går åtminstone 1-2 veckor mellan duscharna.
Tur ändå att jag köpte storpack schampo och balsam...
.

.
"Du blir ju så låst med hund" har man hört många gånger och mjo, det är väl delvis sant.
Det är ju svårt att vara spontan när man har hund. Ska man vara borta en hel dag måste det planeras i förväg så att man har någon hundvakt eller någon som kan komma och rasta hunden.
Ska man resa måste det också planeras i god tid så att man har någonstans att göra av hunden medan man är borta.
Och det måste jag erkänna att det är faktiskt ett litet dilemma när man har hund.
Jag har inget stort nätverk omkring mig i allmänhet och verkligen inget stort nätverk av hundvakter i synnerhet. Potentiella hundvakter är faktiskt näst intill obefintliga vilket kan ställa till det ibland.
Men det är också det enda egentliga problemet jag kan komma på med att vara hundägare och hittills har det för det mesta gått att lösa.

Om ca. en vecka drar jag utomlands med ett par tjejkompisar. Sambon blir hemma, men han jobbar om dagarna och Dio är fortfarande för liten för att vara ensam hemma, även fast Eddie är hemma, i 5-6 timmar (sambon jobbar hemifrån på förmiddagarna) och detta ställer ju till det lite.
Det är vid såna tillfällen man skulle haft ett helt nätverk av hundvakter omkring sig.

Jag hade lovat sambon att jag skulle fixa valpvakt åt Dio när jag är borta så att han bara skulle behöva ta hand om Eddie under den veckan. Jag hade en plan om hur jag skulle lösa det men den sprack tyvärr.
Någon plan B hade jag egentligen inte så det blev till att gnugga geniknölarna.
Nu har jag kanske en dagmatte på gång men något definitivt ja har jag inte fått än så det är fortfarande högst osäkert om min plan B går i lås och om den gör det måste ändå sambon ta hand om båda hundarna på kvällarna och helgen innan jag kommer hem igen. Inte helt optimalt med tanke på vad jag lovade men det är den enda lösning jag kan komma på. Bättre än att Dio ska lämnas hemma själv med Eddie på eftermiddagarna i alla fall.
Hoppas nu bara att den tilltänkta dagmatten har lust och möjlighet att ha Dio om dagarna, för vad sjutton gör jag annars?
.

.
Idag var jag och dogsen på en liten utflykt. Vi åkte och hälsade på en gammal jobbarkompis till mig. Vi hade inte setts sen jag slutade jobba på vårt dåvarande jobb för snart 2 år sen så det var verkligen på tiden för en träff. Vi jobbade bara ihop i knappt 1 år men hann komma varandra ganska nära under den tiden.
Det var jättekul att ses igen och jag hoppas att vi kan ses lite oftare framöver trots att vi bor 5 mil från varann.

När vi kom dit tog vi en liten runda med hundarna först innan vi gick in och fikade. Jag hade tänkt lämna Eddie hemma eftersom han har så svårt att koppla av hemma hos andra, speciellt hos folk han inte känner, men jag tyckte synd om honom om han skulle vara hemma själv och jag visste dessutom inte hur länge jag skulle vara borta så han fick följa med ändå.
Det var nog ett bra beslut för han skötte sig otroligt bra! Det är sällan jag sett honom så lugn och så pass avslappnad som han ändå var.
Lite stirrig var han i början och siktade in sig på katten som satt utanför altandörren och kikade in men till slut kunde han slappna av och la sig och vilade medan vi fikade.
Dio oroade jag mig aldrig över att han skulle stressa omkring för han kan koppla av var som helst, när som helst. Han skällde lite på katten men sen la han sig och vilade han också medan vi fikade.

Efter fikat traskade vi bort till skolan för att hämta de två yngsta barnen. Jag fick nämligen inte åka hem innan dom slutade skolan för dom ville träffa hundarna.
Medan min jobbarkompis gick in och hämtade ungarna satte vi oss på en bänk utanför och väntade och då blev vi poppis minsann!
Vi blev omringade av ungar som tyckte hundarna var så gulliga och ville klappa dom. Sen kom en liten kille gående genom flocken av ungar och utbrast: "Dom där hundarna ska jag hem och gosa med snart så fort mamma kommer ut med syrran!"
Han var väldigt noga med att påpeka för alla att han skulle få gå hem med hundarna.

När vi skulle traska hemåt igen ville båda barnen hålla varsin hund. Jag var lite skeptisk till det eftersom det är starka hundar. Trots att Dio fortfarande är ganska liten är han redan rätt stark och drar en hel del.
Men ungarna ville så gärna hålla. Den minsta som är 5 år ville hålla Eddie så jag lät henne prova det. Eddie drar oftast inte såvida han inte får upp något spår, ser en katt, annan hund eller liknande så jag litade på att han skulle gå snällt vilket han också gjorde.
Han såg lite fundersam ut först över vad det var för någon liten människa som höll i kopplet men han gick så snällt bredvid henne en bra bit då han plötsligt tvärnitade och inte ville gå mer.
Jag förstod inte alls vad det var frågan om. Han kan tvärnita ibland när man går hemifrån och han inte vill gå på någon promenad men inte när man är på väg tillbaks, så jag blev lite konfunderad.
Jag provade att ta kopplet och då gick han igen så han ville förmodligen bara att jag skulle gå med honom istället för den lilla människan. Fast hon fick hålla i änden av kopplet sen medan jag höll i mitten så blev både hund och 5-åring nöjda :)
Dio drog en hel del med killen men han tyckte att det gick bra och höll emot och sa åt Dio att inte dra så han ville så gärna gå med honom hela vägen hem.

Hemma hos familjen lekte ungarna lite med hundarna innan båda hundarna blev trötta och la sig och vilade medan vi åt lunch och efter ett tag kom äldsta sonen hem också så även han fick träffa hundarna.
Innan vi åkte hem visade Eddie upp alla tricks han kan och det imponerade på ungarna som även dom ville testa. Tur jag hade gott om hundgodis med mig :)
Även Dio visade upp det enda trick han kan: high five.

Jag är jättenöjd och stolt över hur otroligt bra dom skötte sig. Det var bara vid ett par tillfällen som Eddie blev lite rastlös och pockade på uppmärksamhet men med tanke på hur han kan vara så skötte han sig super och var hur cool som helst. Mattes duktiga kille!

Det var två trötta hundar jag fick med mig hem, men jag tror och hoppas att dom var glada över vår lilla utflykt. Lite miljöombyte och lek med ungar kan ju aldrig vara fel :)
.

.
Sambon spelar bandy och nu är träningen igång igen efter sommaruppehållet och trunken har kommit fram ur gömmorna igen. Eddie är nog mer än nöjd över detta till skillnad mot mig som irriterar mig på att den tar plats och är i vägen.
Han älskar husses bandytrunk och kör ner huvudet i den så fort husse kliver innanför dörren efter träningen.
Förutom att det brukar gömma sig tejprullar i den som är bland det bästa Eddie vet, så innehåller den också svettiga äckliga träningskläder vilket är bland det mysigaste som finns... om man frågar Eddie alltså. Han rullar sig i dom, gnider sig i dom och kör in huvudet i det svettiga knäskyddet och frustar.

Vi var spända på hur Dio skulle reagera på första mötet med trunken ikväll men han var inte på långa vägar lika begeistrad som Eddie. Han ville mest bita i skridskorna och tvätta benskydden medan Eddie letade reda på tejpen det första han gjorde innan han körde in huvudet i knäskyddet och insöp odören.
Han är bra knasig min älskade underbara Eddie.

Här är en gammal film (med taskig kvalitet) från en kväll då husse kom hem efter träningen.

.

.
I förrgårkväll fick vi besök av den här lilla sötnosen. Den var precis utanför vår ytterdörr så Dio hann fram och nosa på den när vi skulle gå ut.
Det är inte första gången han bekantat sig med en igelkott. På baksidan på kvällarna brukar det knata omkring en igelkott av modell större och jag har såklart inte sett den förrän jag släppt ut Dio och han sprungit fram till den. Tack och lov har han aldrig försökt "smaka" på den utan bara sprungit fram och sniffat och sen gått i cirklar runt den och skällt på den stackaren.
Han förstår nog att det gör ont om man försöker ta sig en tugga av den.
Eddie däremot bryr sig inte ett skvatt om igelkottar och ignorerar dom oftast vilket är jätteskönt. Det räcker gott och väl med hans besatthet av katter.

Lilla sötisen fick ost och vatten av mig. Det tyckte den om och kom tillbaks igen igår kväll

.

.
Eddie är helt hopplös att ha lös. Han drar iväg och är totalt stendöv. Lyssnar inte det minsta på mig. Han har alltid varit dålig på att lyssna och alltid gått sin egen väg men vissa gånger är han värre än andra som idag t.ex. då jag släppte honom på en gammal igenvuxen fotbollsplan vid skogen och åkrarna. Han drog iväg åt alla möjliga håll och reagerade inte det minsta när jag ropade eller tog med mig Dio och gick åt ett annat håll. Dio är tack och lov raka motsatsen och kommer oftast direkt när jag kallar på honom.
Det är endast när man laddat upp för träning som Eddie kan lyssna hyfsat, men i den vanliga vardagen skiter han i vilket.
När man släpper honom är det en chansning. 9 gånger av 10 missköter han sig och kommer inte på inkallning. Han kommer inte tillbaks och stannar hos mig förrän han sprungit sig trött.
Jag har verkligen provat ALLT men inget funkar.

• Belönat med det godaste godiset när han väl kommer men då tar han i bästa fall godisen och drar igen snabbt som ögat, eller så springer han bara förbi. 
• Lockat med roliga leksaker men han bryr sig inte om dom.
• Kampat med någon trasa eller favoritbollen på rep när han väl har kommit men han kampar lite halvhjärtat i några sekunder och sen drar han igen.
• Har provat att kvittra, jollra och fåna mig men han kunde inte bry sig mindre. Det är totalt ointressant.
• Sprungit åt andra hållet men det skiter han också i tills han är klar med sitt och när han väl kommer springer han bara förbi
• Försvunnit utom synhåll men det är också lönlöst då han själv springer utom synhåll och kan vara borta ett bra tag. En gång var han puts väck i en halvtimme. Jag fick sätta mig på en sten och vänta och hoppas på att han skulle komma tillbaks för jag hade inte en susning om vart han hade tagit vägen. När han väl kom tillbaks sprang han bara förbi och letade reda på en hög med bajs att rulla sig i vilket på sätt och vis var tur för då lyckades jag fånga honom.
• Han vet vad "hit" betyder men skiter uppenbarligen i det, utom i koppel. Då vet han mycket väl att han ska komma när jag kallar på honom. Jag har provat att betinga "hit" som man gör med klickerträning ungefär. Jag säger "hit" och ger godis, "hit"-godis, "hit"-godis o.s.v. men det har inte gett någon effekt alls.
• Visselpipa. Har provat att vissla på honom men det funkar bara ibland. När han känner för det.
• Väntat med att kalla på honom tills han är på väg mot mig eller jag är säker på att han kommer men då får jag vänta förgäves för det händer inte. Visst springer han emot mig ibland och jag kallar då på honom och säger att han är duktig men han springer bara förbi eller stannar och fintas innan han drar vidare.
• Tränat med lina men han fattar att han har lina på sig så då håller han sig nära så det är ingen skillnad på lina och koppel för honom. Han beter sig likadant med koppel på som med lina men om linan åker av drar han som en avlöning.

Vad mer kan man prova? Vad ska jag ta mig till med honom? Att jag aldrig kommer att kunna gå promenader med honom utan koppel har jag insett för länge sen men jag vill ju gärna kunna släppa honom ibland på öppna ytor, i skogen etc. utan att han drar iväg och vägrar komma när jag ropar på honom. Jag är snart nära att ge upp men det är ju inget liv för en hund att alltid gå i koppel, och att åka till skogen har man ju inte alltid möjlighet till så för hans skull vill jag att han ska kamma till sig och börja lyssna och lyda så att han kan få vara lös ibland.

.
Det här med hundfoder är ju en hel vetenskap och ibland tar det uppenbarligen tid innan man hittar rätt.
Jag måste byta foder på Dio... igen.
Hos uppfödaren åt han Robur som han funkade bra på men det fodret har för högt pris för min plånbok så jag bytte till Doggy Pro. men det funkade han inte alls på. Det blev många, stora, lösa högar per dag så då fick jag så lov att byta. Valet föll på Carrier som är relativt billigt och vetefritt. Han har nu ätit det i ungefär 1 månad men inte heller det har funkat bra.

För det första är han inte så jätteförtjust i det. Visst äter han det till slut om inget annat erbjuds men han kan hoppa över flera måltider för att han inte tycker det är så gott.
För det andra är avföringen fortfarande lös. Det blir färre högar än med Doggy men fortfarande ganska många per dag. Han lägger heller inte på sig så mycket och känns ganska tanig.
Så jag har nog inget annat val än att byta igen. Frågan är bara till vad?
Funderar på Magnussons, Arion eller Tello... eller kanske Halla? Det är väl i stort sett de enda foder jag hittat som inte kostar multum men ändå verkar helt okej.
Får nog ta en tur till butikerna och kolla utbud och priser. Foderbilen eller numera Animail tycker jag har blivit så dyra så jag vill helst slippa beställa därifrån men jag kanske blir så illa tvungen om utbudet här i stan är begränsat.
Men först måste jag bestämma mig för vilket foder jag ska prova...
.

.
I november chipkastrerades Eddie. Jag hade funderat på kastrering ett tag p.g.a. att han är så otroligt översexuell. Han juckar på tikar, kastrerade som okastrerade, unga som gamla. Han juckar på valpar, hanar som tikar. Han juckar på vissa kastrater. Han juckar på kuddar. Han juckar på täcken. I löptider går han omkring som en osalig ande och vill bara gå ut hela tiden och kan ibland pipa. Matlusten är det lite si och så med också.
Han är helt enkelt skitdryg med sitt översexuella beteende och juckande i tid och otid och det går inte att avbryta honom när han juckar på andra hundar. Han flyger bara på igen och är helt blockerad. Får han inte fram och jucka stressar han upp sig något otroligt. Piper, gnäller, skakar, gläfser och dreglar.
Hemma hos andra där det luktar hund ska han skvätta och markera, något som är oerhört svårt att få honom att sluta med.
Det är ytterst sällan han kan umgås med tikar och valpar på ett normalt sätt och det går inte att träna honom där andra hundar varit som på t.ex brukshundsklubben. Han springer bara omkring och letar tikfläckar och det går inte och få honom att fokusera på annat hur mycket man än försöker eller vilket gott godis man än har. Så jag bestämde förra hösten att något måste göras åt detta.

Egentligen är jag emot kastrering på friska hundar men jag tycker inte att översexualitet är ett speciellt friskt beteende. Hunden mår inte bra av det och vi mår inte bra av det.
Det tog emot att kastrera honom kirurgiskt så jag bestämde mig för att prova chipkastrering först för att få ett hum om hur han skulle bli. Och vilken skillnad det blev!

Allt juckande försvann. Helt plötsligt kunde han leka med tikar på ett normalt sätt, blev inte längre stressad och pilsk på sin bästa kompis, och juckade inte längre på valpar. Att träna honom gick helt plötsligt också så mycket bättre då han inte längre sprang sicksack över planen med nosen i backen och lock för öronen.
Kuddarna slapp bli påsatta flera gånger om dagen och helt plötsligt åt jycken i alla fall minst en gång om dagen istället för tidigare kanske en gång varannan, var tredje dag.
Inte en enda gång har han skvätt hemma hos någon annan med hund heller.
Han ville inte längre ut i tid och otid under löpperioderna och kunde lättare slappna av.
Vi mötte till och med en tik i höglöp en dag men Eddie var inte intresserad. Han tyckte snarare att hon var lite läskig som bjöd ut sig så och körde upp rumpan i fejjan på honom.
Så denna chipkastrering har varit otroligt positiv och det har varit så skönt med en lugn och harmonisk hund som inte stressat upp sig över alla tikar i området. Det var också så skönt och se att han kunde leka med sin bästis utan att sitta som fastklistrad på henne.

Jag har egentligen bara upplevt ett par nackdelar. I början blev han piggare. Nästan som en valp på nytt men det avtog sen och han blev istället slöare och ville mest ligga hemma och slappa. Pälsen tovade lite mer än vanligt också och kändes lite ulligare men det är verkligen det enda jag kan komma på som inte varit positivt med det hela.
Det positiva överväger helt klart så jag hade bestämt mig för att göra en kirurgisk kastrering på honom nu i höst men dom pengarna försvann tyvärr när han blev sjuk i juli så där sprack dom planerna.
Jag hade hoppats på att hans nya lugna beteende på något vis skulle bli befäst så att han skulle blivit av med sitt översexuella beteende för gott, men så blev det tyvärr inte.

Nu har effekten av chipet försvunnit och han börjar bli sitt gamla pilska jag igen. Han nosar återigen efter massa tikfläckar när man är ute och går, han har börjat jucka på kuddarna igen så smått och ikväll har han vankat av och an och velat gå ut för att jaga brudar. Jag vet att åtminstone en tik i området löper. Härom dan ställde hon upp sig för Eddie och han var inte sen att haka på, men dom hade koppel på så dom hann aldrig göra något.
Ikväll har han också juckat på Dio. Jag som hade hoppats på att han hade slutat med såna dumheter men tydligen var det chipets förtjänst också att han inte juckat på Dio tidigare.

Med tanke på att det tar några månader till innan Dio är könsmogen måste jag nu ta ställning till hur jag ska göra. Jag kan inte ha en Eddie som juckar på Dio dagarna i ända. Jag vill heller inte ha tillbaks den gamla pilska Eddie. Jag vill ha en lugn och harmonisk Eddie som inte stressar upp sig över allt som inte är en vuxen hanhund med kulorna i behåll.

Nu är frågan hur jag ska göra. Om jag ska sätta in ett nytt chip så snart som möjligt eller om jag ska vänta och spara ihop pengar till en riktig kastrering istället? Att jag ska kastrera honom kirurgiskt har jag mer eller mindre bestämt mig för men jag har inte pengar till det nu och jag vet ju heller inte när jag kommer att få råd till det. Med min dåliga ekonomi kan det dröja länge, såvida jag inte mot förmodan skulle få ett jobb snart.
Vad göra? Kanske bäst att sätta in ett chip ändå och försöka satsa på en kirurgisk kastrering till sommaren eller nästa höst.
Vill ju egentligen få det gjort så snart som möjligt. Han blir ju inte direkt yngre.

En annan fundering är hur Dio kommer att reagera om Eddie kastreras. Tänk om Dio blir lika hanig och översexuell som Eddie, kommer han då att stressa upp sig över en kastrerad Eddie och hålla på och jucka på honom?

Det är mycket att fundera på och jag måste nog fatta ett beslut snart. Innan september är slut ska jag ha fattat ett beslut. Ju förr desto bättre.
.

.
Dio har städat och lagt tuggbenet där han tycker att det hör hemma.

.

.
Eddie är rätt bra på att ta egna initiativ, på både gott och ont.
Jättebra vid inlärning och speciellt vid klickerträning. Han älskar att lära sig nya tricks och är ofta snabb på att lära sig.

Idag skulle jag lära honom ett nytt trick "var sitter musen". Idén kommer från instruktören på klickerkursen som hade lärt sin hund detta som hunden mer än gärna visade upp och generade matte på köpet :) Vad det går ut på får ni lista ut själva ;)
Jag hade förberett med godis i fickan och hängt klickern runt handleden och Eddie var redo att köra igång. När klickern åker fram vet han nämligen vad som gäller. Tricks och träning!

Men först var jag tvungen att assistera sambon som skulle tvätta Dios skägg som var helt nerkletat med lasagne (han och Eddie hade fått slicka resterna i formen). Medan jag höll Dio och sambon torkade skägget hörde vi hur vattenkranen i badrummet slogs på.
När vi tittade dit stod Eddie där vid vattenkranen och tog några klunkar, tittade sen på mig och väntade på belöning.
Sötaste Eddie!
Han måste ha trott att vi skulle träna på detta trick och att jag väntade på rätt beteende.
Vi började träna på detta trick i våras och han tyckte det var ett otroligt roligt trick att lära sig. Sen dess har vi inte tränat på det och han har heller inte lärt sig något kommando för det.
Sötnöten tyckte väl det var på tiden att återuppta detta tricks.
Sådan är han min Eddie. Han testar sig fram och provar att erbjuda olika beteenden och tar egna initiativ.
När han nu var så taggad på detta trick provade jag att ta ut honom i hallen och sa:
 "Är du törstig?"
Han lunkade direkt in i badrummet, slog på kranen och tog några klunkar. Så duktig! Han har aldrig kunnat göra det på kommando förut. Nu återstår bara att han ska lära sig att stänga av kranen efter sig också så är tricket komplett :)

Hur gick det då med musen? Jodå, han är väl på rätt väg :)

.

Första veckorna var Dio väldigt blyg och försiktig gentemot andra människor men han har inte varit det på ett tag nu så jag trodde blygheten hade gått över.
Igår sprang han ju till exempel fram till en vilt främmande människa i en trädgård på andra sidan gatan. Inte mycket blyghet över det.
Men idag blev han blyg för en granne han träffat förut. En tjej som är en riktig djurvän och den gulligaste man kan tänka sig.

Vi var på baksidan när hon och hennes familj gick förbi. Hon stannade och pratade och jag gav klartecken till Dio att han fick springa fram och hälsa om han ville. Det ville han inte, eller vågade inte rättare sagt. Han skällde ut henne och gömde sig bakom mig.
Jag gav henne Dios leksaker och hon försökte få honom att mjukna upp med hjälp av dom men det hjälpte inte. Inte ens hans älsklingsboll fick honom att släppa blygheten.
Inte hjälpte det att jag ställde mig bredvid henne heller och pratade med henne. Då gömde han sig på min lediga sida.
Flyttade jag på mig följde han efter och gömde sig bakom mig och mellan mina ben.
Förstår inte varför han tycker att hon är så läskig. Hon som är så snäll!
Efter många om och men i alla fall lyckades hon få klappa honom och han gav henne till och med en puss. Efter det lyckades även mannen och sonen få komma fram och klappa.
Jättebra träning inför kommande utställning. Han behöver nog tränas på att bli hanterad, framför allt av främmande människor.

Fler saker vi måste träna på är ensamheten. Jag har inte varit så väldigt ihärdig med det. Har lämnat honom ett antal gånger med Eddie när jag har varit och handlat och uträttat ärenden och det har gått bra, även om det tagit ibland upp till en timme innan jag hunnit hem igen.
Har lämnat honom helt själv några gånger också men då blir han ledsen. Han har som mest varit helt själv ca. 20 minuter, men han klarar ungefär bara 5-10 minuter och sen börjar han tjuta. Dags att backa bandet lite alltså.
Även när jag står i duschen ibland kan han börjar pipa om jag tar för lång tid på mig så jag tror jag får öka frekvensen. Lämna honom korta stunder men ofta så ska han nog klara att vara helt själv till slut.
Övning ger färdighet! :)
.

Min söta lilla blyger

Sötast!

.
Nu har jag bestämt mig för att anmäla Dio till den inofficiella utställningen som äger rum om en månad, men jag tänker inte klippa honom. Jag tänker ställa ut honom i päls, förutom nosen som jag kommer att raka snart.
Jag mailade och frågade arrangören och hon tyckte att jag absolut ska ställa ut honom även fast jag inte vill klippa honom än.
Mest som en kul grej och bra träning vilket också är enda anledningen egentligen till att jag vill ställa ut honom som valp på en inofficiell utställning.
Om domaren dömer ut honom p.g.a. att han inte har rätt frisyr så gör det ju inget. Det är ju inget som registreras i alla fall. Då har han ändå fått prova på hur det är på en utställning, men det är klart att det vore kul om det gick bra ändå. Det är det väl alltid :)
Så nu har vi något att träna på närmaste veckorna så att han förhoppningsvis visar sig från sin bästa sida ;)
.