.
I november chipkastrerades Eddie. Jag hade funderat på kastrering ett tag p.g.a. att han är så otroligt översexuell. Han juckar på tikar, kastrerade som okastrerade, unga som gamla. Han juckar på valpar, hanar som tikar. Han juckar på vissa kastrater. Han juckar på kuddar. Han juckar på täcken. I löptider går han omkring som en osalig ande och vill bara gå ut hela tiden och kan ibland pipa. Matlusten är det lite si och så med också.
Han är helt enkelt skitdryg med sitt översexuella beteende och juckande i tid och otid och det går inte att avbryta honom när han juckar på andra hundar. Han flyger bara på igen och är helt blockerad. Får han inte fram och jucka stressar han upp sig något otroligt. Piper, gnäller, skakar, gläfser och dreglar.
Hemma hos andra där det luktar hund ska han skvätta och markera, något som är oerhört svårt att få honom att sluta med.
Det är ytterst sällan han kan umgås med tikar och valpar på ett normalt sätt och det går inte att träna honom där andra hundar varit som på t.ex brukshundsklubben. Han springer bara omkring och letar tikfläckar och det går inte och få honom att fokusera på annat hur mycket man än försöker eller vilket gott godis man än har. Så jag bestämde förra hösten att något måste göras åt detta.

Egentligen är jag emot kastrering på friska hundar men jag tycker inte att översexualitet är ett speciellt friskt beteende. Hunden mår inte bra av det och vi mår inte bra av det.
Det tog emot att kastrera honom kirurgiskt så jag bestämde mig för att prova chipkastrering först för att få ett hum om hur han skulle bli. Och vilken skillnad det blev!

Allt juckande försvann. Helt plötsligt kunde han leka med tikar på ett normalt sätt, blev inte längre stressad och pilsk på sin bästa kompis, och juckade inte längre på valpar. Att träna honom gick helt plötsligt också så mycket bättre då han inte längre sprang sicksack över planen med nosen i backen och lock för öronen.
Kuddarna slapp bli påsatta flera gånger om dagen och helt plötsligt åt jycken i alla fall minst en gång om dagen istället för tidigare kanske en gång varannan, var tredje dag.
Inte en enda gång har han skvätt hemma hos någon annan med hund heller.
Han ville inte längre ut i tid och otid under löpperioderna och kunde lättare slappna av.
Vi mötte till och med en tik i höglöp en dag men Eddie var inte intresserad. Han tyckte snarare att hon var lite läskig som bjöd ut sig så och körde upp rumpan i fejjan på honom.
Så denna chipkastrering har varit otroligt positiv och det har varit så skönt med en lugn och harmonisk hund som inte stressat upp sig över alla tikar i området. Det var också så skönt och se att han kunde leka med sin bästis utan att sitta som fastklistrad på henne.

Jag har egentligen bara upplevt ett par nackdelar. I början blev han piggare. Nästan som en valp på nytt men det avtog sen och han blev istället slöare och ville mest ligga hemma och slappa. Pälsen tovade lite mer än vanligt också och kändes lite ulligare men det är verkligen det enda jag kan komma på som inte varit positivt med det hela.
Det positiva överväger helt klart så jag hade bestämt mig för att göra en kirurgisk kastrering på honom nu i höst men dom pengarna försvann tyvärr när han blev sjuk i juli så där sprack dom planerna.
Jag hade hoppats på att hans nya lugna beteende på något vis skulle bli befäst så att han skulle blivit av med sitt översexuella beteende för gott, men så blev det tyvärr inte.

Nu har effekten av chipet försvunnit och han börjar bli sitt gamla pilska jag igen. Han nosar återigen efter massa tikfläckar när man är ute och går, han har börjat jucka på kuddarna igen så smått och ikväll har han vankat av och an och velat gå ut för att jaga brudar. Jag vet att åtminstone en tik i området löper. Härom dan ställde hon upp sig för Eddie och han var inte sen att haka på, men dom hade koppel på så dom hann aldrig göra något.
Ikväll har han också juckat på Dio. Jag som hade hoppats på att han hade slutat med såna dumheter men tydligen var det chipets förtjänst också att han inte juckat på Dio tidigare.

Med tanke på att det tar några månader till innan Dio är könsmogen måste jag nu ta ställning till hur jag ska göra. Jag kan inte ha en Eddie som juckar på Dio dagarna i ända. Jag vill heller inte ha tillbaks den gamla pilska Eddie. Jag vill ha en lugn och harmonisk Eddie som inte stressar upp sig över allt som inte är en vuxen hanhund med kulorna i behåll.

Nu är frågan hur jag ska göra. Om jag ska sätta in ett nytt chip så snart som möjligt eller om jag ska vänta och spara ihop pengar till en riktig kastrering istället? Att jag ska kastrera honom kirurgiskt har jag mer eller mindre bestämt mig för men jag har inte pengar till det nu och jag vet ju heller inte när jag kommer att få råd till det. Med min dåliga ekonomi kan det dröja länge, såvida jag inte mot förmodan skulle få ett jobb snart.
Vad göra? Kanske bäst att sätta in ett chip ändå och försöka satsa på en kirurgisk kastrering till sommaren eller nästa höst.
Vill ju egentligen få det gjort så snart som möjligt. Han blir ju inte direkt yngre.

En annan fundering är hur Dio kommer att reagera om Eddie kastreras. Tänk om Dio blir lika hanig och översexuell som Eddie, kommer han då att stressa upp sig över en kastrerad Eddie och hålla på och jucka på honom?

Det är mycket att fundera på och jag måste nog fatta ett beslut snart. Innan september är slut ska jag ha fattat ett beslut. Ju förr desto bättre.
.