Idag var jag och hämtade paketet från Veterinärbutiken.
Nej, det beror inte på lång leveranstid att jag inte fick varorna förrän nu. Absolut inte. Det är istället en blandning av internetstrul, lathet och ekonomitrassel som ligger bakom "förseningen".

Sist jag skulle beställa, det jag också bloggade om, ville inte mitt internet vara med längre lagom till jag hade bloggat om vad jag hade klickat hem och det bara återstod att bekräfta beställningen. Tjoff så dök nätet! Då orkade jag inte göra om beställningen just då men lät ändå blogginlägget vara kvar eftersom jag ändå skulle göra beställningen, men lite senare när min ilska över mitt instabila nät hade lagt sig och nätet hoppat igång igen förstås.
Men det kom att dröja längre än vad jag tänkt mig, dels p.g.a. att jag inte fick tummen ur och dels för att pengarna hann ta slut så jag var tvungen att vänta på att nya skulle komma in.
Så i måndags äntligen fick jag lagt min beställning och den här gången höll sig nätet igång så jag hann slutföra ordern denna gång. Att nätet dog bara en liten stund efteråt är en annan historia.
Behöver jag säga att jag är bra less på mitt krånglande internet?!

Leveranstiden var alltså inte flera veckor utan bara runt 3 dagar med Schenker så nu är grejerna här.
Med i paketet låg också en överraskning i form av en CD-skiva för ljudträning och en karta med Seraquin som är ett kosttillskott för lederna, alltså ett bra tillskott för artroshundar.
Mer om Seraquin kan ni läsa här:
http://www.veterinarbutiken.se/kosttillskott/44-seraquin-hund.html

Med detta hoppas jag att vi och Eddie då framför allt, ska överleva nyår

Eddie äter i nuläget inget för sin artros. Han äter sin Megaderm för SLO:n vilket kanske också är bra för hans leder, men jag har funderat på att även ge honom glukosamin i någon form och hade läst lite om Seraquin innan men inte riktigt bestämt mig hur jag skulle göra. Han verkar ju inte direkt påverkad av sin artros på så sätt att han verkar ha ont, men visst kan det vara så att han ändå känner av den på ett eller annat sätt och glukosamin kan ju ändå vara bra att ta i förebyggande syfte. Jag tycker mig också ändå se att han inte är helt "ren" i sitt artrosben.
Idag sprang hundarna lösa på fotbollsplanen och jag kan inte sätta fingret på vad det är för han haltar inte men jag tycker ibland att han ser annorlunda ut på artrosbenet när han springer och ibland även när han står så han är nog lite stelare i det benet och kanske mer påverkad än man tror.
Jag blev därför jätteglad när jag såg att dom hade stoppat ner en karta Seraquin så att vi kan prova det så kanske det blir något som han får äta i framtiden också. Det kostar ju en slant men ändå inte några hiskeliga summor och med tanke på att han har gratis foder så får jag väl lägga dom pengarna på "mediciner" istället. Det var väl en himla tur att vi vann foder! Speciellt med tanke på hans sjukdomshistoria med tillskott och ibland mediciner som han måste äta resten av livet.
Jag får se efter nyår om jag kanske beställer hem lite Seraquin, eller så kanske det finns någon utställare på MyDog som säljer det.
Längtar för övrigt jättemycket till MyDog! Då ska det shoppas! Nu när jag sålt bilen så kan jag ju ta en liten slant av dom pengarna att shoppa loss för :)

Det har varit på gång länge. Jag började fundera på det redan för nästan 2 år sen men det slutgiltiga beslutet tog jag inte förrän för 1 år sen.
Jag ville inte mer. Han hade varit opålitlig, betett sig som ett svin och bara krävt en massa men knappt gett något tillbaka. Nu fick det vara nog. Det var dags för oss att separera och fortsätta på varsitt håll.
Tyvärr tog det 1 år innan det blev verklighet, men nu äntligen har vi skilts åt, nästan exakt på dagen 5 år sen det blev vi.
För min del hade det inte kunnat bli ett bättre 5-årsfirande.
Visserligen fick jag långt under vad jag hade hoppats på men så otroligt skönt det är att ha blivit av med min krånglande bil!

Det är en stor sten som lyfts från mina axlar. Att äntligen få slippa ångest över svindyra kamremsbyten, reparationer och andra oförutsedda utgifter. Det fanns inte på kartan att jag skulle kunna byta kamrem och fixa andra allehanda reparationer på den bilen. Jag är pank! De pengar jag har kvar på sparkontot kan jag inte lägga på en bil som måste fixas. Dom måste finnas där uti fall att det händer hundarna något och dom behöver veterinärvård, som i förrgår t.ex. Den fakturan måste jag betala med sparpengar. Det är verkligen ingen rolig utgift det heller men alla gånger att jag hellre "slösar" sparpengar på hundarna än på något jäkla bilskrälle.
Det är så skönt att slippa denna kostnad! Nu sparar jag inte bara eventuella nödvändiga reparationer, jag sparar även skatten som kommer efter nyår, som också måste betalas med sparpengar. Jag sparar också bensinpengar. Har man bil är det svårt att inte ta den när man t.ex. ska iväg och handla eller på andra ärenden och när 1 månad gått sen senaste bensinräkningen så har man hux flux tankat för flera hundra igen. Dessutom sparar jag 350:- varje månad på att inte behöva betala för någon bilförsäkring. 350:- kan låta som lite pengar men är man arbetslös är varje krona viktig.
Underbart att slippa allt detta!

Men visst känns det lite tomt ändå efter min lilla blå. Jag har hatat honom (jo det är en "han" eftersom han varit så opålitlig och jävlats en massa med mig) många gånger och önskat honom allt ont vad världen har att erbjuda, men vi har ju ändå hängt ihop ett tag nu och varit med om lite allt möjligt så lite konstigt känns det ändå att han inte bor här längre och är med någon annan nu, men detta var bästa lösningen för oss båda. Jag slipper ångest och att bli ruinerad av denna pengaslukare och han blir omhändertagen av ett par som kommer byta kamrem på honom, göra lite annat småfix och ge honom nya fina vinterdäck som han kan glänsa med i vinter. Bättre kan det ju inte bli!

Någon som jag tror kommer att sakna bilen på riktigt är Eddie. Han älskar att åka bil och han har lärt sig skillnaden på husses och mattes bil. Säger man husses bil går han till sambons bil, säger man mattes bil går han till min.
I min numera f.d. bil älskar han att sitta i framsätet och spana. Han ser nästan lite förnäm och kunglig ut där han sitter på sin "tron" och ser ut på allt runt omkring. Han är så söt där han sitter och alltid när jag sätter nyckeln i tändningen och ska till att starta tittar han på nyckeln och lägger huvudet på sned tills bilen har brummat igång. Vet inte varför han gör så, men det har han alltid gjort och sött är det.
Lilla Blå borde känna sig smickrad som är så omtyckt av Eddie ;)

När de nya ägarna hade åkt iväg med bilen och jag kom in igen berättade jag för Eddie att mattes bil inte finns här längre. Då släppte han skon han hade i munnen, stirrade på mig och la huvudet på sned som om han sa "Va fan säger du?!"
Den lilla bilen som han tycker så mycket om.
Nu får han nöja sig med att ligga i baksätet på husses bil tills matte skaffat sig en annan liten bil men det lär dröja. Först måste jag hitta ett jobb och det är ju verkligen lättare sagt än gjort!
Tills jag gör det kan jag i alla fall njuta av att vara bilfri.

Eddie är en riktig oturskråka som råkar ut för både det ena och det andra, mer eller mindre skumma grejer.
Det började redan när han var liten med öroninflammation, ögoninflammation, öroninflammation igen och misstanke om allergi vilket det tack och lov inte var, kraftig hälta med lika kraftig smärta som först befarades vara ett avslitet korsband (turligt nog var det inte det! Han var ju bara 5 månader gammal) och sen har det bara fortsatt. Det har inte gått ens ett helt år mellan veterinärbesöken. Som mest har det väl gått ett halvår men oftast runt 4 månader, lagom till att självriskperioden gått ut och en ny har påbörjats. Såklart.
Det har varit vaxpropp, ögoninfektion, SLO, artros och så nu befarad öroninflammation.

Tidigt igår morse låg han och kliade sig i örat. När jag klev upp tog jag mig en titt i örat och det var geggigt och rött. Tog en bomullspad och gjorde rent och den blev alldeles brun av klet vilket dom aldrig blir i vanliga fall. Det gick åt flera pads innan allt gegg var borta. Däremot luktade det inget så jag var inte helt säker på att det var öroninflammation. Tänkte att det kanske var öronrensen jag hällde i för 1-2 veckor sen som var ovanligt sen på att rinna ut i ytterörat. Men det förklarade ju inte rodnaden.
Några timmar senare tittade jag i örat igen och då hade han blivit fuktig igen och fått nytt klet och han pep när jag skulle göra rent igen. Då tänkte jag att det kan väl nästan inte vara något annat än öroninflammation i alla fall, även om det inte luktade något.

Bestämde mig för att jag skulle ringa en vet idag. Funderade på att ta den billiga som jag inte vågat sätta min fot hos sen Eddie kissade där för 3 år sen, men beslutade mig för att ringa distriktsveterinären istället uti fall att det skulle vara något annat än inflammation som skulle kräva större resurser. Så här i efterhand ångrar jag att jag inte valde den billiga veten i alla fall.

Jag fick en tid senare idag och vid en första anblick i ytterörat tyckte veterinären också att det såg riktigt fult ut och att det tydde på inflammation men så tittade hon ner i örat med sitt lilla instrument och då var alla misstankar om inflammation som bortblåst. Han var helt torr och fin nere i örat. Veten blev minst sagt ställd och kunde inte förklara hans gegga och rodnad. Hon gjorde rent ytterörat och då hittade vi några små sår vilket kan förklara rodnaden men det förklarar fortfarande inte gegget.
Hon tog prov för att kolla om det är svamp han fått men det var det inte heller.
Så vi blev hemskickade igen med uppmaning att tvätta rent med klorhexedin i ett par dagar och blir det inte bättre ska jag ringa så skriver hon ut något.

Det blev ett dyrt besök, speciellt med tanke på att vi åkte dit i onödan.
Knappt 1300 spänn gick det på. Det är en bra timpenning med tanke på att besöket inte tog mer än 10 minuter. Självriskperioden har naturligtvis gått ut också. För två veckor sen.
Skulle ha gått till den billiga veten här i stan istället så hade jag förmodligen inte behövt betala mer än en tredjedel av det.
Det är lätt att vara efterklok! Men nu behöver jag ju i alla fall inte oroa mig för att han fått öroninflammation.

Nybörjarturen var som bortblåst på dagens utställning men jag hade inte räknat med annat heller. Det är bara två månader sen Dios förra utställning men det är stor skillnad på honom nu och då. Då var han inte så intresserad av annat än mig, men nu är det annat. Hans intresse för att sniffa har ökat avsevärt och den berömda "tonårsdövheten" har börjat inträda så man kan väl säga att koncentrationen var allt annat än på topp idag och att lyssna på mig var inte direkt prio 1.
Vi har ju inte tränat speciellt mycket heller så jag får allt skylla på det lite grann också.
Men han fick i alla fall ett HP och bra träning. Övning ger ju färdighet så ju fler utställningar desto bättre kommer det att gå... hoppas jag.
Förhoppningsvis kommer han så småningom att springa fint bredvid mig också istället för att flyga fram ;)

Fin kritik blev det i alla fall så om vi bara tränar och han visar sig från sin bästa sida i ringen så kan han nog bli en farlig konkurrent. Det får bli nya tag på MyDog för nu har jag precis anmält oss till båda dagarna.

Dagems kritik

I några sekunder kunde han i alla fall springa fint

"Kom igen matte, nu racar vi!"

"Tjohoo, det här var ju kul! Nu springer vi!"

Han kunde också stå stilla några sekunder

Dio hittade en ny plats att ligga på i bilen när vi skulle hem

Det är länge sen nu som jag gjorde Eddies favoritgodis (ett av dom) så jag tyckte det var på tiden att göra en laddning torkad blodpudding. Det är ju egentligen ett perfekt godis. Det man inte ska använda inom närmaste dagarna kan man frysa in, det kladdar inte och det brukar vara populärt godis. Man kan också göra dom lite som man vill. Mjuka utanpå och inuti, hård utsida och mjuka inuti, eller hård utsida och hårda inuti. Eddie brukar gilla dom bäst när dom är lite hårdare.
Dio har aldrig fått smaka denna torkade delikatess tidigare. Han har bara smakat en liten bit färsk blodpudding, fast det är ju inte så bara förstås :)
En liten bit fick han smaka nu när dom nästan var klara. Han verkade lite skeptisk men han ska få smaka mer så fort dom svalnat. Verkar han gilla det får det bli morgondagens utställningsgodis.

Eddie har hållt koll och övervakat det hela på slutet innan dom skulle tas ut. Han måste ju hålla koll på matte och påminna henne så att hon inte glömmer bort dessa läckerheter ;)
Nu ligger han och väntar på att dom ska svalna så att han får provsmaka och godkänna om dom blev ätbara även denna gång.

Bäst att hålla ett öga på det läskiga vattnet så att det inte hoppar på en

Här är killen som kommer på inkallning... ibland ;)

Tänk att vi hade sån tur att vi hittade ett godisträd idag också!

Portisryck pågår

Vad Eddie tycker om att behöva posera

ATTACK!

Trimmern hann tack och lov komma innan helgen så idag gjorde jag ett nytt försök med projekt raka rumpa och den här gången gick det betydligt bättre.
Snacka om skillnad på trimmer!
Den här nya gick som på räls. Det var bara att köra på och snabbt gick det. Jämnt och fint blev det också så jag kanske inte är så kass på att frisera hundar trots allt.

Har inte lyckats ta någon BRA bild på nakenrumpan än så ni får hålla tillgodo med denna så länge.

Det har varit på gång ett tag, benlyftet.
Ikväll på kvällsrundan kom det. Det första benlyftet! Lite vingligt men det gick.

Bara och inse att lillen börjar bli en stor kille nu. Dom här 5 månaderna har gått så otroligt fort!
Det är ju inte alls länge sen han var en liten plutt som tultade omkring, "mammig" som få.
Ibland saknar jag den lilla valpen som var så liten i stora vida världen där matte var viktigast av allt.
Just nu är matte mindre viktig för nu är det så mycket annat som rör sig i huvudet och så mycket som händer i kroppen. Misstänker att tjejer kommer att bli hans nya intresse snart.
Lillskrutten!

Nyss var han så här liten och helt bedårande söt. Nu är han halvstor och "bara" jättesöt ;)

Inte lätt att vara kort i rocken

Fotbollen var gigantisk för bara några månader sen