Portispojkarna Eddie och Dio: Hoppet lever

Problemet med hundmöten känns hopplöst, minst sagt!

Men efter dagens lunchpromenad tändes en liten strimma av hopp.

Hade båda hundarna med mig och det är ju också då som problemet är värst.

Mötte först en av pappisarna i området. Den som alltid går lös och provocerar andra hundar men idag hade matten vett nog att koppla hunden. Kors i taket!

Hade inte trott att detta möte skulle gå något vidare eftersom Eddie har blivit provocerad av denna lösa, framrusande och gläfsande pappis fler gånger än vad jag kan räkna till.

Men det gick över förväntan. Eddie spände sig såklart, blåste upp sig och skakade så fort han fick syn på pappisen men han gick något sånär bra att få kontakt med så jag gick på tills han började bli svårare att få kontakt med. Då beordrade jag båda hundarna att sätta sig och sen klickade jag och delade ut godis som en besatt.

Först var Eddie tyst och "bara" spänd som en fiolsträng men när sedan pappisen började skälla så hakade Eddie på och började med sitt gormande men det var inte alls lika kraftfullt som det brukar vara och det gick snabbt över till yl/gnäll och vi kunde gå vidare utan att han slängde sig i kopplet.

Inte långt efteråt mötte vi områdets andra pappis. Lika skällig och ettrig den också men oftare kopplad.

Jag satte ner hundarna igen och klickade som en tok och det gick bra tills pappisen började med sitt gläfsande. Då slängde sig Eddie i kopplet och började gorma men när jag röt NEJ åt honom så lugnade han ner sig och började med sitt ylgnällande istället men vi kunde gå vidare utan att han fixerade sig alltför mycket vid den andra hunden.

Det ser jag som en framgång. En rätt stor framgång faktiskt även om det är svårt att tro. Men med tanke på hur skogstokig han brukar bli 9 fall av 10 så kändes det som ett stort kliv framåt.

Nästa möte var en greyhound som Eddie innan Dios ankomst föga troligt skulle göra utfall mot. Men det var då det. Nu är det annat.

Satte hundarna igen. Har kommit på att det är lättast att behålla kontrollen då och mötena kan ibland gå lättare då.

Eddie spände sig igen och stirrade men slängde sig inte i kopplet och sa inte ett ljud. Däremot drog han, men jag tror det mest var för att det var en tik och han ville fram och lukta på tik.

Jag blev dock lite irriterad på matten som prompt måste gå på vår sida med hunden mot oss, alltså fel sida om man ska vara petig, och inte gick över till andra sidan gångvägen med hunden på "rätt" sida när hon såg att jag stod där vid kanten och försökte ha mina hundar under kontroll.

Man kan ju vara lite sjysst och underlätta för andra hundägare när man ser någon träna hund, men det är ju vad jag tycker det.

När vi nästan var hemma såg jag en border collie komma mot oss en bit bort. Det är en av de svåraste hundarna att möta eftersom Eddie har fobi för border collies (bland annat). Jag tänkte först att vi skulle gå över till andra sidan vägen men jag ändrade mig och ville prova och se vad som skulle hända nu när det hade gått så bra vid de andra mötena.

Denna BC har vi dessutom mött massor med gånger. Det är inte alltid det hjälper att man mötts flertal gånger men han brukar inte reagera lika starkt längre på denna BC som på andra BC's.

Det är gott om gräs på sidan om den gångvägen också så jag tänkte att jag kunde ju alltid hoppa ut dit om det skulle bli för tight.

Jag satte hundarna igen med ryggen mot mötet och sen matade jag på med godis och lät dom inte ta det på en gång utan dom måste kämpa för att få loss godiset ur min hand. Det funkade klockrent!

Eddie märkte knappt när border collien passerade oss. Ägaren hjälpte dessutom till genom att ta hunden på "rätt" sida och gå ut mot kanten för att öka avståndet.

Först när dom hade passerat, hundarna fått godiset och vi skulle gå vidare tänkte Eddie på att det passerat en hund. Han vände sig om och tittade lite men sen släppte han det och knatade på hemåt.

Phu! Så skönt! Vi klarade svåraste mötet av dom alla.

För en gångs skull var jag på bra humör efter en lunchpromenad med massa hundmöten och jag hoppas att Eddie tog till sig av allt beröm han fick.

Nu hoppas jag innerligt att det fortsätter åt rätt håll så vi får bukt med detta dåliga beteende någon gång.

Hoppas hoppas!

2 kommentarer:

Anonym sa...: HEJJA er !! DU kommer gå två steg fram och ett bak och då får du inte misströsta! Sedan känner jag inte din hund men jag hade varit försiktig med nej även om det är bra vara tydlig med vad som är fel så kan det så lätt uppfattas som att du är frustrerad/arg själv av hunden då. Bäst är att förväna hundarna med sitt lugn och absoluta tystnad =) Har du testat baconost på tub? Slickande är väldigt lugnande och de kan gärna få vara lite "på" och vilja ha mest först. Man kan oxå kasta maten på marken osv. Tänk oxå på att öva på långt avstånd inte bara maxnära det går, detta för att hundarn aska få träna på känslan av att vara mer avslappnade. Satsa på 100 ½ möten på långt håll, dvs inget skakande eller skällande. Gnällande är ofta socialt menat/att de vill hälsa så det hade jag inte hetsat upp mig över alls faktiskt. Och kom ihåg alla hundar låter någon gång och det sitter i DIG att det är störande. Ingen annan tycker det är så jobbigt som vi hundägaren gör!; 5 november 2012 kl. 20:20
Anonym sa...: Svarar här istället: haha din vovve låter exakt som min, lika på både in och utsidan med andra ord =) Har du ngnsin tänkt så här då? : När din hund skäller på den lilla som brukar vara lös och beter sig kaxigt så gör han rätt, för den är inte artig på hundvis och gör en omväg när den vill hälsa utan springer rätt på kaxigt skällande! jag tycker våra hundar får blir arga då, faktiskt! När man får ordning på sina och hundens känslor så kommer automtiskt även skällandet sluta när de blir tryggare. Skällandet är ett uttryck för stress hos hundar som har lätt för skall helt enkelt. Tuben är stor i början men blir snart väldigt liten och praktisk när man kommer till halva =) Eftersom din hund inte vill hälsa egentligen precis som min utan har ett kontrollbehov är det extra viktigt du visar tydligt genom att ta ut stora omvägar för hunden att han slipper. Men han ska inte helt och hållet avledas från att se hunden han möter. Du kan testa två saker för att han verkligen ska förstå. Antingen BAT träning ( du kan söka på youtube ) där du går så nära hunden ni möter ( framifrån ) tills du ser att han börjar reagera, tex spänd svans. då säger du bra och vänder kvickt om och går åt motsatt håll och ger godis eller så lär du in ett titta kommando. Lite som skvaller men effektivare! Du börjar att säga TITTA på ALLT. Löv som rör si, människor, bilar cyklar osv tills hunden lär sig att godis får manbara om tittar ordentligt på NÅGOT, vad som helst som matte kan mena... han ska spana efter något att titta på. Tillslut kommer hunden vilja fuska och tittar på DIG bara då ska haninte ha beröm. Till slut innebär detta att titta blir ett trick för hunden där han FÅR titta på mötande hundar en kort sekund och som belöning får han godis av dig och det ändrar hundens stämning i möten + att kontrollbehovet får sitt. Detta är fantastiskt för min hund. Man kan även använda gulleröst i möten och säga vilken fiiiiin hund osv och testa om det hjälper. Se om något av detta passar er för jag tror man kan blanda lite, det gör jag! Min hund skvallrar klockrent på människor, som yngre var han osäker på människor och skulle tvunget fram och hoppa. Men hundar skvallrar han inte på förrän vi gått förbi och då är det försent så jag har tesat titta och gulleröst och ofta går jag inte tillbaka men jag kan vända eller gå omväg osv. Det har blivit mycket, mycket bättre och de klarar 3-4 m nu. Jag försöker lita på min språkkänslige hund oxå och är han riktigt otrevlig eller osäker på en hane sålitar jag inte på den hanen heller. Men jagförsöker ändå få min hund att känna sig trygg med att jag inte kommer tvinga honom att hälsa på den.; 6 november 2012 kl. 09:53

Hoppet lever

2 kommentarer:

Skicka en kommentar

Translate

Arkiv

Etiketter

Ibland läser jag andras

Summa sidvisningar