Killarna tycker visst att det är för lite action i deras och mattes liv så idag bestämde dom sig för att skrämma slag på mig.. eller i alla fall ge mig lite smått panik.

Dom hade varit ensamma en stund och när jag kom hem ramlade dom som vanligt ut genom dörren. Eddie kan vara lite opålitlig när han rusar ut så. Det har hänt några gånger att han tagit tillfället i akt och dragit iväg men det har inte hänt på länge nu så jag har börjat slappna av mer och mer. Lite för mycket skulle det visa sig.

Just som båda hundarna stod utanför dörren och klängde på mig spatserade en katt förbi. Det tog inte ens två sekunder så var båda hundarna på språng.
Ut på gatan sprang dom där dom tappade bort katten som sprang och gömde sig. Då skuttade dom runt båda två där ute på parkeringen/gatan glada i hågen att vara ute på vift.
Ropade på dom och då kom dom skuttande mot mig bara för att vända halvvägs och springa iväg igen, den här gången runt hörnet så jag inte såg dom.
Nu fick jag panik på riktigt.

Vissa kör som idioter här. På gatan precis utanför oss kör de flesta lugnt men när man svänger upp på den rundar man ett hushörn först, så två glada och skuttande hundar är inte helt lätt att uppmärksamma.
Gatan nedanför däremot, dit det inte är mer än ett 20-tal meter, där kör verkligen vissa som galningar. Full gas mellan fartguppen. Bussen kör dessutom där och den är ju väldigt stor och kan väldigt lätt göra mos av ett par hundar. Dio har dessutom en förkärlek för bussar och tycker dom är spännande när dom åker förbi.

Jag ropade och ropade men inga hundar kom. Rusade in och greppade leverpastejburken och skulle precis rusa efter runt hörnet ut mot gatan i hopp om att få tag på dom innan någon bil skulle träffa dom, men då fick jag syn på dom ute på parkeringen/vår gata igen så då tvärvände jag och sprang in samtidigt som jag viftade med leverpastejen och ropade.
En rolig syn för grannarna kan jag tänka. Men det funkade. Båda kom springande efter och så fort alla tassar var innanför tröskeln skyndade jag mig att stänga dörren och sen fick killarna leverpastej.
Phu! Dom klarade sig helskinnade även denna gång och jag med. Hjärtattacken var nära men jag lyckades undkomma den även denna gång.