Det är ju ingen hemlighet att jag är OTROLIGT less på detta eviga regnande.
Trots att jag bott här nere i över 6 år så är jag och kommer alltid att förbli en norrlänning. Förhoppningsvis även geografiskt så småningom.
Jag älskar vintern. Visst, jag föredrar sommaren men när den är över vill jag ha vinter, inte höst i 6 månader.

Nu längtar jag som en tok efter snö, kyla och solsken. Varje dag hoppas jag på att det ska vara kyligt och snö på gång när jag vaknar, men icke! Snart är det december och snön lyser med sin frånvaro.
Jag tror jag längtar extra mycket efter vinter i år för att senaste vintern var så dålig. Det var knappt någon vinter då heller utan bara en enda lång höst. Lite snö fick jag i alla fall uppleva när jag var hemma över julen men det var väl i stort sett allt.

Både Eddie och jag älskar snö, fast av kanske lite olika anledningar. Det är ju inte direkt så att jag lägger mig och ålar i snön, kör ner näsan, leker mullvad och frustar ;)
Men jag skulle mycket väl kunna slänga mig ner och göra en snöängel... bara för att jag kan.
Och jag älskar promenader i ett vitt landskap med strålande sol och snö som knastrar.
Vad jag längtar efter dessa promenader!
Jag vill ha snö nu, helst igår. Lille Dio har ju aldrig fått uppleva detta vita pulver som gör landskapet så vackert och jag är så nyfiken och spänd på hur han skulle reagera på att få uppleva sin första snö och vad han skulle tycka om det, om han skulle bli en lika stor snöälskare som Eddie.
Jag hoppas att vi får svar på dom funderingarna snart. Om inte nu, så i jul när vi åker hem till Norrland för jag hoppas verkligen att min hemstad kan bjuda på en del snö i år.

Lite nostalgi för att spä på längtan lite :) Hur kan man föredra grådaskiga dagar med regn framför detta vackra underbara?