Förra veckan fick jag äntligen ersättning för min benskada. 3% invalid är jag nu så det blev en liten slant in på kontot. Förutom en ny säng funderar jag nu också på att investera i en rejäl hundfön. Det tar en evinnerlig tid att föna med handfönen jag har nu. Glapp är den också. Skulle behöva något rejälare men jag har inte en aning om vad jag ska köpa. Någon som kan hjälpa mig i denna djungel? Samt har någon sida att rekommendera. Kollade på Pälsvårdsproffsen men dom verkar inte ha några fönar alls längre?
Den ska helst vara så smidig som möjligt då jag av utrymmesskäl inte kan ha någon stor fön liggande/stående i badrummet, eller någon annanstans heller för den delen. Den ska vara kraftfull, gärna ha minst två olika hastigheter, samt varm och kall luft. Och den får inte kosta multum. Max 1500-2000:-
Finns det någon bra och kraftig fön i denna prisklass?

Ja nog känns det som vår ute nu i alla fall. Strålande solsken, plusgrader och fåglarna kvittrar. Underbart! Förutom att hundarna och framför allt Dio blir så jäkla skitiga. Vill inte ta på dom overaller heller när det är så fint väder. Det känns ju lite som "överkurs". Lusten att träna har genast ökat också med ljuset och värmen, så jag ska "bara"... ;)
Men man ska väl inte ropa hej än även fast det just nu känns som att våren har kommit. Det är ju bara slutet på februari. Mars kan ju fortfarande slå till och bli kall. Trots att jag bott här nere i snart 10 år nu (hemska tanke! Hoppas INTE det blir 10 år till) så lever jag kvar i de norrländska årstiderna. Hösten kommer runt 20 augusti, våren i maj. Det är så jag tänker varje år trots att jag befinner mig här nere i södern.
Man kan ta norrlänningen ur Norrland, men man kan inte ta Norrland ur norrlänningen :)
Tänkte att jag borde fota lite nu när det är så bra ljus ute men jag har inte orkat. Får ta det en annan dag. Hade visserligen kameran med mig till hundrastgården igår men det var bara vi där och Eddie var inte på humör för att springa och leka. Han blev rädd av några ungdomar som kom och börnade med epatraktorer och en moppe så han ville mest stå och trycka vid mig och sen gå hem.
Så det blev inget fotande. Bättre lycka nästa gång.

Idag har jag skickat in bidraget till tävlingen där man kan vinna en bokutgivning. Jag är inte klar med boken än. Har väl kommit ungefär halvvägs, men den behöver ju inte vara klar förrän den ska ges ut. OM den ska ges ut. OM jag vinner tävlingen. Jag hoppas verkligen att jag gör det!
Så nu får ni hålla tummarna allt ni kan för att jag vinner! Och OM jag vinner får ni köpa boken sen ;)

Vill ju gärna prova viltspår med Dio. Med Eddie också för den delen. Har grubblat lite på hur jag ska få tag på en klöv. Har fått några tips men inte haft möjlighet att ta mig dit för att kolla om dom har klövar. Har ju ingen bil längre!
Men nu så, har jag fixat klöv på annat sätt, hemifrån soffan via internet.
Fick tips på facebook (som vanligt. Facebook är bra att ha ibland) om den här sidan, Askunga Dovvilt.
Så nu har jag lagt en beställning. Beställde 4 klövar, lever och horn.

Blodpulver har jag beställt också. Känns mer behändigt än att hålla på och slafsa med färskt blod när man ska hälla upp i flaskan. Glukosamin blev det också till Eddie. Detta köptes från denna sida. Har aldrig handlat av dom förut så jag vet inte alls om dom är bra, seriösa och så vidare. Handlade därför mot faktura för säkerhets skull. Hade tänkt köpa detta från Svenska Djurapoteket men dom var dyrare. Framför allt var deras frakt hiskeligt dyr. Dom verkar bara ha postförskott att erbjuda.
Men så hittade jag Animal Pro istället så då blev det betydligt billigare. Bara och hoppas på att dom levererar också.

Sen så.. är det bara att ge sig ut i skogen och spåra!

Igår gick jag med hundarna till åkrarna. Tror dom var lite understimulerade efter ett par dagar med slask. I förrgår ville inte Eddie vara ute överhuvudtaget. Det var bara ut och kissa och in igen som gällde. Inte undra på då att han hade lite energi att göra av med. Han har varit riktigt piggelin senaste dagarna. Vet inte vad som tagit åt honom helt plötsligt. Han är fortfarande mest en soffpotatis men har samtidigt varit busig och härjat omkring.
Tack och lov blev det minusgrader igår så hundarna kunde få springa av sig utomhus.

Jag såg ganska direkt efter att jag hade släppt dom att Eddie var på "det" humöret. Det humöret då han är totalt stendöv och bara drar iväg. Oftast syns det på hans kroppsspråk på något sätt. Han är väldigt stirrig och liksom spänd i kroppen.
Det är länge sen han var så där riktigt totalt stendöv och trotsig. Han har skött sig väldigt bra sista tiden så jag hoppades väl på att han ändå skulle komma på min inkallning. Det gjorde han inte.

Åkern man går in på från vårt område är uppdelad som i två remsor med ett djupt dike emellan. Vi hade gått in på den högra remsan och Eddie drog iväg i full fart, sprang ut på grusvägen på andra sidan åkrarna, vek av åt vänster med fullt fokus framåt. Han vände sig inte om en enda gång trots att jag ropade och försökte locka tillbaks honom.
Sen sprang han in på den vänstra remsan. Då andades jag ut en aning. Trots att det är en grusväg kommer det flera bilar och ibland lastbilar per dag där och vissa kör väldigt fort. Snorhalt var det dessutom så det är ju inte säkert dom skulle hinna stanna även om dom hann se honom.

På den vänstra remsan fortsatte han att springa uppåt mot området innan han äntligen stannade.
Jag fortsatte att försöka kalla in honom men han var inte speciellt intresserad av att komma. Dio hade jag kopplat när Eddie stack så han var hos mig. Ville inte ha två hundar på rymmen!
När Eddie inte gjorde någon ansats till att vilja komma tillbaks gick jag hemåt. Eddie stod bara kvar och glodde så jag tänkte att då lämnar jag honom och går så kanske han följer efter.
När vi försvann satte han av i full galopp hemåt men då blev jag rädd att han skulle bli påkörd på gatan i vårt område så jag vände och gick tillbaks och skrek STANNA till Eddie. Tack och lov vände han också så till slut stod vi mitt emot varann på varsin sida om diket.
Jag sa åt honom att komma, men icke! Han vågade inte hoppa över diket. Det är ju vattenfyllt med någon decimeter! Ve och fasa!

Eddie är envis men det är jag också så jag tänkte att han får allt lista ut själv hur han ska ta sig tillbaks. Jag går inte dit och hämtar honom. Vi stod där hur länge som helst men inget hände. Han gjorde väl några halvhjärtade försök att hitta ett ställe att hoppa över på men mest stod han bara där och glodde på mig så till slut gick jag vidare, ut på grusvägen där jag tog till höger bort från Eddie.
Då kom han äntligen, men när han väl kom fram till oss sprang han bara förbi och fortsatte åt andra hållet.
Suck! Ibland är han verkligen totalt hopplös och väldigt väldigt döv!
Jag satte mig på huk med Dio och började pilla i backen. Då tog nyfikenheten över så då kom han äntligen fram till mig och då blev det koppel på direkt. Han fick vara kopplad tills vi kom in på nästa åkerplätt och då fick han vara lös igen, men då skötte han sig.

Så idag bestämde jag redan i morse att hundarna skulle få gå ut en och en. Mest för att det är så halt och att gå med två hundar som drar i denna halka hade jag ingen lust med.
Med Dio blev det en halvlång runda där han stundtals fick träna på att vara lös. Han har lite knäck i lurarna han också men det hör väl åldern till.
När det var Eddies tur återvände vi till brottsplatsen: åkrarna. Jag hade laddat upp med mjukost på tub och kameran. Tänkte att jag även skulle träna på mitt fotande när vi ändå var i träningstagen.
Nu skulle det minsann bli egentid med inkallningsträning! Det gick betydligt bättre idag. Han stack inte en enda gång och kom nästan varje gång jag ropade. Sista biten höll han sig bara vid mig hela tiden så då blev det inte ens någon inkallning.
Vet inte om det var ostens förtjänst eller så var han kanske nöjd med sina race igår.

Suddig och dålig bild men var tvungen att spara den för han ser helt crazy ut!

Idag gick jag på lunchpromenaden med hundarna en och en. På morronrundan tog jag med mig båda och då gjorde dom kraftigt utfall mot en hund. Då var den dagen förstörd. Jag blir alltid så uppgiven när dom gör dessa utfall. Det känns så hopplöst och jag blir så avis på alla med hundar som inte bryr sig.
Dels blev jag irriterad på hundarna för att dom betedde sig så dumt men jag blev också fruktansvärt irriterad på den mötande hundägaren. Det var en tjej med barnvagn och hunden som såg ut att vara en BC-blandis, Eddies värsta fobi i hundväg, sprang lös och skuttade omkring runt matten och barnvagnen och jagade en boll eller något. Jag gick ut i snön så långt ut mot vägen jag kunde komma för att öka avståndet så mycket jag kunde. Vilken människa som helst med lite hundkunskap hade kunnat se att jag kämpade med att få bort blockeringen på mina hundar och för att göra hundmötet så smidigt som möjligt.
Men vad gör människan då?? Jo, hon pekar åt hunden att gå över på vår sida så att den kom närmast oss där den fick skutta omkring, fortfarande lös. Till en början gick det bra några meter innan vi möttes men då började den skälla och så var det kört. Båda mina slängde sig i kopplet så jag gled efter i snön samtidigt som dom gormade.
Tycker man kan underlätta för andra hundägare som har problem genom att för det första koppla sin hund och ta den på sidan som är längst bort från mötande hund och inte låta den skutta omkring, framför allt inte på samma sida som mötande hund. Tycker det var så respektlöst att göra som hon gjorde.

Hur som helst så bestämde jag mig för att ta ut hundarna en och en på lunchen, med klicker och massa godis.
Det blev långpromenad med båda för att öka chansen för att möta andra hundar. Tyvärr mötte vi inte mer än ett par stycken per promenad, men då blev det minsann inga uftall. Dio blev väldigt stirrig och han försöker alltid springa fram till andra hundar men jag lyckades få kontakt med honom i alla fall och han skällde inte ens. Det får man väl se som positivt.
Eddie skötte sig super också. Vi mötte en rottismix som inte var helt avslappnad. Den stirrade och morrade. Eddie blåste upp sig lite och blev lite osäker men jag lyckades fånga hans uppmärksamhet och han förblev tyst. Hade Dio varit med hade han garanterat gjort utfall mot den hunden.
Sista biten innan vi var hemma hamnade vi bakom ett par hundar varav den ena han gjort utfall mot förut men nu.. ingenting! Vi kunde gå bakom dom hela vägen hem och han reagerade inte mer än att sniffa efter dom och titta lite på dom, men han drog inte ens.
Varför kan han inte bete sig lika bra när Dio är med? Jag blir galen på det och jag vet snart inte vad jag ska ta mig till med dom. När det blivit varmare och man inte behöver ha massa kläder och tjocka vantar ska jag lägga ner hela min själ i skvallerträningen, precis som jag gjorde sommaren 2010. Jag var väldigt ihärdig då och skvallertränade på VARJE promenad, även om det bara var en kortis runt kvarteret och det gav resultat. Jag får prova med det igen och hoppas på att det funkar.

Tänk att en sån vacker och godhjärtat kille med den snällaste blick man kan tänka sig, kan bete sig så illa vid hundmöten. Ibland är han verkligen en Dr Jekyll och Mr Hide

Dio har varit en väldigt lugn och snäll valp. Knappt tuggat på en enda grej, aldrig hittat på hyss eller förstört något. Åtminstone inte med vilje. Han har dragit min laptop i golvet ett par gånger, men det har ju inte varit med vilje. Eddie förstår att man måste se upp med sladden när jag har datorn inkopplad och den står på vardagsrumsbordet. Eddie är jätteduktig och är alltid noga med att inte gå in i sladden. Dio däremot har inte gjort den kopplingen än så då har han råkat dra omkull datorn. Det är ett under att den klarat sig för en gång flög den ett par meter och landade i golvet.
Han har heller aldrig rört något när han lämnats ensam. Bara varit lite ledsen.

När jag och Eddie hade varit på vår långpromenad idag var Dio olycklig. Han skäller alltid när vi går men brukar alltid vara tyst när vi kommer hem men idag hörde jag att han satt vid ytterdörren och skällde och ylade när vi kom tillbaks från rundan.
Jag väntade på en tyst paus innan vi gick in. Då stod han vid dörren med en sko i munnen. Han är faktiskt väldigt duktig på det när han lämnas helt själv, att förbereda sig med att ha något i munnen så att han inte biter i mig eller Eddie. Däremot när även Eddie är hemma så biter han i mig, i Eddie och försöker stjäla det Eddie har i munnen.
Efter att ha hälsat en snabbis sprang han in i vardagsrummet med skon men kom tillbaks med en pappersrulle.
Hmmm?! Började ana oråd.
Gick in i vardagsrummet och där fick jag se papper över halva golvet. Pappersrullen är jag så gott som säker på att den stod på diskbänken innan jag gick hemifrån så han måste ha hoppat upp och snott den. Skitunge! Men det är faktiskt Dios första riktiga hyss som han gjort på eget bevåg och han fyllde 10 månader i förrgår så det är inte så illa att ha klarat sig utan hyss så länge. Bättre sent än aldrig ;)
Han är ju i värsta slyngelåldern nu också. Det märks så tydligt! Bara och hoppas på att han snart kommer ur den :)

Slyngeln har varit i farten

Dio har verkligen börjat komma in i tonåren nu. Det finns nog ingen här hemma som inte tycker att han är dryg just nu.
Han har alltid hållt på och dragit och slitit i Eddie men nu är han värre än vanligt vissa dagar. Eddie som den mes han är säger ju inte ifrån heller så det är klart att Dio fortsätter då och testar hur långt han kan gå. Jag vet inte hur många gånger jag slitit bort Dio från Eddie och sagt åt honom att lämna Eddie ifred men med den tonårshjärna han har nu så är det teflon för hela slanten. Det fastnar helt enkelt inte.

Dio har varit en väldigt lugn och snäll valp. Ett enda hyss har han gjort och det var när han rev omkull och ansade en blomma som Eddie också var med på så jag vet inte ens om han fick idén själv eller om det var Eddies idé.
Men NU.. Nu testar han mig hela tiden. Han har kommit på att han kan stjäla halsdukarna som hänger på en galge i hallen. Han är där och river ner dom flera gånger om dagen och ibland stjäl han saker som ligger på hallbyrån.
Jag får flashbacks från när Eddie var liten. Han stal grejer från den dag han kom hit till långt efter att han hade fyllt 1 år. Man har förträngt mycket av dom hyss han gjorde men nu när jag suttit med boken jag håller på att skriva har jag tvingats gräva fram allt tok som Eddie hittade på.
Jämfört med hur Eddie var som liten och tonåring så är Dio rena rama ängeln. Men ändå.. Man förtränger så lätt så nu tycker man att Dio är skitdryg. Men det är bara att ta ett djupt andetag. Förr eller senare kommer lugna snälla Dio tillbaks igen. Förhoppningsvis.
Jag har så stora mål och ambitioner med Dio så jag hoppas att hans tonårsfas är snabbt övergående och att han återgår till att vilja lyssna på och vara med mig sen. Det finns ju inga garantier för det men jag ska i alla fall försöka.
Är så sugen på att sätta igång på allvar med all träning men jag tror inte att det är en sådan bra idé just nu att träna på annat än det vardagliga.
Men idag har vi i alla fall tränat lite på att stå. Han tycker inte om när jag håller i svansen och hoppar alltid undan. Eller så går han bara omkring och sniffar efter godis i mina händer. Håller jag en godis framför honom så står han inte stilla eller så sätter han sig eller lägger sig. Jag fick således ta fram det tunga artilleriet idag: klickern.
Då gick det genast mycket bättre så nu kan han stå ganska fint och stilla, inomhus i alla fall. Nästa gång ska vi prova utomhus och se vad som händer.
Vet inte hur jag ska göra med utställningar i vår. Det finns några officiella jag skulle vilja anmäla oss till men om Dio har rädslan för främmande människor kvar så är det ingen bra idé. Risken för rapporteringskod är alltför stor. Då är det bättre att ställa på några inofficiella först men jag har inte lyckats hitta så många såna. Det bästa vore om jag kunde träna honom nu med främmande människor men det blir svårt. Jag känner ju inga!
Får hoppas att det startar en lydnadskurs snart så kan vi träna massor på den.

Eddie är en skvättis. Han markerar hemma hos andra där det luktar hund. Det har han gjort sen 1 års ålder och jag har inte lyckats få bort det. Det är tydligen svårt att få bukt med.
Med Dio har jag hoppats att han inte ska bli någon skvättis och inte lika hanig som Eddie, men jag tror att mina farhågor har besannats.
Idag markerade han, inomhus på Eddies täcken. Jag är så gott som säker på att det var en markering. Han lyfte på benet och skvätte. Det var bara några droppar som kom på täckena, golvet och sambons sko. Hade han varit kissnödig hade det blivit en pöl och jag tror inte ens att han hade lyft på benet i ett sånt krisläge.
Jag höll precis på att byta om så jag kunde inte springa ut med honom på direkten men jag skyndade att ta på mig kläder och sprang ut med honom, uti fall att han trots allt var väldigt nödig. Det var han inte. Han kissade några droppar bara för syns skull.
Eddie markerar i alla fall inte hemma och inte hos andra där det inte luktar hund.
Nu kommer jag behöva ha hökögonen på Dio hos alla vi besöker tills jag ser att han inte har några som helst tendenser till att skvätta.
Och nåde han om han gör om det!
Jag vill inte ha en till skvättis!

Det blev en tur till hundrastgården idag. Det är ju inte så ofta vi går dit eftersom vissa går dit med sina obalanserade hundar som attackerar till höger och vänster, men ibland är det kul för killarna att få komma dit och springa och leka lite.

Inte så konstigt att Dio får sig en och annan "golden shower" ibland