Dio har verkligen börjat komma in i tonåren nu. Det finns nog ingen här hemma som inte tycker att han är dryg just nu.
Han har alltid hållt på och dragit och slitit i Eddie men nu är han värre än vanligt vissa dagar. Eddie som den mes han är säger ju inte ifrån heller så det är klart att Dio fortsätter då och testar hur långt han kan gå. Jag vet inte hur många gånger jag slitit bort Dio från Eddie och sagt åt honom att lämna Eddie ifred men med den tonårshjärna han har nu så är det teflon för hela slanten. Det fastnar helt enkelt inte.

Dio har varit en väldigt lugn och snäll valp. Ett enda hyss har han gjort och det var när han rev omkull och ansade en blomma som Eddie också var med på så jag vet inte ens om han fick idén själv eller om det var Eddies idé.
Men NU.. Nu testar han mig hela tiden. Han har kommit på att han kan stjäla halsdukarna som hänger på en galge i hallen. Han är där och river ner dom flera gånger om dagen och ibland stjäl han saker som ligger på hallbyrån.
Jag får flashbacks från när Eddie var liten. Han stal grejer från den dag han kom hit till långt efter att han hade fyllt 1 år. Man har förträngt mycket av dom hyss han gjorde men nu när jag suttit med boken jag håller på att skriva har jag tvingats gräva fram allt tok som Eddie hittade på.
Jämfört med hur Eddie var som liten och tonåring så är Dio rena rama ängeln. Men ändå.. Man förtränger så lätt så nu tycker man att Dio är skitdryg. Men det är bara att ta ett djupt andetag. Förr eller senare kommer lugna snälla Dio tillbaks igen. Förhoppningsvis.
Jag har så stora mål och ambitioner med Dio så jag hoppas att hans tonårsfas är snabbt övergående och att han återgår till att vilja lyssna på och vara med mig sen. Det finns ju inga garantier för det men jag ska i alla fall försöka.
Är så sugen på att sätta igång på allvar med all träning men jag tror inte att det är en sådan bra idé just nu att träna på annat än det vardagliga.
Men idag har vi i alla fall tränat lite på att stå. Han tycker inte om när jag håller i svansen och hoppar alltid undan. Eller så går han bara omkring och sniffar efter godis i mina händer. Håller jag en godis framför honom så står han inte stilla eller så sätter han sig eller lägger sig. Jag fick således ta fram det tunga artilleriet idag: klickern.
Då gick det genast mycket bättre så nu kan han stå ganska fint och stilla, inomhus i alla fall. Nästa gång ska vi prova utomhus och se vad som händer.
Vet inte hur jag ska göra med utställningar i vår. Det finns några officiella jag skulle vilja anmäla oss till men om Dio har rädslan för främmande människor kvar så är det ingen bra idé. Risken för rapporteringskod är alltför stor. Då är det bättre att ställa på några inofficiella först men jag har inte lyckats hitta så många såna. Det bästa vore om jag kunde träna honom nu med främmande människor men det blir svårt. Jag känner ju inga!
Får hoppas att det startar en lydnadskurs snart så kan vi träna massor på den.