Det blev slingan idag igen. Kunde liksom inte låta bli i detta underbara vårväder. Soligt, varmt och skönt.
Eddie var inte så sugen på slingan idag heller och på väg upp dit och en bit upp i slingan var han orolig och nervös. Vid några tillfällen satte han sig och lade sig ner och småskakade.
Men när jag och Dio gick vidare följde han med och när jag sa att vi skulle gå till humlebacken så hakade han på, om än lite motvilligt. Men en stund efter att vi hade kommit till humlebacken släppte allt och han studsade omkring och busade och fick några ryck då han bara rusade iväg.

Idag var det Dios tur att rulla sig i hästskit. Färsk sådan dessutom, men som tur var hann jag stoppa honom innan hela han var brun så det blev bara på ena sidan som jag spolade av i duschen när vi kom hem.

Det var vältrafikerat i slingan idag. Många joggare varav Dio jagade och skällde på en av dom. Pinsamt! Som tur var verkade han inte hundrädd men ändå... Jag skämdes något oerhört och inte kom Dio på min inkallning heller utan fortsatte bara att jaga efter och skälla på joggaren. Jag tror till och med att han nafsade efter honom. Usch, så oansvarig man känner sig!
Det får bli skvallerträning på joggare också så slutar han förhoppningsvis med dom där dumheterna.
En stund senare kom en joggare till som han började skälla på och försökte springa efter men då hade jag redan kopplat honom som tur var.
Jag lät hundarna leka en stund till efter det men dom var trötta och varma så då gick vi hem.
Kameran var såklart med också så här är dagens bildbomb.

Igår åkte jag och Dio till Gävle för att umgås några timmar med Marie och hennes nytillskott Myzaq.
Jag och Marie lärde känna varandra på Årets Familjehund för några år sedan. Familjehund var en sida där varje hund hade sin egen sida där man bloggade, laddade upp bilder och filmer. Det fanns också ett forum. Det hela var en tävling som började 2009 och det året vann beaglen John Lennon. Jag gick med i augusti eller september 2009. Samma år hade vi den första familjehundsträffen i Ockelbo.
2010 påbörjades ett nytt tävlingsår och vi alla gjorde ett nytt försök att försöka knipa titeln som Årets Familjehund. Det var under det året som jag och Marie började att prata med varandra alltmer på sidan och även via mail och MSN. Ett par familjehundsträffar blev det även det året.
Den som knep titeln Årets Familjehund det året var ingen mindre än min Eddie :) Många blev sura då vi vann och började rent utav att hata mig djupt så kontakter bröts och vänskap avslutades. Men vänskapen med Marie består och vi ser till att träffas varje år i Furuvik som blivit lite av en tradition vid det här laget.
År 2011 var sista årets som Årets Familjehund anordnades och då vann Marie med sin Miqro så nu är vi familjehundsvinnare båda två :)
Marie föreslog att vi skulle ses en dag i Gävle nu medan jag är här uppe. Sagt och gjort. Vi bestämde att ses igår på påskdagen.
Hon skulle bara ha sin nykomling Myzaq med sig. Jag hade tänkt ta med mig både Eddie och Dio men när Marie bara skulle ha sin ena hund med sig så började jag fundera på om jag kanske bara skulle ta en med mig också. Eddie tycker ju faktiskt inte att det är så kul att knata runt med oss så jag kom fram till att han skulle få stanna hemma med "morfar". Det kändes bäst att göra så.

Jag och Dio knatade ner till stationen bara för och upptäcka att jag hade kollat fel i tidtabellen. Tåget skulle inte gå förrän om en timme så där fick vi sitta och uggla ett tag, men bra passivitetsträning för Dio.
Framme i Gävle letade vi upp och Marie och Myzaq som satt och väntade på oss i solen. Myzaq hade vi inte träffat förut och han var väldigt försiktig och gömde sig bakom matte. Tyckte nog att Dio var lite smått läskig.
Vi knatade upp till Boulognerskogen. Jag har varit mycket i Gävle men aldrig i Boulognerskogen förut. Supermysigt! Och underbart vårväder. Tyvärr tog jag inga kort på själva parken. Borde ha gjort det.
Vi satte oss på en bänk i solen där vi satt ett bra tag och efter en stund mjuknade Myzaq lite så att han till och med busade lite med Dio. När vi hade suttit där ett bra tag gick vi in till stan igen och satte oss vid ett fik och käkade jättegod pastasallad.
Efter det gick vi vidare till gamla stan innan vi tog en omväg till stationen och råkade gå förbi en hundrastgård som vi gick in i för att hundarna skulle få vara lösa och busa lite. Men Myzaq gömde sig mest bakom matte så det blev inte så mycket bus. Dio försökte få igång honom och lite sprang han väl men skyndade sig snabbt tillbaks till matte igen. Dio verkade ganska trött också så han sprang inte så mycket heller. Det var ju dessutom ganska varmt också.
Så efter en snabbis där gick vi vidare till tåget som redan stod inne så vi sa hejdå till Marie och Myzaq och hoppade på tåget och åkte hem efter en mycket trevlig dag i Gävle.

Eddie som fått vara hemma hade inte varit ute så mycket medan vi var borta. Pappa hade åkt till skogen med honom men dom hade knappt hunnit börja gå från bilen så var det någon som sköt på skjutbanan som ligger i närheten. Så Eddie drog med pappa (som fick springa) tillbaks till bilen igen. Då åkte dom istället till ett annat ställe dit skotten inte hörs men Eddie höll sig bara i närheten av bilen och ville inte gå någon promenad. Pappa hade försökt ta promenader med honom hemmakring istället men det hade han inte heller varit sugen på. Så typiskt att dom skulle skjuta just igår! På påskafton?!
När jag kom hem tog jag med båda hundarna till slingan istället. Eddie var inte speciellt sugen på att gå med mig heller. När han hade gjort ifrån sig (efter 500 meter) ville han vända och gå hem men jag lyckades få honom med mig till slut och när vi väl kom upp till slingan så tyckte han att det var kul. Men vi gick bara en liten bit innan vi vände hemåt igen, men han fick i alla fall skutta runt lite.

Nu dröjer det till juli innan vi träffar Marie med flock igen. Då blir det Furuvik och då ska hela gänget med. Det ska bli kul!

Här är några bilder från gårdagen.

Jag förstår varför vi alltid gick slingan med hundarna när jag hade min golden. Det är underbart rogivande att gå där uppe och perfekt ställe för hundarna att springa omkring på.
Men sen efter hans död... så många år som jag aldrig satte min fot där. Obegripligt så här i efterhand. Jag kan inte sätta fingret på heller varför jag aldrig gick upp till slingan efter min goldens död. För smärtsamt kanske, i alla fall de första åren.
Jag red där ett par gånger i början på 2000-talet men det var allt.

I somras gick jag upp dit igen för första gången på väldigt många år och sedan dess försöker jag hinna med åtminstone ett besök där när jag är hemma. Jag har blivit nyförälskad i slingan.
Igår innan regnet skulle komma passade vi på att gå upp dit. Den här gången gick vi inte runt utan vi gick till "humlekullen" som jag och min kompis brukade kalla den på grund av att en massa humlor samlades där på somrarna.

Eddie lyckades sniffa till sig hästskit som han tog sig en rejäl tugga av och sedan rullade sig i. Tack och lov var det inte färsk skit så det mesta ramlade av sen och resten borstade jag bort och torkade med blöt handduk när vi kom hem. Har nämligen inget hundschampo eller balsam här hemma så det hade inte varit någon hit att stoppa honom i duschen. Han hade blivit en enda tova hela han. Men det funkade bra med fuktad handduk. Han luktade inte ens hästskit efteråt.

Eddie tyckte att humlekullen var rolig. Han fick värsta fnattet och rusade runt runt i flera varv med Dio efter sig. Det är så kul att se Eddie få sådana ryck för dom är ganska sällsynta nu för tiden men desto mer uppskattar man dom.

Jag hoppas att jag ska hinna med slingan åtminstone en gång till innan vi åker ner till södern igen.

Här är några bilder från älskade slingan.

Välbehövlig backträning