Portispojkarna Eddie och Dio: SLO

Vad är SLO?
Symmetrisk Lupoid Onychodystrofi - SLO, i dagligt tal kallat klolossning, är en kronisk autoimmun sjukdom som innebär att klorna lossnar. Kroppens eget immunförsvar angriper helt enkelt klorna och stöter bort dem.
SLO är fortfarande en relativt ovanlig sjukdom och få hundägare har hört talas om den.
Man vet fortfarande ganska lite om SLO, vad som utlöser det och vad som är den bästa behandlingen. Men forskning pågår och man har nu funnit starka antydningar till att SLO är en ärftlig sjukdom så man ska naturligtvis inte avla på en hund med SLO. Tyvärr är det inte helt lätt att undvika detta då SLO kan blossa upp efter flera år och man har då redan hunnit använda hunden i avel.
Vissa raser är mer utsatta än andra. Bland dem ingår bland annat riesenschnauzer, gordonsetter och bearded collie.

Symptom och insjuknande
SLO bryter ut utan förvarning på en till synes helt frisk hund. Vanligast verkar vara att den bryter ut mellan 2-7 års ålder. Vad som triggar igång sjukdomen har forskningen ännu inte lyckats luska ut. Man misstänker att den kan triggas igång av kraftig belastning, hormonomställning (ex.vis dräktighet) stress, infektioner eller reaktion på läkemedel.
SLO börjar oftast med ett klokapselbrott och man måste då ta bort hela klokapseln med blottad pulpa som följd vilket är ett mycket smärtsamt tillstånd för hunden. Flera klor kan vara påverkade samtidigt och så småningom lossnar alla klor. Nya klor bildas därefter men det tar ofta lång tid, upp emot 3-4 månader innan hunden har fått nya klor.
De flesta SLO-hundar blir inte återställda i sina klor, d.v.s. att de inte får tillbaks sina starka fina klor de hade innan insjuknandet. De flesta får klor som är knöliga och torra som lätt frasar sönder och är ömtåliga.

Behandling
För att med säkerhet fastställa att det handlar om SLO tar veterinären en biopsi från ett av klobenen som skickas på analys.
Att få beskedet att ens hund har SLO är fruktansvärt och man har en jobbig tid framför sig.
Googlar man på SLO får man fram många nattsvarta historier, men är SLO verkligen en dödsdom?
Både ja och nej. Det finns inget botemedel mot SLO och vissa hundar har så många och ofta återkommande besvär att det bästa är att låta dem få somna in, men det är den absolut sista utvägen då man provat allt och inget fungerar. Man ska komma ihåg att de hundar som är så pass sjuka att de måste avlivas är bara ett fåtal. På de allra flesta SLO-hundar lyckas man hålla sjukdomen i schack tack vare kosttillskott, foder och mediciner Jag har pratat med olika veterinärer och alla säger samma sak: de flesta hundarna mår bra och avlivningsfallen är väldigt få.
Första tiden efter att sjukdomen brutit ut är otroligt jobbig både för hund och ägare. Jag ska inte sticka under stol med att det är fruktansvärt tid, en mardröm man bara vill vakna upp ur, men det blir tack och lov bättre.
Det finns olika sätt att behandla SLO. Ibland räcker det med kosttillskott av fettsyror omega-3 och omega-6. Man kan också prova att byta foder till något fiskbaserat. Skulle inte det hjälpa finns kortison och andra mediciner att ta till. Tassbad med specialschampo kan också hjälpa vid infektion i klofästena. Oavsett behandlingsmetod så är syftet att undvika nya klolossningar.
Eftersom de nya klorna oftast är av dålig kvalitet och ömtåliga kan det vara bra att ibland stryka på nagellack för att ge ett extra skydd.

Har du eller misstänker du att du har en hund med SLO? På facebook finns en grupp för oss med SLO-hundar, där tanken är att vi ska kunna stötta varandra och dela med oss av våra erfarenheter.
http://www.facebook.com/groups/519048984788515/

SLO

Translate

Arkiv

Etiketter

Ibland läser jag andras

Summa sidvisningar