Det har varit en bra dag idag ur hundmötessynpunkt.
Vi mötte tre hundar under vår lunchrunda och inga utfall blev det. Lycka!
Tre problemfria möten av tre möjliga. Inte illa!

Första hunden såg jag på ganska långt håll. Såg inte riktigt vad det var för hund först. Bara att den var svart. Eddie gör ofta utfall mot svarta hundar, även när inte Dio är med, så jag tänkte vika av och göra en avstickare för att slippa mötas på gångvägen.
Men när dom kom närmare såg jag att det var Dios "klasskompis" från valpkursen så då fortsatte jag rakt fram istället, även fast det fanns risk för att Eddie skulle göra utfall.
Vi har inte setts sen kursen slutade i höstas så jag tänkte att det kunde vara kul att säga hej åtminstone. Utfall eller inte.

Dio och lilla Laban som inte är så liten längre måste ha känt igen varann för båda blev jätteglada när dom möttes och slängde sig direkt i varandras "famn" och "kramades". Konstigt nog gjorde inte Eddie utfall heller. Han stod så lugnt och snällt på sidan om och väntade tills lillbrorsan hade "pratat" klart med sin kompis.
Självklart har jag en teori om detta också varför inte Eddie gjorde utfall.
Jag tror att Dio kände igen Laban strax innan vi möttes och agerade därför helt annorlunda motför hur han brukar agera. Han brukar spänna sig, stirra, dra i kopplet och ofta skälla. Det gjorde han inte i mötet med Laban. Jag tror att Eddie uppmärksammade detta att Dio inte spände sig utan snarare var avslappnad om än väldigt glad.
Då såg inte heller Eddie någon anledning till att göra uftall. Han var knappt ens intresserad av Laban. Kanske såg han att Dio och Laban var tjenis med varandra och höll sig därför lite i bakgrunden.
Det är i alla fall min teori.
Kul var det hur som helst att återse dom. Det är långt ifrån alla hundägare man funkar med men Labans familj är jättetrevliga. Hon var lite sugen på att gå allmänlydnadskurs också så eventuellt ses vi igen om det blir någon sådan i vår. Annars kommer vi säkert springa på varann fler gånger. Dom bor inte så långt bort och jag går ofta förbi deras område.

Nästa hundmöte var med "Penntrollet" som Eddie alltid funkat med förut men som han gjorde utfall mot förra gången vi möttes.
Idag gjorde jag en liten avstickare när jag fick syn på honom. Dio vände sig om och stirrade och var på väg att skälla, medan Eddie var förhållandevis lugn. Han frustade till lite men faktiskt så skvallrade han också! Vilken lycka för en frustrerad matte!
Det gick ju superbra! Faktiskt så var Dio det största problemet. Det var han som reagerade mest och som hade svårast att släppa fokus.
Just som Penntrollet hade gått förbi och vi var på väg tillbaks till gångvägen kom en papillon. Papilloner är också något som Eddie har "fobi" för och ofta gör utfall mot men idag gick det jättebra. Inget utfall alls. Han skvallrade igen!
Fantastiskt skönt!
Nu hoppas jag på fler bra dagar.