Den stora gula var på besök idag så då kunde jag inte låta bli att ta med hundarna på en runda runt sjön.
Jag förstod att det skulle vara blött och väldigt kladdigt där men jag är så less på att gå på tråkiga asfaltspromenader bland tråkiga kvarter. Dags för lite omväxling och då får man ju passa på när gulingen är på besök.

Orkade inte släpa med mig kameran idag vilket jag ångrar så här i efterhand för det var en fantastiskt fin dag. Så gott som vindstilla, strålande sol och... leriga hundar.
Det var som sagt geggigt. Väldigt geggigt på vissa ställen, men geggan trotsade vi och knatade på ändå. Jag och Eddie försökte ta de minst leriga passagerna medan Dio bara klafsade på.

Chansade på att ha Eddie lös idag, i alla fall första halvan. Han stack iväg såklart men kom tillbaks när jag ropade och den mesta av tiden höll han sig vid mig. Det kanske var nya godisets förtjänst? Hade lite våfflor kvar sen gårdagens middag så jag tog med mig några bitar och det gick tydligen hem.

Dio däremot, han börjar nog bli lite tonåring. Han vågar sig längre bort nu och har börjat "trotsa" mig så smått. Jag vet, hundar kan inte trotsa sägs det men ni som haft hundar som är på väg in i könsmognaden vet vad jag menar.
På väg hem igen sprang han flertalet gånger in i olika villaträdgårdar som ligger längs stigen till och från sjön. Det har han aldrig gjort förut. Varit på väg någon enstaka gång men när jag sagt nej eller ropat på honom har han tvärvänt, men inte idag inte. Han sprang full av självförtroende och mod rätt in i trädgårdarna och tyckte det var fantastiskt kul, speciellt att jag sa nej och ropade på honom. Den lilla busen hade en blick som sa:
"Ha ha, du kan inte ta mig och jag kan göra vad jag vill!"
Min lilla skitunge börjar bli stor. Det är nu jag får gräva fram det stora tålamodet och tänka att det bara är en fas han måste igenom och snart är den lyhörda Dio tillbaks igen.
Visst är det underbart med "tonåringar"? ;)