.
I söndagsnatt kom jag hem från en underbar vecka på Mallis. Den var helt kanon bortsett från vissa irritationsmoment, men det fick man försöka att inte tänka på.
Jag är sedan innan helt förälskad i Spanien. En vecka på Mallis gjorde ju inte direkt den förälskelsen mindre. Som jag älskar det landet! Kulturen, människorna, klimatet, språket... Love it!
Skulle mycket väl kunna tänka mig att emigrera dit.
Sen jag kom hem känner jag mig bara deppig och längtar tillbaks. Hatar detta regnande vareviga dag, denna kyla och blåst.
Saknar solen och värmen där borta. Hoppas att det inte dröjer alltför länge innan jag får återse "mitt" kära Spanien igen.

Sambon och killarna mötte mig utanför flygplatsen och herrejösses så glada hundarna blev! Framför allt Dio. Han var helt GALEN! Eddie hälsade på min kompis istället, för Dio tar väldigt stor plats när det kommer till att hälsa och umgås så Eddie får liksom inte plats och han låter Dio ta den platsen också.
Jag blev näst intill uppäten av Dio. Han bet i mig överallt samtidigt som han morrade och gnällde och visste inte riktigt vart han skulle ta vägen.
Valptänderna är borta men han har ännu inte slutat med sitt bitande tyvärr. Han måste precis som Eddie ha något i munnen när han blir glad och nu fanns inget till hands så min arm och mina händer blev halvt uppätna istället. Tokiga Dio!

När vi kom hem kunde Eddie hälsa ordentligt på mig och det gjorde han med besked! Hela mitt ansikte tvättade han flera gånger om.
Han hade nog saknat mig lite för han var väldigt "mammig" dagen efter jag hade kommit hem. Gullungen!
Jag hade saknat killarna en hel del också så det var kärt återseende från alla håll.

Det hade i alla fall gått förhållandevis bra med killarna. Dagmatten kom aldrig till användning för sambon jobbade en hel del hemifrån så hundarna var inte ensamma så mycket.
En dag tog Dio en sork som han lekte med och dödade så nu vet jag att han är en jägare.
Eddie jagar också men jag är osäker på om han verkligen skulle ta ett djur i munnen. Tror nog mest att han är intresserad av själva jakten.
Dio däremot... Honom kommer man ju uppenbarligen inte kunna släppa fram till kaniner och andra smådjur. Trist!
Tur att det inte var jag som var ute med honom när han hittade sorken. Jag hade fått panik och blivit alldeles förtvivlad över den stackars sorkens hemska öde.

Nu är man tillbaks i vardagen igen och bara att ta tag i alla bestyr. Längtar redan till nästa ridresa...
.