Jag har alltid velat ha djur även fast det inte alltid varit möjligt. Det finns många djur jag tycker om. Nog de flesta egentligen, bortsett från insekter.
Men hundar är nog mitt favoritdjur. Och hästar. Men häst kan jag ju inte ha. Hund däremot, går alldeles utmärkt :)

Efter Charlie skulle jag aldrig mer ha hund. Hans död var för smärtsam och något jag inte ville uppleva igen. Men under årens lopp började jag känna ett allt större sug efter en hund. Till slut kunde jag nästan inte tänka på annat än hundar.
Det slutgiltiga beslutet om att skaffa hund igen kom vintern 2008 när jag blev arbetslös. Och deprimerad. Låg helst kvar i sängen hela dagarna. Inga kompisar hade jag heller så jag var väldigt ensam.
Sambon ville först inte ha hund men han kom på andra tankar och tänkte att det kanske skulle vara bra för mig med en hund. Komma upp på morgnarna, få en hobby och annat att tänka på, få sällskap om dagarna, gå hundkurser och lära känna folk och få kompisar. Så det var en bidragande orsak till att jag blev med hund igen. En annan var att jag helt enkelt saknade att ha hund. Jag längtade efter att ha hund igen. En trogen vän som finns där i vått och torrt.
När så Eddie väl kom så nog sjutton kom jag upp på morgnarna alltid och fick annat att tänka på! Eddie upptog all min tid och jag hade knappt en lugn stund. Några hundkurser har vi också gått. Däremot har jag inte lyckats lära känna något folk direkt (utom några enstaka som bara är ytligt bekanta) och har fortfarande inga kompisar. Det är väldigt svårt att bli accepterad som utböling i den här stan så efter alla år har jag fortfarande inte lyckats slå mig in och nu har jag gett upp. Accepterat att det är så mentaliteten är här nere.

Jag är glad över att ha mina hundar. Dom håller mig sällskap och sysselsatt. Dom lär mig mycket om hundägande och träning. Dom är min hobby och familj.
Utan hundarna skulle jag nog ligga där i sängen igen hela dagarna. Jag är ju arbetslös igen och en smula deprimerad över att få nej på varenda jobbansökan jag skickar in. Att aldrig få bekräftelse på att jag duger.
Det är hundarna som får upp mig om morgnarna, som håller mig ovanför ytan, som ger mig ljusglimtar i tillvaron. Utan hundarna skulle livet kännas väldigt tomt och tråkigt.
En hund tillför så mycket. En sådan glädje och gränslös kärlek och jag bävar inför den dagen mina killar inte finns längre.

Foto: Patrik Bergenstav