Eddie - vattenhunden som hatar vatten. Han har under sitt 5-åriga liv tagit kanske ett par simtag på eget bevåg. Vatten är djävulens påfund och duger bara till att dricka. Vatten ska man inte bada i, absolut inte duscha i och inte gå ut i när det kommer från himlen.
Eddie hatar att bli duschad. Det är nog det värsta han vet. Han vill heller inte gå ut när det regnar. Kan hålla sig en hel dag om det skulle behövas. Badar gör han heller inte. Han kan gå i till magen på sin höjd men håller sig mycket hellre på land. Om vi andra badar står han på stranden och skäller och ylar. Han blir väldigt stressad av det så i sommar kommer han få stanna hemma om vi ska bada med tanke på att stress är farligt för honom p.g.a. Addisons.
Att få klorna klippta, eller sporrarna rättare sagt eftersom hans vanliga klor inte behövts klippas på 3 år, är ingen hit det heller. Han morrar och gömmer tassarna eller försöka springa och gömma sig. Till viss del kan jag förstå honom. Han har varit med om mycket med sina klor och haft väldigt ont, men nu får jag ta i alla andra klor utan problem, men sporrarna får jag inte ens röra. Han är väldigt rädd om dom. Förstår inte alls varför för dom kom mest lindrigt undan när han blev sjuk i SLO.
Eddie tycker heller inte om närhet och kel, utom någon enstaka gång ibland. Han gillar att pussas men inte att ligga nära, kramas eller bli klappad. Han är också väldigt asocial så främmande människor är totalt ointressant. Folk han känner kan visserligen vara det också. Det är mest bara matte, husse, mina föräldrar, min bror och svägerska, en kompis till sambon samt min kompis som äger Eddies bästis som duger. Min mamma får visserligen inte heller klappa honom men Eddie blir ändå glad åt att se henne. Min brorsa däremot verkar han tycka väldigt mycket om och låter sig ibland bli klappad av honom. Men alla andra människor... Nä, dom är inte vatten värda. Han är inte alls aggro eller så. Han bara skiter i dom helt enkelt och backar undan när dom ska klappa honom.
Annars finns det inte så mycket som Eddie inte tycker om, men han har stora problem med ljudkänslighet. Han är otroligt skotträdd så smällar av alla de slag är riktigt hemskt, men vi försöker undvika smällar så gott det går.
Andra hundar tycker han inte heller om med några undantag. En del ogillar han mer än andra. Han har några hatobjekt som han bara inte klarar av. Han tycker heller inte alltid om när Dio försöker busa med honom. Då blir han ofta arg och säger ifrån.

Dio - den glada energiska jycken som älskar allt och alla. Man kan ju tro att det inte finns saker som han inte tycker om men jodå, det finns några saker som han lätt skulle kunna vara utan.
Att duscha är ingen höjdare alls. Han finner sig i det men tycker inte om det. Inte heller att klippa klorna eller bli borstad. Tycker inte om det alls. Speciellt framtassarna får jag helst inte röra alls, men baktassarna går bättre.
Han tycker heller inte om tratten som han fått bekanta sig med ett par gånger när han haft sår. Så sur som han var då så sur har jag aldrig någonsin sett Dio vara, varken före eller efter. Om blickar kunde döda... ;)
Annars tycker den här glada killen om det mesta, utom banan. Äckligt! säger Dio :)