Egentligen gjorde jag det man inte ska göra. Jag valde kennel efter hund istället för tvärtom. Jag hittade 3 kennlar som hade valpar då jag var i färd med att bli med hund igen. Den ena kenneln jag var i kontakt med hade en hane kvar men han föll mig inte i smaken så den hoppade jag över.
Den andra kenneln hade ett par hanar kvar som hade allt vad jag var ute efter, men när det började bli tal om att jag skulle åka och titta på dom så fick jag kalla fötter. Ska jag verkligen köpa hund nu? Har jag verkligen tänkt igenom det här ordentligt? Jag kände att jag behövde fundera ett varv till. Tyvärr funderade jag för länge för dessa valpar hann bli sålda. Då tänkte jag att det var nog inte meningen att jag skulle bli med hund nu.
Men trots det kunde jag inte låta bli att kolla efter valpar och det var då jag hittade den tredje kenneln och valpen med stort V. Direkt jag såg honom så bara kände jag att honom ska jag ha! Ett svart litet lakritstroll med ett vitt bröst och en vit framtass. Helt oemotståndlig!
Detta var i januari och han är född i oktober så han var leveransklar sedan länge. En av tre valpar kvar i kullen och enda hanen i en kull på åtta.
Jag kontaktade uppfödaren och frågade om han var tingad. Det var han inte. Hon berättade lite om honom och skickade fler bilder. Jag sa att jag skulle fundera lite men egentligen hade jag redan bestämt mig. He was the one! Så det dröjde inte länge innan jag ringde upp igen och tingade honom och efter helgen åkte jag och hämtade världens bästa Eddie.

Foto: Uppfödaren Gissa vem som är Eddie ;)

Skulle jag köpa hund nu så skulle jag inte gå tillväga på samma sätt. Då skulle jag kolla olika kennlar innan jag bestämde mig för en och vara med från början från planering till valpning till leverans. Nu blev det ju bra ändå och med Dio kan man säga att jag var med från början vilket var jättekul att kunna följa hela dräktigheten och sen vänta spänt på valpningen och vad som skulle titta ut. Visserligen hade jag inte tänkt ta någon valp ur den kombinationen. Jag skulle egentligen ha en valp efter Eddies halvsyster men eftersom dom inte fick till det vid parningen och hon parade Dios mamma istället så blev jag erbjuden en valp därifrån. Att det skulle bli bruna valpar visste vi eftersom båda föräldrarna är bruna och jag är inte så förtjust i bruna portisar så jag följde dräktigheten bara för skojs skull. Någon brun ville jag helt enkelt inte ha. Men samma kombination hade tidigare fått två vita valpar. Jag ville gärna ha en vit portis och hade skämtat tidigare med uppfödaren om att hon skulle fixa en sådan åt mig. Att hon verkligen skulle lyckas med det trodde ingen av oss. Så när det var dags för Dios mamma att valpa och det tittade ut först två vita tikar och sedan en vit hane då höll jag på att svimma. Hon hade lovat mig att om hon någonsin fick en vit valp igen så skulle den bli min. Nu var det plötsligt verklighet. Totalt overkligt! Det var som att det var meant to be så det vara bara att påbörja operation övertalning av sambon och förbereda sig för att bli med valp igen.
Så nu sitter jag här med två underbara portisgrabbar, ett lakritstroll och en liten isbjörn ;)
Trots bristen på bakgrundskontroll, och impulsivt valpköp får man väl ändå säga, så hade jag turen att köpa av en seriös uppfödare, men det hade lika gärna kunnat gå illa så jag råder ändå alla att välja både uppfödare och valp med omsorg för oseriösa och knepiga uppfödare finns det även inom renrasaveln.