Julen är över för den här gången och jag är tillbaks i södern igen. Skittråkigt!
Ville i vanlig ordning inte återvända. Jag ville stanna där hemma, men det går ju inte när man har en sambo här nere.
Men det blev i alla fall ändrade planer. Istället för att åka tåg ner tidigt på nyårsafton åkte jag bil ner idag istället.

Min barndomskompis boende i Göteborg men som flyttar till Stockholm om en månad (tyvärr!) tyckte att jag skulle stanna ett par dar extra där hemma och fira nyår med henne. Tågbiljett hade jag ju redan köpt och gick inte att avboka, men om jag stannade skulle jag få åka bil ner med henne gratis.
Först sa jag nej. Är ju så van att fira nyår med sambon men så pratade jag med honom och han tyckte jag skulle stanna för Eddies skull.
Vi tänkte att det skulle vara mycket lugnare med smällandet där hemma så att han skulle slippa få sådan panikångest för adaptil och zylkene hjälper inte ett skvatt mot skotträdsla har jag nu fått bevis för. I alla fall inte på Eddie. Jag hade starka misstankar om att det inte skulle hjälpa men något måste man ju prova med. Tyvärr stämde mina misstankar.

Det var en kväll då Eddie inte hade någon som helst lust att gå ut. Jag hade tjatat och tjatat men han ville inte. Till slut fick jag med honom ut i alla fall. Vi hann bara komma ut på gårdsplanen så sköts det en fyrverkeripjäs från bandymatchen ett par km bort. Eddie reagerade som han alltid gör. Med stark rädsla. Tvärvände och sprang in där han kröp ihop i soffan.
Då blev jag riktigt orolig och gruvsam inför nyårsfirandet där det skjuts raketer precis utanför.
Men det gjorde mitt beslut att stanna hemma över nyår lättare att fatta och det var helt klart rätt beslut jag tog.

Det blev Eddies lugnaste nyår någonsin. Vi firade i min kompis sommarstuga ute på landet där vi åt och drack gott och hade det väldigt lugnt och skönt.
Vid tolvslaget hördes det några smällar på långt håll så Eddie blev lite orolig och kröp upp i mitt knä men när han väl låg där kändes han trygg och blev aldrig stressad. Inget skakande, inget flåsande och inget hjärta som rusade. Så otroligt skönt! Både för honom och mig. Önskar att alla nyår vore så lugna. Tyvärr är dom ju inte det så nästa gång måste jag nog tyvärr droga honom, i alla fall om vi kommer att fira här nere. Men än är det ju långt dit så än behöver jag inte gruva mig för det.

I morgon är det dags för MyDog. Dio är rakad, duschad, fönad och borstad. Vet inte om jag lyckats få bort alla tovor men nu är energin definitivt slut efter en tidig morgon och bilåkande hela dagen så nu orkar jag inte mer. Nu ska jag bara duscha mig själv, leta kläder och packa väskan så är jag redo för sängen sen. Förhoppningsvis somnar jag som en stock så jag är någotlunda utvilad då klockan ringer tidigt i morgon.
Hoppas att Dio kan koncentrera sig lite i morgon så att det blir en lyckad dag.
Wish me luck!