torsdag 17 januari 2013

Jag har kommit till insikt.
Problemen med utfall då båda hundarna är med kvarstår, ibland mindre ibland mer. Det går upp och ner helt enkelt. Senaste tiden har det varit mest ner.
Problemet har jag skuldlagt Eddie för då det är han som alltid blivit rabiat mot andra hundar då Dio varit med. Dio har ju indirekt varit orsaken till att Eddie gör utfall när Dio är med eftersom Eddie sällan gör utfall då man går med honom själv.
Har tänkt att Eddie vill väl kanske skydda den lilla och kanske är det fortfarande så till viss del.
Men senaste dagarna har jag vid utfallen tittat på båda hundarnas reaktion och analyserat dom.
Jag har kommit fram till att många av utfallen orsakar inte Dio indirekt utan han orsakar dom direkt.
I många fall är det Dio som först börjar stirra, som blåser upp sig och spänner sig och det är väldigt ofta som det är Dio som ger det första skallet. Allt detta triggar igång Eddie och hans utfall är ett faktum.

Som idag till exempel mötte vi en bekant hund. Vi kallar honom penntrollet för att han ser ut som ett penntroll. Vi har mött honom flertalet gånger förut innan Dios tid. Han och Eddie har hälsat på varandra utan några som helst problem och vi har kunnat mötas och gå om varandra och Eddie har i de flesta fall inte brytt sig så mycket.
Men idag gjorde han utfall mot den och det var Dio som började.
Eddie var jätteduktig och skvallrade för mig att nu kommer det en hund. Jag berömde och försökte samtidigt få Dio att släppa fokus som vi det laget hade fryst blicken på "penntrollet". Jag lyckades inte få någon kontakt med Dio som istället började skälla på honom. Då var inte Eddie sen med att haka på och började med sitt gormande så att båda två stod och gormade på detta penntroll.
Hade inte Dio varit med är jag säker på att vi hade kunnat passera utan problem.

Längre fram mötte vi en labbe. Eddie blev osäker, satte sig på rumpan och stirrade. Det brukar alltid följas av ett utfall, även när inte Dio är med så jag försökte distrahera honom så gott det gick.
Dio stirrade på labben, drog i kopplet och satte igång med sitt skällande och Eddie hakade på. I det fallet är det stor risk att Eddie hade börjat gorma ändå även om inte Dio hade varit med, men lite kontaktbar var han ändå så kanske det hade gått att passera den utan utfall om inte Dio varit med.

Summa summarum... Det är alltså Dio som aktivt orsakar många av utfallen. Även när jag går med honom själv så skäller han på andra hundar. Han gör inga utfall men han skäller.
Han gjorde lika hos veterinären också. I väntrummet satt Eddie tyst som en mus trots att det var 3 andra hundar där. Av Eddies kroppsspråk att döma tyckte han att det var obehagligt och kände sig osäker men han valde att istället för att försöka skrämmas, sätta sig lite bakom mig istället och ha mig som en skyddande barriär. Dio däremot skällde på alla hundar som kom in. När vi hade lämnat av Eddie och vi mötte en cavalier i gången på vägen ut skällde han.

Visst är det Eddie som lärt honom att andra hundar är "farliga" då Dio inte skällt från början och inte brytt sig så mycket utan det har kommit successivt ju fler utfall Eddie har gjort i Dios närhet, men Eddie har faktiskt lugnat ner sig en aning och det känns som att Dio börjar ta över.
Så nu får jag tänka om. Jag har tänkt att det är Eddie jag ska lägga mest krut på men han sköter sig ju redan så bra när man går med honom själv. Han börjar bli lättare att tygla när Dio är med också även fast vi har långt kvar innan problemet är borta, om det nu någonsin kommer att försvinna.
Jag har nu kommit till insikt med att det är Dio jag ska lägga mest krut på. Det är honom jag måste lära att möta andra hundar utan att vilja dra fram till dom och utan att skälla på dom.
Så det får bli massor av skvallerträning när jag går med honom själv.
Vissa hundar som Eddie hade problem med redan innan Dios ankomst kommer Eddie förmodligen alltid att göra utfall mot men övriga hundar som han i normala fall inte skulle ha gjort utfall mot hoppas jag att vi ska kunna möta i framtiden om jag bara får Dio att kunna möta hundar utan att han spänner sig och skäller.
Får jag bara Dio att lugnt traska vidare i möten med andra hundar så tror jag att vi kanske kan få bukt med detta problem. Hoppas jag i alla fall.
Det är i alla fall min nya plan tills jag kommer på något annat.

1 kommentarer:

Maria Segedi sa...

Ja det där är jättejobbigt! Ibland är det Melvin och ibland är det William. William sänker huvudet och fäster blicken som en BC och vägrar godis i det läget MEN har lättare för att slappna av äm Melvin om man bara tar en rejäl omväg eller ställer sig en bit in i skogen/gräsplätten. William avreagerar fortare vilket också har betydelse främst de tillfällen möten kommer tätt, då kan Melvin få overload. Det som fungerat otroligt bra men som jag i grunden inte gillar är halti på Melvin. Han håller en låg profil med den på blir betydligt mer en follower och tar mindre egna beslut och man märker att han i möten hanterar det annorlunda när han inte länge kan reagera som innan med att göra utfall och komma undan med det. Då fungerar sitta väldigt bra och istället för att skälla kan han snacka när han blir frustrerad/förvirrad. SKa kanske ta en omgång med halti igen snart...

Translate

Inga bilder på den här bloggen får kopieras, sparas ner eller spridas. Är du intresserad av någon bild kontakta mig på portisskvaller@gmail.com

Etiketter

Summa sidvisningar