I morse var jag och lämnade Eddie hos hans veterinär. Det är 1 år sedan vi var hos henne senast så det var ett kärt återseende. Hon blev så glad åt att se oss att hon gav mig en kram.
Hon är fantastisk! Världens gulligaste. Verkligen rätt person på rätt plats.

Jag hade Dio med mig också för att dom skulle få se honom och Dio skulle få träna lite. Eddie förstod direkt vad som väntade och gick och satte sig i hörnet och försökte göra sig så liten och osynlig som möjligt. Lilla gubben!
Under tiden bekantade sig veterinären och sköterskan med Dio. Jag berättade om incidenten på MyDog med den hårdhänta domaren så veterinären lockade upp Dio på bordet där hon höll honom, klämde på honom och matade honom med godis. Det är verkligen inte alla veterinärer som skulle ta sig tid till att öva hantering på en hund som inte är patient där.
Dio fick panik även denna gång men det gäller att bara öva och öva så att han förhoppningsvis kommer över den här rädslan som han har fått. Innan vi fått bukt med den kommer jag inte att våga ställa honom på en officiell utställning p.g.a. att jag är rädd att få en rapporteringskod på honom om han är så rädd för domaren. Då är det smartare att ställa på inofficiella utställningar tills han inte visar någon rädsla eller obehag längre.

Eddie blev efter en stund nyfiken på allt godis som Dio stod och smaskade i sig så han kom fram till bordet han också.
Veterinären frågade honom om han skulle ta och kliva upp där han också.
Icke sa nicke! sa Eddie och gick iväg och ställde sig vid skrivbordet och låtsades vara upptagen av att undersöka hyllorna.
Men till slut klev han upp i alla fall med lite lockande och pockande. Han tycker verkligen inte om att vara där uppe, men han är så otroligt snäll och genomlider eländet. Fast idag var det inte så mycket elände.
Hon tittade bara lite snabbt i öronen och lyssnade på hjärtat.

Öronen såg jättefina ut. Det var lite gegg och rodnad kvar längst in men det är fortfarande några dagar kvar på behandlingen så det kommer nog att bli bra.
Hjärtat däremot lyssnade hon på väldigt länge och efteråt var hon lite bekymrad för hans puls var väldigt låg. Med tanke på att han inte är så jätteförtjust över att bli undersökt borde hans puls istället ha varit högre än normalt.
Dessutom har han gått upp i vikt och för första gången i Eddies liv fick jag höra något som jag aldrig någonsin trott att jag skulle få höra:
Han får inte öka något mer i hull.
Eddie som alltid varit en tanig lite kille har blivit en knubbis som måste hålla koll på vikten hädanefter. Ovant minst sagt!

Pulsen i kombination med viktuppgång och att han inte äter så mycket fick veterinären och misstänka att han har sköldkörtelrubbning så dom kommer även att ta ett blodprov på honom.
Ja, fattas bara det också, att han drabbats av sköldkörtelrubbning. Men det är tack och lov enkelt att behandla. Om han drabbats av sköldkörtelrubbning kommer han förmodligen att få äta Levaxin och förhoppningsvis fungera som vanligt.
Been there, done that! Jag har också ätit Levaxin förut p.g.a. för låg ämnesomsättning.
Vi får se vad provsvaret säger, men jag hoppas såklart att sköldkörteln beter sig som den ska. Det räcker med sjukdomar nu!
Jag misstänker dessutom att det är kastreringschipet som påverkat hans vikt. Dumt nog glömde jag nämna för veten att han är chippad, men det kanske inte spelar någon roll för blodprovet? Låg puls ska dom väl ändå inte få av ett kastreringschip? Vi får se vad hon säger, så får jag väl upplysa henne om chipet nästa vecka när hon ringer om provsvaret.

Klorna skulle hon också kolla, när han blivit drogad. Inte för att jag bett om det, utan för att hon vill. Hon brukar alltid vilja ta en titt på dom oavsett. Hoppas hon inte hittar något som jag inte sett. Han är väldigt känslig på sporrarna men jag har inte sett något konstigt så jag tror att dom är okej.

Avslutningsvis ska han också bli röntgad av en ortoped för att se hur artrosen ser ut. Hoppas det ser bra ut så vi slipper operation!

Nu är det bara att sitta här hemma och vänta på att det ska bli eftermiddag så att jag kan åka och hämta honom. Det blir en nervös väntan. Dels p.g.a. resultatet på röntgen men också för vad notan hamnar på. Känns som att det kan bli dyrt.. Huvaligen!