.
Den lilla bushunden börjar ta sig vissa friheter. Några har han lärt sig av busmästaren himself, Eddie.
Eddie är inte direkt den som skäms för sig. Tror aldrig jag sett honom skämmas som en hund. Han bryr sig inte ett skvatt om tillsägelser och tillrättavisningar, i alla fall inte så att han visar det. Tar åt sig gör han nog till viss del men han visar det aldrig. Han skakar oftast bara av sig och gör om samma sak igen.
Han vet t.ex. att det är absolut förbjudet att stjäla mat och absolut förbjudet att hoppa upp på diskbänken och försöka norpa åt sig det som finns där, ändå gör han det. Ibland i smyg, ibland när vi bara står någon meter ifrån honom.
Detta har den lilla bushunden anammat. Jag har kommit på honom några gånger med att försöka stjäla mat från diskbänken, men än så länge är han för kort i rocken för att lyckas.
Därför tycker han säkert att det är bra att det finns en busmästare i huset som vågar göra allt förbjudet och som kan hjälpa honom.

Idag hade sambon brett sig ett par mackor. Han vände ryggen mot diskbänken ett ögonblick och Dio var genast där och hoppade och försökte komma åt dom men han nådde ju inte.
Sambon ledde ut Dio från köket och då kom Eddie från andra hållet (det finns två ingångar till köket så man kan gå runt) och norpade åt sig den ena mackan som han och Dio sedan snabbt som attan tuggade i sig. Kan tänka mig att Dio var tacksam över hjälpen.
Jag börjar misstänka en maskopi här... ;)

Utomhus har den lilla skrutten också börjat testa sina vingar... eller snabbfotade tassar snarare. Han blir modigare och modigare och vågar nu springa en bit ifrån mig. Han har flera gånger försökt smita från baksidan vilket han absolut inte får göra för runt knuten finns en gata och det vore inte så käckt om han sprang ut i den och blev överkörd. Hittills har jag lyckats kalla tillbaks honom och jag hoppas att han inser att det är på baksidan man ska vara när jag släpper honom lös där.

Under promenader vågar han också köra lite avstickare. En dag stack han efter fåglar. Han älskar att jaga fåglar. Det gjorde Eddie också när han var liten men nu bryr han sig inte om dom längre. Han insåg väl till slut att det är lönlöst att jaga fåglar. Jag tror och hoppas att Dio kommer till samma insikt så småningom så det är inget jag oroar mig så mycket för så länge han inte gör det i närheten av en gata eller väg.
Igår stack han in i en trädgård och det är första gången hittills som han trotsat mig ordentligt. Han är i vanliga fall jätteduktig och lyder oftast när jag säger nej eller stanna men inte igår. Det var visst något som luktade väldigt gott i den där trädgården. Inga människor var tack och lov där så jag gick bara vidare medan jag ropade och visslade på honom och då kom han ju till slut.

Idag var det dags igen. I en trädgård stod en man och pratade och Dio stack iväg dit som skjuten ur en kanon. Jag ropade på honom men han slog lock och skulle absolut fram till den där mannen. Jag tycker det är jättejobbigt när hundarna springer fram till okända. Man känner sig så oansvarig, men jag ville inte gå efter heller för han måste ju lära sig att han följer mig och inte tvärtom så jag knatade bara på och när jag försvann så kom han springande i full fart.

Nu när lillen börjar ta sig såna friheter och blivit så mycket modigare att han ger sig iväg på egna upptäcktsfärder måste jag verkligen hitta någon superbra belöning så att han tycker det är roligare att stanna hos mig. Det gäller "bara" att hitta den där belöningen. Jag är tyvärr inte så bra på att vara rolig så jag får fundera ut något gott godis, rolig leksak eller liknande. Fast jag ska jobba på att försöka vara rolig också. Med lite tur och envishet så kanske lillen hellre stannar hos mig. Jag vill så gärna kunna gå med honom lös så jag har nog en hel del att jobba med framöver.
.