.
Att hundarna skulle komma att ha inflytande på varann var det aldrig någon tvekan om, men jag tänkte mig mest att det dåliga inflytandet skulle vara övervägande men det har varit tvärtom. Hittills har dom mest påverkat varann positivt.

Eddie har aldrig varit mycket för närhet. Vill inte kela och inte gärna bli kliad. Inte heller av andra hundar gillar han närhet. När han umgås med sin bästis flyger han upp som skjuten ur en kanon när hon kommer och lägger sig bredvid. Lika har det varit med Dio men nu senaste veckorna har jag sett en förändring hos Eddie.
Det kan fortfarande hända ibland att Eddie surnar till på Dio om han kommer och lägger sig för nära men det händer inte längre varje dag och igår låg dom faktiskt bredvid varandra utan att Eddie röt ifrån. Inte heller stelnade han till och såg obekväm ut något som han brukar göra om någon kommer för nära. Synd att jag inte lyckades fånga detta på bild. Är nog första gången Dio kunnat lägga sig bredvid Eddie och Eddie har sett helt avslappnad ut.

Jag har också märkt en liten förändring i Eddies förhållande till oss; matte och husse. Han är fortfarande långt ifrån en kelgris men han känns mer nära nu. Man får klappa och klia honom mer än vad man fått förut och han vill ibland ligga nära i soffan. Det är fortfarande inte så att han kryper upp i knät på en men han är ändå en smula mer närgången nu och har större tolerans i allmänhet för klappar. Förut flyttade han på sig direkt om man började klappa och klia honom när han låg bredvid en i soffan. Nu kan han faktiskt ligga kvar några minuter ibland innan han får nog och går därifrån. Jag hoppas att det fortsätter i samma positiva riktning. Någon kelgris kommer han aldrig att bli men det vore kul om han blev mindre anti kel och närhet.

En annan grej jag uppmärksammat är Eddies skotträdsla. Vid två olika tillfällen har han inte reagerat på samma sätt som han brukar. Jag hade hoppats att Dio skulle ha en lugnande effekt på honom och jag tror nästan att han har det i vissa situationer.
Eddies skotträdsla är väldigt stark. Det behöver inte vara just skott. Det kan vara ljudet av plankor som slängs i hög, någon som spikar, mattor som piskas, avgasknallar eller motorcyklar. Mot vissa ljud är han extremt känslig.
För ett par veckor sen var vi ute och gick alla tre på en gångväg. På vägen som leder förbi gångvägen kom ett fordon som lät väldigt högt. Minns inte nu om det var en bil med dålig ljuddämpare eller om det var en trimmad moppe. Det var i alla fall ett ljud som Eddie vanligtvis brukar reagera oerhört starkt på.
Till min förvåning uteblev paniken. Han stelnade till och tittade sig oroligt omkring men när varken jag eller Dio reagerade fortsatte han med sitt sniffande och fortsatte framåt i samma lugna takt. I vanliga fall ställer han in sig på flykt när vi hamnar i såna situationer.
Några dagar senare mötte vi en motorcykel som tyckte det var en bra idé att gasa järnet precis när han skulle passera oss på en smal infart.
Eddie brukar även i såna fall bli vettskrämd, men paniken uteblev även denna gång. Han tittade lite på motorcykeln och pinnade på stegen en aning men lugnade snabbt ner sig och så var det inte mer med det. Hade inte Dio varit med så vete tusan om Eddie hade behållt lugnet så bra som han gjorde. Dio tyckte visserligen att det ljudet var lite otäckt eller obehagligt (vem sjutton gör inte det?) men han visade ingen rädsla utan mer ett obehag så jag tror nog han hade en lugnande effekt på Eddie denna gång också.

Eddies inflytande på Dio är inte lika tydligt men jag tror att det kommer att märkas så småningom. Ibland ser man hur Dio ser upp till Eddie, vill göra som honom, studerar honom vad han gör och ska sen göra likadant.
Ett roligt exempel var när jag försökte lära Dio high five.
Eddie satt bakom Dio och high five:ade för glatta livet varje gång jag sa high five. Var ju tvungen att belöna såklart eftersom han gjorde high five när jag sa det. Dio förstod inte riktigt vad som förväntades av honom så till slut tittade han bakåt på Eddie för att se vad han gjorde som genererade så mycket belöning. När han såg vad Eddie gjorde vände han sig mot mig igen och gav mig en high five. Det var så sött att jag fick hål i tänderna ;)

Jag hoppas att jag ska kunna ta hjälp av Eddie att lära och uppfostra Dio. Jag tror att jag kommer att kunna göra det till viss del.
Ibland undrar man hur smart jycke man har egentligen eller om det hela bara är en slump. Eddie vet att när han blir så glad att han måste ta något i munnen så får han inte nafsa i oss, ska låta bli skorna och ta någon av sina leksaker istället.
Det var vid ett tillfälle som Dio hamnade i detta tillstånd av glädje och tog först en sko och började sen bita och nafsa i mig helt till sig av glädje. Eddie lunkade iväg och kom snart tillbaks med den populära pipbollen. Det är den enda sak som hittills funkar att ge till Dio när han är glad. Allt annat man ger honom släpper han och biter istället i skor eller i mig. Eddie släppte bollen framför Dio som tog den direkt och kunde fortsätta sitt glädjerus utan att mina ben och händer blev sargade.
Man undrar ju om det bara var en slump, att Eddie måste ha något i munnen och bara råkade tappa bollen framför Dio eller om det var något uträknat.
Eddie har förut visat prov på sin intelligens och beräknande sätt så jag blir egentligen inte förvånad om det hela skedde med vilje.
Han blir nog en bra hjälpreda i att fostra den lille :) Min kloka Eddie.
.