.
Aldrig kunde jag väl tro att Eddie och Dio skulle komma så bra överrens. Osams har dom väl inte direkt varit heller (utom när det ska tuggas ben) men de första två veckorna var Eddie allt annat än glad åt den nya familjemedlemmen. Så fort Dio kom i närheten blev Eddie förbannad och rev ifrån.
Nu så här i efterhand funderar man på om han började känna av artrosen redan innan Dio kom till oss och därför hade ont när Dio gjorde entré. Det kan kanske ha varit en bidragande orsak till att han var så otroligt grinig.

Om man jämför nu och då är skillnaden enorm.
Visst tycker Eddie fortfarande att han är lite jobbig den lilla emellanåt men samtidigt rätt lattjo. Sen några veckor tillbaks ska det busas och brottas varje dag, gärna flera gånger om dagen och Eddie är jätteduktig med att backa undan och lugna ner sig när han tar i för hårt. Ibland lägger han sig på rygg och låter Dio attackera honom. För bara några veckor sen fick han panik om han hamnade på rygg med en annan hund över sig, även gällande Dio men det börjar gå över mer och mer.
Aldrig tidigare har Eddie lekt på ett sånt sätt som han leker med Dio. Jag vet inte om det är för att Dio är valp eller för att dom bor under samma tak men Eddie har aldrig tidigare låtit en annan hund komma honom så nära och han har aldrig förut brottats på ett sånt sätt med en annan hund.
Visst har han lekt och brottats med andra hundar men inte alls på samma sätt. Han har mest sprungit iväg och velat bli jagad. Brottningarna har mest varit att dom dragit omkull varann och med tikar har han mest bara försökt jucka och nosa dom i baken. Även valpar också för den delen innan han blev chipkastrerad.
Jag måste erkänna att jag är en smula förundrad över Eddies förvandling och hur bra han ändå accepterat Dio och konkurrensen om matte och husse. Han har tagit denna omställning i flocken fantastiskt bra, så all cred till bästa Eddie!