.
Här omkring bor en och annan "pappis". Några få är något sånär uppfostrade och kan bete sig medan övriga är under noll kontroll. Dom under noll kontroll går så gott som alltid lösa och springer fram till andra hundar och bjäbbar. Jag vet inte hur många gånger jag fått jaga iväg dessa gläfsande pappisar. Fruktansvärt irriterande!

Idag råkade vi ut för en av dom. Jag kom och gick på gångvägen med Eddie i koppel och Dio lös. På en avstickare till gångvägen ca. 30 meter bort bakom ett buskage stod denna pappis med matten som stod och pratade med någon. Han syntes inte så mina hundar såg honom inte men han såg tydligen oss för när vi hade passerat började han skälla och kom springande som ett jehu... som alltid.
Dio tvärvände och sprang emot honom. Jag förstod att han skulle göra just detta men då jag kände till hunden såg jag det som ett utmärkt tillfälle att träna på att inte springa fram till andra hundar. Jag försökte kalla tillbaks Dio men han hade lock för öronen så han sprang emot den skällande pappisen som blev skrämd av Dio och la benen på ryggen och sprang tigande tillbaks till matten.
Det såg för roligt ut! Snacka om att ge svar på tal :)

Dio kom tillbaks till mig, jag belönade och vi var just på väg att gå vidare då pappisen kom springande igen och skällde på oss. Dio sprang emot honom igen och vid det här laget hade matten fattat att hon kanske borde koppla sin hund så hon hade gått fram till den för att koppla den. Jag försökte locka tillbaks Dio som tyckte pappisen var skitrolig. Matten böjde sig ner och klappade Dio och sa att det inte gjorde något.
Jag svarade att det gör det visst. Han ska lära sig att inte springa fram till andra hundar utan min tillåtelse.
Då lät hon jätteförvånad. Det förstår jag det för hennes hund får ju springa vind för våg och skälla på och provocera andra hundar.

Jag kopplade Dio och väntade på att hon skulle passera oss. Eddie morrade åt pappisen när dom gick förbi och matten till pappisen drog på munnen och fällde någon nedlåtande kommentar.
Ibland blir jag bara så trött på vissa hundmänniskor!
Den där jycken har, jag vet inte hur många gånger, kommit springande i full fart mot Eddie och skällt på honom. Jag skulle också tycka det vore otrevligt om någon kom springande och skällde på mig, så Eddies reaktion blev jag inte ett dugg förvånad över. Jag hade blivit förvånad om han inte hade morrat. Han är ju redan osäker som det är så han behöver inte att någon gläfsande hund kommer rusande emot honom.
Han tycker det är otroligt obehagligt om en hund kommer springande mot honom i full fart, även om det är en hund han känner. Om han är lös och dom leker är en sak men på promenader och en hund kommer i full sken så känner han sig förmodligen hotad för han reagerar så gott som alltid i såna situationer.
Den här gången höll han sig lugn medan jag stod redo att mota bort den och Dio jagade bort den men sen tyckte han förmodligen att den kom för nära när den passerade oss. Han har väl fått nog av den. Jag brukar inte acceptera att han morrar på andra hundar men den där hunden måste lära sig att hålla sig borta eftersom matten uppenbarligen inte bryr sig så idag tog jag inte så allvarligt på hans lilla morr. Jag vet inte om det var rätt eller fel att låta det passera men just då orkade jag inte bry mig.
Men nog om gläfsande lösa pappisar.

Hade tänkt att vi skulle gå till en inhägnad liten fotbollsplan idag så att hundarna kunde leka och busa lite. Jag brukar gå till den ibland när Eddie behöver springa av sig under kontrollerade former, men jag har ju världens sämsta timing.
När vi kom dit var dom i full färd med att klippa gräset. Det slår aldrig fel! Varenda jäkla gång jag kommer dit så klipper dom gräset. Spelar ingen roll om jag går dit några gånger i veckan. Nog sjutton klipper dom gräset! Hur ofta kan en fotbollsplan behöva klippas egentligen?
När jag var hundvakt åt Eddies kompis tyckte jag det var en superbra idé att gå dit och släppa hundarna men när vi kom dit var det fotbollsmatch där. Aldrig tidigare eller senare har jag någonsin sett att det varit match där men just då var det naturligtvis det.
Helt otroligt att jag alltid lyckas pricka in då planen är upptagen. Jag får nog erkänna mig besegrad och börja gå dit antingen förmiddagar eller eftermiddagar istället för mitt på dagen. Då kanske jag kan lyckas undkomma gräsklippningen.

Vi fick vända och gå hemåt igen. Tog vägen förbi bäcken så hundarna fick en vätskepaus och Dio passade såklart på att plaska lite. Han gillar verkligen vatten den killen :)
.