.
Eddie har nog slagit någon form av nytt rekord i pinnätande med efterföljande spyor.
Han kräks så gott som alltid när han käkat pinnar, beroende på hur mycket han satt i sig, men det brukar inte krävas så mycket.
Dessvärre går det inte att hindra honom från detta pinnfrosseri heller, speciellt inte när han är lös. Han tar en pinne, eller flera, och hoppar undan om man kommer i närheten för han vet att han inte får äta pinnar. Har försökt med byteshandel men inget går upp emot pinnar så han är inte så intresserad av att byta bort pinnarna eller så skyndar han sig att tugga i sig pinnen för att kunna norpa åt sig det jag vill byta med.

Igår under besöket på ön måste han ha satt i sig massor. Första spyan kom på båten, bara bestående av två högar flis.
På kvällen kom nästa omgång. Pinnar blandat med halvsmält torrfoder. Det var den middagen det. Gav honom en ny portion mat en stund senare.
Inatt var det dags igen. Först väckte han mig för att han var nödig och var tvungen att skita ur sig lite flis.
Efter ett snabbt toabesök somnade vi om igen bara för att vakna en timme senare av att han spydde nya högar med halvsmält foder toppat med träflis så det var bara till att torka upp.

Tidigt i morse blev jag väckt av Dio som var nödig. När jag klev upp satte jag foten i hundbädden och blev kladdig om foten. Där låg en spya bara bestående av en hög söndertuggade pinnar. Alltså måste Eddie ha spytt ytterligare en gång utan att jag vaknat av det.
Gick ut med Dio och när jag kom in var Eddie i full färd med att spy... igen. En hög med träflis hade redan landat på vardagsrumsmattan och sen kom två högar till med träbitar.

Hur mycket pinnar kan han ha satt i sig egentligen? Så här mycket har han aldrig kräkts förut så han måste ha fått i sig en hel del.
Sen senaste morronspyan har det i alla fall inte kommit mer så nu hoppas jag att han fått ur sig allt.
Jag förstår inte varför pinnar är så himla gott att knapra i sig? Tuggben borde väl vara minst lika smarrigt? Och såna finns det också flera stycken av. Inte i skogen förstås men hemma.
Önskar han kunde koppla kräkandet med tuggande av pinnar så skulle han förmodligen låta bli att tugga i sig en massa trä. Jag får väl ta med mig en massa tuggben ut i naturen kanske... ;) Fast knappast troligt att det skulle hjälpa heller.
Pinnar är ju något alldeles speciellt. Det är väl bara att gilla läget antar jag och försöka hindra honom så gott det går.
Nu måste jag åka och köpa nytt hushållspapper. 1,5 rulle gick det åt under detta kräkmaraton.
Knashund!
.