Nu har killarna fått prova på viltspår för första gången. Blev som vanligt väckt kl. 8 i morse av Dio. Har tänkt i flera dagar att jag ska lägga ett spår efter hans morgonpromenad men jag har aldrig orkat. Orkade egentligen inte idag heller men när vi kom in från morronrundan så kräktes Dio. När det var upptorkat var det ingen idé att gå och lägga sig igen så jag gick ut och la ett spår istället. Äntligen!
Hade tänkt ut en plats men orkade inte gå ända dit så jag letade ett annat ställe efter vägen istället och hittade ett som funkade hyfsat. Det var inte optimalt men det fick duga. Jag la ett spår utan blod till Dio.
Ska han tävla sen så kommer det inte att vara blod i hela spåret så jag tänkte att det kanske är bäst att börja träna honom med att gå efter klövdoften i första hand och inte blodet. Det blev inget långt spår för terrängen var ganska kuperad och tät bitvis så det blev kanske ett 30-tal meter bara, men han är ju nybörjare så jag får öka på sen när han börjat fatta galoppen.

När jag kom hem gick jag morgonrundan med Eddie och käkade frukost innan jag tog med mig Dio ut igen och gick till spåret. Då hade det legat i ca. 1-1,5 timme.
Jag var inte helt säker på att det skulle funka för klöven var fryst och då luktar den inte lika mycket som när den är tinad, men å andra sidan har ju hundar som bekant väldigt bra luktsinne.
Och visst funkade det! Dio hittade spåret direkt och då bar det av i en väldans fart först i början. Sen kom han av sig lite men hittade snabbt tillbaks igen men då började han smyga istället. Samtidigt sköt dom från skjutbanan också som ligger alldeles bredvid så då fick vi öva på det också. Han tittade upp lite och såg sig omkring men sen fortsatte han med att smyga sig fram längs spåret. Skönt att han inte är skotträdd! Inte än i alla fall.
Han smög sig fram resten av spåret ända till slutet. Det såg ut som att han blev lite osäker och skeptisk till doften och inte visste vad det var riktigt eller vad som väntade honom. När han väl hittade klöven nosade han lite försiktigt och verkade lite misstänksam men när jag berömde honom så trillade poletten ner att han gjort rätt så då apporterade han klöven ut till vägen med svansen i vädret.
Med lite träning så kan det nog bli en spårhund av Dio till slut. Han tycker att det är kul och nu kanske han förstår vad det är för konstig doft han får korn på och vilken rolig belöning som väntar i slutet. Nästa gång kanske jag provar med blod. Jag får se. Ska också öka längden på spåret och kanske även liggtiden.

När Dio var klar la jag ett spår till Eddie i en annan del av skogen. Den här gången använde jag blod i spåret. Eddie är betydligt sämre på att spåra och behöver väldigt tydliga spår för att hitta rätt. Även detta spår blev ett 30-tal meter.
Vi gick hem och sen vilade jag en stund i väntan på att skjutandet på skjutbanan skulle upphöra. Annars skulle det aldrig gå att gå dit med skotträdda Eddie. Jag antog att det var polisen som var där och sköt så jag väntade till strax innan lunchtid innan vi gick dit. Då hade även det spåret legat i ca. 1-1,5 timme. Tack och lov hade skjutandet slutat också så vi kunde gå dit och spåra i lugn och ro.
Även Eddie hittade spåret ganska omgående men gick i sakta mak och villade bort sig lite men inte alls så mycket som han brukar och han hittade snabbt tillbaks igen. Även han var lite skeptisk till klöven när han hittade den och nosade försiktigt på och runt den, men även hos honom trillade poletten ner så fort jag berömde. Han tog klöven i munnen och sen bar han den ända hem, stolt som en tupp!

Det här ska vi göra fler gånger och öka svårighetsgraden vart eftersom. Kanske att Eddie till slut kan bli hyfsad på att spåra också :)