Igår kväll lyckades vi få i Eddie en halv ostskiva och lite upphackad morot. Kändes lite hoppfullt att han fick i sig lite morot, men att han ratade korv som han älskar kändes långt ifrån bra. Bestämde mig för att ringa en annan veterinär idag och försöka få tid hos dom istället så jag slipper vänta till på tisdag. En klinik som inte alls är lika bra. Dom är trevliga och jättegulliga men känns inte så kunniga men jag tänkte att det är bättre att åka till en veterinär än ingen alls.

Inatt vaknade jag kl. 2.30 av att Eddie spydde upp all morot han hade fått i sig under kvällen. Inget bra tecken. Inte bra alls! Plötsligt kändes läget mycket allvarligare och då kom tårarna. Låg och stirrade upp i taket och rullade tummarna med tårarna rinnande.
Sambon försökte trösta. Gick så där. Kollade till Eddie titt som tätt för och se om han andades. Bestämde mig för att göra ett nytt försök med djursjukhuset så fort dom öppnade. Lyckades somna om till slut någon gång efter 4. Hade ställt kl. på 7 och gick då upp och ringde till djursjukhuset och den här gången gick det bättre. Fick en tid kl. 10. Försökte slumra någon timme till. Omöjligt.
Tiden slääääpade sig fram!
Strax innan vi skulle åka låg Eddie och skakade inklämd i hörnet i datarummet. Rädsla eller smärta? Vem vet.

Blev lite försenad till veten p.g.a. en sjuhelvetes massa vägarbeten men vi fick ändå vänta en stund innan vi blev uppropade. Eddie som vanligtvis flyger upp och glatt springer in till undersökningsrummen lyfte inte ens på baken och ville inte gå in men jag lyckades locka med honom till slut. Inne i undersökningsrummet nosade han runt lite men lade sig sedan under min stol och reagerade knappt när veterinären kom in. Ännu en ny veterinär den här gången men lika trevlig hon också som all övrig personal alltid har varit.
Hon kollade hjärta, puls, klämde och kände. Han reagerade på smärta i buken och hon kände något främmande där så vi skickades in på röntgen. Jag såg bara plåtarna från ett par meters håll men tyckte inte mig kunna se något som satt fast där men så är jag ju ingen veterinär heller.
Eddie skrevs in och sköterskan tog honom med sig efter röntgen och jag fick åka hem.
Plåtarna ska analyseras och blodprover ska tas. Om det är något som satt sig på tvären kommer han ev. att opereras ikväll. Jag oroar mig mest för att det ska vara en tumör. Med vår otur så är väl det det mest troliga...
Detta är en mardröm! Jag är trött, faktiskt helt slut, sjukt nervös och orolig och sitter med gråten i halsen mest hela tiden. Till råga på allt blev jag gräsänka idag också ända till på söndag så jag får sitta här i min ensamhet och oroa mig alldeles själv. Snacka om dålig timing!
Av alla onda ting hoppas jag att det bara är en infektion eller något annat som är "lätt" fixat med lite antibiotika. Veterinären var först lite inne på borrelia innan hon hade känt på honom men sen tyckte hon att det mesta talade för att något satt sig på tvären.
Det får vara vad fasen som helst bara det inte är cancer eller någon annan obotlig sjukdom.
Det blir ett jobbigt dygn detta och när djursjukhuset hör av sig kommer jag nog att skita ner mig av nervositet över vad dom har hittat.

Ska på möte senare idag. Känner inte alls för det men skönt att få det överstökat och kanske bra att komma bort en stund så att jag inte sitter hemma och grubblar. Men jag hoppas ändå att det är snabbt överstökat. Det är så dålig mottagning på mobilen där också så om veterinären ringer kommer hon nog inte lyckas få tag på mig när jag är där. Men jag får väl ringa upp senare i så fall.
Hoppas nu bara att denna mardröm är över snart med bästa tänkbara utgång!