Det har varit mycket om Eddie här på bloggen den här veckan (förståeligt nog) men nu kommer ett inlägg om Dio också. Eller om hans VGW-bälte rättare sagt.
Dagen efter jag hade beställt det damp det ner i lådan. Oerhört snabbt levererat!
Hon hade skrivit i mailet att om det inte passade fick jag skicka tillbaks det och ev. byta mot ett annat.
Tyvärr passade inte selen. Den var alldeles för trång så jag fick så lov att skicka tillbaks den. På hennes hemsida stod det att den större storleken var slut så jag tänkte att jag får väl leta vidare någon annanstans men jag mailade henne först ändå och frågade om hon skulle få in fler i den storleken. Det skulle hon inte men hon kunde beställa hem en åt mig. Det tyckte jag lät bra så jag bad henne göra det. Hon skrev att hon skulle ta tag i det på måndagen (detta var på helgen).
Tänkte att det lär väl ta någon vecka eller två innan den kommer. Döm om min förvåning när den damp ner redan i torsdags!
Dessutom fick jag rabatt för det hade kommit lite vatten på den. Vad jag kunde se var det bara etiketten som verkade ha fått lite vatten på sig men den var ju verkligen inte oläslig.
Någon rabatt hade hon verkligen inte behövt ge mig men det var ju otroligt snällt av henne att göra det. En liten ljusglimt i mörkret.
Kan varmt rekommendera att beställa av Lydiga Tassar. Jättetrevlig tjej och kanonbra service!

Den nya selen passar bättre. Känns lite för stor i remmen som går från bogen ner under magen men mindre kan han ju inte ha så det får funka ändå. Han kanske växer i den också när han blir lite grövre. I övrigt passar den jättebra.
Har inte hunnit testa den så mycket. Har inte blivit några riktiga långpromenader ännu, bara halvlånga. Jag har inte haft ork eller ro till att vara ute och strosa vilket jag har ruskigt dåligt samvete för gentemot Dio. Jag har försökt ge Dio kvalitetstid också under de här dagarna men jag har inte riktigt varit närvarande. Hoppas att han kan förlåta mig och inte tycker att det har varit helt pest och pina. Vi har i alla fall varit en sväng till skogen och letat lite godis och låtit honom få springa av sig lite. Och så har vi pratat med den trevliga bonden som har åkrarna här bakom. Han och hans fru var jätteroliga och trevliga! Dio var lite blyg men blev bjuden på ostmacka vilket han inte direkt tackade nej till. Vi stod och pratade med dom rätt länge härom dagen och Dio fick springa lös där. Jag har tidigare varit noga med att hundarna inte får springa på åkrarna utan bara på stigarna mellan åkrarna för jag har föreställt mig en grinig gubbe som får psykbryt över alla hundar som springer på hans åkrar. Men han sa bara åt mig att låta Dio springa som han vill, var han vill så nu kan jag ta det lilla lugna när dom rusar ut mitt på sådden :)

Hur som helst så har jag testat selen lite grann. Lite besviken är jag, men inte förvånad. Det blev som jag trodde. Att den inte funkar något vidare vid hundmöten. Dio drar mot hunden och selen drar åt andra hållet. Den snor sig alltså så att Dio når fram till hunden ändå. Men utöver det så funkar den hyfsat bra. Lite lugnare är han och jag känner inte av rycken lika mycket som med vanlig sele eller halsband så visst underlättare selen ändå.
Men än är det lite för tidigt för att säga bu eller bä. Behöver lite fler "skarpa" situationer för att bilda mig en ordentlig uppfattning.
Jag återkommer i frågan när det har gått lite längre tid.