Så jag sov väl kanske 3-4 timmar i natt på sin höjd och så skulle jag köra drygt 10 mil enkel väl på det men det gick faktiskt bra på ditvägen. Kände mig konstigt nog hyfsat pigg. Däremot på hemvägen kom tröttheten ifatt mig men det gick bra ändå att köra. Lite redbull så håller man sig alert men det var otroligt skönt när jag äntligen kom hem! En kort tur med Dio bara och sen direkt i säng och vila en stund. Kunde dock inte sova så nu är jag som en zombie. Blir nog sängen tidigt ikväll.

Det blev en lång väntan idag också så jag hade inte behövt gå upp och åka iväg så tidigt men jag visste inte vilket nummer vi hade så det var så svårt att veta när vi skulle in så jag tog det säkra före det osäkra och var där i tid.

Grannen skulle dit också visste jag, med sin yngsta tik som är en vecka äldre än Dio. Hon har precis samma problem med sin hund som jag har med Dio, att hon är rädd för hantering och jag såg när dom var inne hur hon ryggade undan. Det var faktiskt rätt många hundar idag som hade problem med hantering. En hund var så rädd att hon skakade. Känns skönt att man inte är ensam om problemet.

Medan vi väntade på vår tur provade vi på "skojupplet". Dom hade gjort en stor ruta på en plan och i den stora rutan låg plastkassar utspridda med blandat innehåll. Det kostade 30:- att gå in och försöka få hunden att plocka minst en påse.

Man fick 3 försök på sig att skicka in hunden i rutan och få den att plocka med sig en påse. Om hunden plockade 2 eller 3 påsar fick man välja vilken påse man ville ha.

Dio var helt grym på det där! Han älskar ju att apportera så det var ingen konst för honom. Jag skickade in honom i rutan och först sprang han runt lite och såg lite konfunderad ut men sen började han undersöka påsarna och valde ut en som han kom springande med och försökte döda. I den låg bland annat bollar så han tog dom och sprang iväg med men efter en stund fick jag honom att komma tillbaks. Vi la undan den påsen och sen skickade jag in honom igen. Han kollade runt lite innan han bestämde sig för en påse igen som han sprang runt med och ruskade på. Efter det blev han lite uppe i varv så jag fick lugna honom en liten stund innan jag kunde skicka in honom igen. Återigen bestämde han sig för en påse som han kom utspringande med.

Tre påsar på tre försök alltså. Inte illa! Av dom påsarna valde jag påsen med bollarna som även innehöll ett tygben och en flugsmälla.

Efter uppletet behövde vi inte vänta så länge innan det var vår tur att gå in i ringen. Jag hade sett domaren ge godis till en del hundar så jag hoppades att hon var en sådan som bryr sig när man säger att hunden är rädd. Mina förhoppningar infriades. Jag sa direkt att han blivit rädd och då hämtade hon godiset på en gång och började mata Dio och prata med honom samtidigt som hon kände på honom. Han tyckte ändå det var lite obehagligt och började backa undan men jag ställde mig på knä bredvid honom och berömde honom samtidigt som domaren matade på och klämde och det funkade ganska bra. Andra gången hon var fram och kände backade han knappt alls. Bara och hoppas på att detta hjälpte honom lite på vägen. Det var i alla fall snäppet bättre motför igår.

Sen skulle vi springa men inte heller idag kunde han springa ordentligt. Jag förstår inte varför det ska vara så svårt just i ringen! Under träning hemma och på sidan om ringen funkar det riktigt bra. Inte alltid men ganska ofta. Men så fort han kommer in i ringen blir han alldeles uppjagad.
Men det är väl bara att träna mera. Han springer ju inte alltid perfekt under träning heller så det är bara att träna på.

Han var ensam i ringen idag så han hade ju ingen konkurrens och fick HP och blev BIR. Men BIR-et fick han förmodligen bara för att han var ensam. Hade han haft någon att tävla mot är jag säker på att han inte hade fått det.

Finalen skulle inte vara förrän ett par timmar senare så jag funderade faktiskt på att åka hem och skippa finalen. Jag var så gott som säker på att vi skulle komma sist i den och jag var less på att vänta. Kände mig dessutom riktigt trött och sliten och längtade bara hem till sängen men jag beslutade mig för att stanna ändå. Deltar man inte har man ju absolut ingen chans att vinna något. Så även om chansen att bli placerad i finalen var minimal stannade jag.

Mycket riktigt åkte vi också ut först av alla och blev oplacerade. Men det är inget som grämer mig. Jag hade ju det på känn och jag tycker det var rätt beslut för Dio kan inte sköta sig i ringen och kritiken var inte heller tillräckligt bra för att ge oss en placering, även fast den var väldigt bra överlag. Men han var helt enkelt inte på topp idag.
Även idag fick han dåligt självförtroende på kritiken så nu har jag fått mig en tankeställare. En gång är en tillfällighet men två gånger.. njae.. Han har nog kanske inte så bra självförtroende, i alla fall inte i utställningsringen.
Så nu till veckan blir det träning för hela slanten. Dels ringträning men också självförtroendeövningar och mig själv har jag gett nej-förbud. Under veckan som kommer får jag inte säga nej till Dio, såvida han inte gör något som kan skada honom, någon annan eller är fara för hans eller någon annans liv. Men jag ska inte korrigera honom med ett nej. Inte ens när han gör sina drag och ryck i kopplet så att jag håller på att bli tokig över att han nästan drar mina armar ur led. Inte ens då får jag säga nej utan bara ta ett djupt andetag, stå stilla och vänta och berömma när han tar kontakt. I och för sig berömmer jag alltid när han stannar och tar kontakt men jag ska inte korrigera honom utan ignorera istället och berömmen ska vara starkare och bättre. Vi börjar så så får vi se om lillkillen känner sig bättre till mods och får lite bättre självkänsla. Jag hoppas på att jag ska hinna lägga ett spår också någon dag. Vi hinner ju inte bygga upp hans självförtroende på bara en vecka men det är i alla fall en början.