Sedan förra torsdagen har det varit en lång och nervös väntan på resultaten från HD-röntgen. Plåtarna såg ju bra ut. Inte perfekta men höftkulorna låg där dom skulle. Ändå har jag varit nervös inför resultatet. Mycket mer nervöst den här gången än när Eddie röntgades. Eddies resultat oroade jag mig aldrig för och jag kände på mig att han skulle få A. Han kändes liksom som en A.
Med Dio har jag hela tiden haft på känn att han skulle få B, även innan röntgen gjordes så kändes han som en B.
Men när veten pekade på de små bristerna på plåtarna så blev jag lite orolig. Tänk om SKK tyckte han var en C p.g.a. det?!
Eftersom allt sker digitalt nu och man betalar SKK:s avgift redan hos veten trodde jag att det skulle gå snabbt att få svar men det tog nästan en hel vecka ändå så i morse kom det äntligen!
Det blev som jag trodde. Han är en B! Armbågarna var också ua. Skönt! Nu kan vi köra på med både agility och joggingturer.
Ett orosmoment ur världen.

Nu är det bara Eddie kvar. Han har fortfarande problem med rumpan vilket oroar mig något enormt! Antingen har han fler pinnar som fastnat eller så är det något helt annat, något allvarligare. Tänker bara på tumörer och cancer.
Han har ett litet sår vid svansroten så jag trodde att det var det först som besvärade honom men jag är rätt säker på att det inte är det. Det är så pass litet att det inte borde besvära honom så mycket. Jag tror dessutom att han har fått såret av slickandet och inte att han slickar för att han har sår där.
Så jag får väl ringa till veterinären igen och åka in med honom så får dom göra en grundlig undersökning. Usch, jag blir livrädd bara jag tänker på det! Men det är bara att bita ihop. Förhoppningsvis är det inget allvarligt. Förhoppningsvis oroar jag mig i onödan.