Är det verkligen maj snart? Det kan man inte tro. Satan i gatan vad kallt det är!
Det var andra skoldagen idag och jag var helt iskall efteråt. Hade ändå täckjacka och vantar men det hjäpte inte mycket. Händerna blir man ju iskall om ändå när man ska fippla med godis och hålla på. Värmen får gärna komma snart! Helst till helgen så man slipper sitta och frysa på utställningarna.

Det var lite seg start på dagens kurstillfälle också. Vi började med kontaktövning igen innan vi gjorde en enkel inkallningsövning där vi fortfarande hade hundarna i koppel bredvid oss.
Men sen blev det lite mer fart när vi skulle göra en riktig inkallning men en i taget så de andra hundarna fick vänta utanför planen.
Dio klarade det utan problem såklart så vi la till en störning i form av instruktören som stod längs inkallningssträckan med Dios andra kamptrasa. Då sprang han fram och ville leka med henne men jag lyckades kalla på honom ändå till slut och vid andra försöket brydde han sig inte om henne utan kom direkt till mig.
Nu hoppas jag att vi snart får träna på inkallning med andra hundar runt omkring för det är vad vi verkligen måste träna på.
Ingen tvekan om i alla fall att Dio älskar sina kampflätor. Han blir helt galen. Man skulle kunna tro att han är av bruksras som han håller på. Det är kul att han gillar att kampa (tacksam och lättsam belöning att använda för matte) men han hugger mig alltid i händerna vilket gör fruktansvärt ont! Jag vet inte hur jag ska få honom att se sig för. Nu använde jag ändå en längre fläta som jag gjorde förra veckan. Den är väl runt 1 meter nu kanske men ändå hugger han mig i händerna. Skulle kanske behöva en ännu längre men det är svårt att hitta fleecetyg som är tillräckligt långt för att räcka till en längre fläta. Ha måste väl kunna lära sig att inte hugga mig i händerna! Vill gärna ha dom kvar.

I morgon ska Eddie till veterinären för "ovanlighetens" skull. Han har fått problem med rumpan igen. Han är inte röd eller svullen som sist men biter och slickar där så fort han får chansen. Därför får han gå med tratt nu. Det är tur att han är så van och bekväm med det.
Vet inte om det är analsäckarna som krånglar eller om det är något annat. Jag oroar mig för den där knölen dom hittade sist, att det ska vara det man befarar allra värst. Måtte det bara vara fulla analsäckar eller något annat som är lätt att åtgärda.
Usch, jag blir så less! Less på att han aldrig kan få vara frisk någon gång. Att det alltid är något som ska krångla. Även om det bara är mindre åkommor som öroninflammationer och liknande så blir jag så otroligt less på att vi måste flänga till den där veterinären jämt och ständigt. Det tar så mycket på ekonomin. Energin också för den delen. Så fort jag lyckats spara lite så blir han sjuk så att alla pengar försvinner igen och man går och oroar sig över vad det är han har drabbats av den här gången. Det är hopplöst! Önskar att han kunde få ha ett helt friskt år någon gång. Tycker synd om honom som ska råka ut för allt möjligt. Han tar det hela med jämnmod men ändå... Det är inte roligt att vara sjuk. Får hålla tummarna för att det inte är något allvarligt den här gången heller och att det inte blir alltför dyrt.
I morgon eftermiddag vet jag.