Vilken underbar påskhelg vi har haft där hemma! Kanonväder med strålande sol varje dag. Jag hade tänkt mig långpromenader runt sjön i solskenet men istället blev det mys på isen hela påskhelgen. Vi tillbringade 3-4 timmar på isen varje dag fredag-måndag och det var helt underbart! Både för 2-bentingar och 4-bentingar.
Jag är egentligen rädd för isar och har mycket stor respekt för dom vilket är lite underligt egentligen eftersom jag under hela min uppväxt har tillbringat mycket tid på isen. Alltid när vi var hos mormor och morfar i Jämtland på vintrarna tog vi sparken ut på isen och runt udden där vi satte oss och solade, hade picknick och pimplade.
Men sedan mormor och morfar gick bort har jag undvikit isar av någon anledning. Jag har aldrig varit med om någon incident men ändå har jag varit för feg för att ge mig ut på isen.
Men nu var det dags! Jag trodde det skulle vara delvis öppet vatten eftersom vi skulle ut på älven men hela den älvensträckan var täckt av tjock is så det var ju hur lugnt som helst.
Hundarna kunde springa lösa för det mesta och vi hade ett gammalt täcke med oss som dom kunde vila på.

Första dagen var det ett överförfriskat gäng där och anglade. En av tjejerna kom fram och ville hälsa på hundarna. Jag kände genast igen henne. Vi umgicks en period när vi var i 12-13 årsåldern då vi var ute sent på kvällarna, gick på disco och tjuvrökte. Jag har knappt sett henne sedan dess och undrat hur det gått för henne eftersom hon kommer från ett missbrukarhem, så det var kul att få återse henne. Hon sa åt mig att släppa hundarna för det gjorde inget om dom sprang bort till hennes gäng så jag släppte dom och dom rusade runt och levde loppan. Stal bland annat kött från anglargänget men jag tror inte att det gjorde dom så mycket.
Till lunch grillade vi korv över öppen eld. Supermysigt!
Vi hade så mysigt och skönt där på isen att vi inte kunde låta bli att åka dit resterande dagar av helgen. Perfekt för hundarna också som blev trötta och nöjda efter några timmar på isen, men sista dagen hade Eddie ont i klorna så han ville inte springa så mycket då, förutom när vi skulle åka hem då han stack iväg längre upp längs älven där han stannade och skällde på ett hus.
Att vi ropade och visslade brydde han sig inte om. Han befann sig hundratals meter bort så han såg ut som en liten prick men verkade inte ett dugg orolig att vi skulle försvinna. Jag däremot fick lite panik när han stannade vid huset eftersom vägen går förbi precis vid det huset men som tur var sprang han aldrig ut på den. Tur också att just den älvensträckan hade tjock is. Hemska tanke om det hade funnits svag is där någonstans. Usch! Sabla hund att sticka iväg så där. Han är verkligen egen min kära Eddie och funkar inte riktigt som andra hundar. Dio sprang med en liten bit men stannade halvvägs och visste inte riktigt vem han skulle springa till men det slutade med att han sprang till mig.
Sticker Dio iväg funkar det så gott som alltid med att springa iväg åt andra hållet för att han ska komma efter men på Eddie funkar inte sånt. Han bryr sig inte.
Tack och lov kom han tillbaks sen ändå när vi gick mot bilen. Tror han tyckte det var skönt sen att komma hem och vila tassarna. Vi har knappt märkt av hans SLO senaste året så man glömmer liksom bort hans sjukdom, eller snarare förtränger den och slappnar av lite väl mycket. Man låter honom rusa omkring som han vill och tror att det ska vara lugnt men efter dom här dagarna på isen blev jag påmind igen om att han lever med denna sjukdom varje dag, varje timme, varje minut även om han nu för tiden oftast inte har några besvär. Men att springa i sådan snö flera dagar i sträck är uppenbarligen ingen hit för SLO-klor. Dom höll men han blev öm. Dock tror jag inte han deppar för det. Han tycker nog det var värt det för han hade så kul.

Londons och hennes matte var också hemma och matten hade tänkt att vi skulle sova över där någon natt men då började London löpa så det gick inte. Det fick bli en promenad inne i stan istället. Det gick faktiskt riktigt bra. Eddie är ju lite avtrubbad på grund av chippet. Dio var och nosade i baken på henne men avbröt när jag sa ifrån. Hoppas det fortsätter så! Det räcker med EN "snuskgubbe" i den här flocken.

Här kommer ett gäng bilder. Det är så kul att fota grabbarna så det blev många bilder som vanligt.

Killarna håller koll på korven