Tiden går. Nu var det några dagar sedan igen. Har suttit med rasklubbstidningen senaste veckan och inte haft tid för så mycket annat men nu tror jag att den är klar så att jag kan skicka den till tryck i morgon.

Igår var det strålande väder så vi tänkte gå en runda runt sjön. Vi har inte gått där på hela vintern. Det är lite svåra passager bitvis så det är ingen bra idé att gå där när det är snö och is, men nu är det bortsmält så nu var det barmark. Lite kladdigt bitvis men inte alls så farligt som jag hade trott.
Alldeles i början av slingan runt sjön ville Eddie vika av på en stig som leder ner till samhället igen. Han gör så ibland så vi tänkte inte så mycket mer på det och lockade honom med oss. Men vid nästa stig som leder neråt samhället vek han av igen vilket han inte brukar göra. Vi tyckte det var lite underligt varför han bara ville gå en kort sväng och ta en stig hemåt igen men lockade honom med oss igen.
Bara några hundra meter längre fram fick vi svaret på hans beteende för då hörde vi skott från skjutbanan, trots att det var söndag! Enligt info ska det vara skjutfritt där på söndagar men den infon var uppenbarligen inget att lita på.

Eddie tvärnitade och blev som fastfrusen i marken och la sig bakom en rotvälta. Efter många om och men lyckades sambon dra honom med sig bara för att stanna ännu en gång och vägra gå. Jag och Dio gick i förväg i hopp om att Eddie skulle undra var vi tog vägen men det funkade inte och funkar inte sånt, då är han rejält skärrad! Jag sa åt sambon att låta honom vara där en stund och lugna ner sig i hopp om att skjutandet skulle avta men sambon fick till slut bära Eddie en liten bit innan han sprang ikapp oss.
Jag släppte Dio för att han skulle få undersöka vattnet. Trodde inte han skulle vara intresserad av att hoppa i men det gjorde han. Galning! Det måste ha varit svinkallt. Han simmade inte men vadade i så långt han bottnade.
Efteråt ställde han sig och grävde efter rötter. Hade han inte kunnat göra det innan badet? Min lilla skitgris!

Under tiden hade Eddie hoppat upp bakom mig på stenen jag satt på och lutat sig mot tryggheten vid min rygg. Gullungen min! Jag lät honom sitta där mot mig en stund om han kände sig lugnare av det innan jag måste hoppa upp och hålla koll på Dio, och fota lite såklart. Då la sig Eddie på stenen där han låg och skakade. Vi stannade kvar tills det värsta hade släppt och Eddie vågade gå vidare. Han var fortfarande rädd men gick i alla fall för egen maskin och när han märkte att vi kommit halvvägs och var på väg hemåt igen släppte det ytterligare lite.
Tycker så synd om honom som är så skotträdd. Detta var dessutom den typ av skott som han brukar klara av bäst och ibland kan klara av helt när man är ute men kanske att dom var för nära den här gången.
Blir så irriterad också på att det skjuts på söndagar trots att det inte ska göra det. Då kan man inte ens ha söndagar som en "frizon" där man garanterat vet att det inte skjuts. Jag får kolla upp den där infon igen, om jag läst fel eller om den inte börjat gälla, för jag är så gott som säker på att det ska vara skjutfritt på söndagar.
Får hoppas att det är det i fortsättningen. Nu lär det i alla fall dröja veckor, kanske månader innan Eddie vågar gå där igen.
Men sista biten innan vi var hemma gick i alla fall bra och Dio hade ju skoj som fick plaska i vattnet och rusa runt som en vilde efteråt.