Den här dagen för 1 år sedan satt jag som vanligt vid datorn och kollade senaste nytt på facebook. Vilken dag som helst skulle ett gäng valpar födas hos killarnas uppfödare och jag tänkte att det skulle vara spännande att följa det även fast jag inte skulle ha någon valp efter den kombinationen. Tanken var att jag skulle ha en valp efter Eddies halvsyster som dom försökte para i januari förra året med Dios pappa men dom fick inte till det så uppfödaren valde istället att para en av sina bruna tikar som en gång tidigare parats med samma hane. Den gången blev det två vita valpar. Uppfödaren hade lovat mig då hon erbjöd mig en gratis valp att om hon någonsin fick en vit valp igen så skulle den bli min. Skulle det nu bli vita igen? Nej, det trodde vi verkligen inte och någon brun valp var jag inte intresserad av så någon sommarvalp skulle det inte bli för min del. Jag hoppades istället på att bli med valp till vintern då dom skulle göra ett nytt försök med Eddies halvsyster och Dios äldre helbror.

Så satt jag nu där och kollade facebook då uppfödaren skrev att valpningen hade satt igång. Följde med spänning vilka små krabater som skulle titta ut då uppfödaren plötsligt skrev att det kommit en vit tik, och en till... Hjärtat flög upp i halsgropen på mig. Trodde hon skojade först men det gjorde hon ju inte. Vita valpar!! Visserligen två tikar men jag hade ju blivit lovad en vit valp om det någonsin blev någon mer så då fick jag ju så lov att ta en tik. Började grubbla och klura på hur det skulle gå med en pilsk Eddie då uppfödaren skrev att det nu även tittat ut en vit hane. Då svimmade jag nästan! Blev alldeles skakis. Var inte alls beredd på att bli med valp och så var han plötsligt född!
Det var bara till att försöka börja förbereda sig mentalt och att övertala sambon som vägrade en till hund. Någon övertalning lyckades jag inte med i den bemärkelsen att han sa ja. Han kapitulerade helt enkelt och det var mot hans vilja jag hämtade Dio 9 veckor senare.
Nu har det gått ett år sen den där dagen då jag började bearbeta både mig själv och sambon för en till hund och nu är han nog ganska glad över Dio även fast Eddie är den stora favoriten i hans ögon.
Så hipp hipp hurra för vår Dio idag! Det här året har gått ruskigt fort och jag tycker inte det var länge sen han var en liten skrutt som skuttade omkring och knappt vågade lämna min sida. Saknar den lilla tussen ibland. Den stora Dio tar sig mycket större friheter ;)

Tårta blev det idag såklart. Ingen födelsedag utan tårta, även om man är hund. Den här gången blev  det en tårta av kokt ris blandat med vov-färs och sedan toppad med ost, mjukost, korv och leversnittar. Den gick hem hos grabbarna som slukade den med hull och hår.

Killarna väntar på tårta

Eddies tårtbit är nog godare..?