Är det fler än jag som upplever att många barn är hundrädda? Tycker det är väldigt vanligt att man möter barn med skräck i blicken eller som drar sig undan när man kommer med hundarna.
Självklart finns gott om motsatsen också med ungar som nästan rusar fram.
Men dessa hundrädda barn tycker jag är en rätt vanlig syn och jag tycker det är sorgligt att barn är rädda för hundar eller andra djur också för den delen.
Visst, alla kan inte vara djurälskare. Jag tycker visserligen att det är konstigt hur man inte kan ha några känslor för djur men jag förstår och accepterar fullt ut att alla inte har något intresse för djur. För majoriteten är det säkert fullständigt obegripligt också hur jag som tjej i min ålder inte tycker om barn. Alla är vi ju olika.
Man behöver inte tycka om djur men just den här rädslan för djur... Varifrån kommer den? I vissa fall kommer den sig säkert av dåliga upplevelser och erfarenheter men jag vet att det långt ifrån alltid är så. Jag har mött och träffat flertal hundrädda barn som aldrig råkat ut för något otrevligt. De är rädda ändå, bara så där. Jag misstänker att det har med tillvänjning att göra. Barn som aldrig får umgås med djur blir osäkra kring djur. Det blir för dom något främmande och outforskat som de inte vet hur de ska agera kring. Det är min teori. Ibland undrar jag också om det inte är de vuxnas fel att barn får en obefogad rädsla för t.ex. hundar.

Idag kom jag och gick med killarna på en smal gångväg. Mitt i gångvägen stod en kvinna med en flicka i en sulky. Flickan var uppskattningsvis i 3-årsåldern. Framför sulkyn stod en annan kvinna och pratade med flickan. De flyttade sig inte till sidan av gångvägen när jag kom utan stod kvar.
Dio är väldigt nyfiken på barn. Han tycker nog om barn tror jag så han ville fram och hälsa på flickan och säkert pussa på henne men det tillät jag såklart inte utan höll honom i kort koppel så att han inte skulle nå fram. Nu nådde han nästan fram ändå eftersom gångvägen var så smal och de inte flyttade sig från mitten av gångvägen.
Flickan stirrar med skrämd blick på hundarna och då säger kvinnan som står framför henne:
"Ja hundar är otäcka och speciellt när de kommer så nära!"
Hur kan man säga så?! Flickans hundrädsla kommer ju bestå så länge vuxna tutar i henne att hundar är otäcka. Dio ser ju fruktansvärt skräckinjagande ut också med sin fluffiga päls och tofs på huvudet... eller inte!
Efter den händelsen insåg jag att det är kanske inte så konstigt trots allt att många barn är hundrädda, I alla fall inte om många vuxna agerar på det där viset.

Men i vissa fall förstår jag om folk/barn blir rädda. Som när killarna beter sig som idag t.ex då dom verkligen såg ut och lät som två farliga monster. De rök ihop i lekparken så att dom säkert hördes över hela kvarteret. Vi hade tränat på balansen där som båda älskar och båda blir alltid lite uppspelta, speciellt Dio.
Så när vi var klara att gå därifrån skulle Dio prompt busa med Eddie som inte alls var på bushumör så han sa "nej jag vill inte". Men Dio lyssnade som vanligt inte utan fortsatte bara att hoppa på Eddie och slita och dra i honom. Eddie sa ifrån igen, och igen, och igen... Men Dio verkar bara bli triggad när Eddie säger ifrån så han gav sig inte utan blev bara ännu mer "på". Då blev Eddie förbannad på riktigt och dängde ner Dio i backen och sa åt honom att nu fick det vara nog. Men inte sjutton lyssnade Dio på det. Han började käfta tillbaks istället. Han är så jäkla kaxig den lillskiten! Så då blev det slagsmål istället.
Jag lyckades sära på dom till slut efter att ha tumlat runt lite. Det var lite sura miner direkt efter då Eddie blåste upp sig och gick och morrade lite och Dio hoppade runt Eddie och skällde och nafsade i luften efter honom men när jag sa att nu var det bra så lugnade dom ner sig båda två och så var dom helt plötsligt kompisar igen. Det svänger snabbt hos dom där två! Bråkstakar! Men jag förstår att Eddie blir förbannad för Dio kan verkligen vara jobbig! Men han lugnar väl ner sig med tiden... kanske ;)