Nu är det två trötta killar jag har här hemma.
Det blev ingen morgonpromenad idag. Ingen lunchpromenad heller. Däremot en brunchpromenad. Dio bestämde sig plötsligt för att ta sovmorgon. Det har knappt hänt förut så jag blev mycket förvånad att han inte kom och väckte mig som sig bör. Istället låg han tills jag klev upp vid 10-tiden, men då blev det däremot fart på honom. Då var det minsann väldigt bråttom att komma ut.

Eftersom klockan var så pass mycket tyckte jag det var lika bra att ta dagens långpromenad på en gång, men så vidare lång blev den inte i slutändan, men däremot innehållsrik.
Hade tänkt att vi skulle gå hela skogsslingan runt men så blev det inte.
Först genade vi över vad vi kallar "lilla skogsrundan". Det är väl mer som en dunge än en skog. En väldigt stor dunge visserligen, eller väldigt liten skog om man så vill med en stig runt och där finns också vad jag tror är en gammal fotbollsplan. En väldigt liten fotbollsplan.
Dio var lös som vanligt och började bråka med Eddie som han gör alltsom oftast. Eddie blev då frustrerad över att behöva vara kopplad. Jag vill inte gärna släppa honom där eftersom det ligger vid bebyggelse där mycket folk rör sig och Eddie sticker ju ibland och är ganska usel på inkallning.
Men när han blev så frustrerad på bråkiga Dio så chansade jag och släppte honom. Och jäklar vad han sprang! Var nästan rädd att han skulle skada sig för det var isigt här och var och så fick han för sig att han skulle upp på kullen där som är ganska brant bitvis och rätt stenig på vissa ställen. Dio hakade på såklart men det gick bra som tur var. Eddie lyssnade till och med på inkallning så efter en liten stund kunde jag koppla honom utan problem och vi gick vidare mot slingan. Dio däremot var mer åt det dövare hållet idag men bara man får tag på Eddie så brukar det lösa sig.

Vi hann inte gå många meter in på slingan förrän jag såg en människa längre fram så jag kopplade Dio igen medan Eddie hade flexikoppel. Jag såg visserligen ingen hund men Dio kan ibland få för sig att man ska fram och hälsa på människor man möter och det brukar inte vara populärt.
Precis när jag hade kopplat honom ropade damen åt mig att jag inte behövde koppla hundarna. Förvånat släppte jag honom igen och då lockade hon på Dio.
I vanliga fall ogillar jag starkt när främmande människor lockar på mina hundar och inte motar bort dom om dom är lösa och rusar fram. Dom ska ju lära sig att inte springa fram till främlingar förrän jag säger att det är okej, men idag hade jag inte hjärta att tillrättavisa den vänliga damen.
Dio blev dessutom osäker på att helt plötsligt en främmande människa tyckte det var helt okej och ville att han skulle springa dit, så han vågade inte springa fram utan vände och kom tillbaks till mig och Eddie. Då gav jag honom klartecken att det var okej för honom att gå fram och hälsa om han ville så när vi kom lite närmare damen gick han fram och hälsade.

Jag sa till henne att jag blev förvånad att hon tyckte det var okej att jag hade hundarna lösa för i 9 fall av 10 är det ju precis tvärtom.
-Äh, varför då?! Hundar måste få vara lösa och springa av sig. Allt blir så mycket enklare om dom får gå lösa. Hundar är gjorda för att springa omkring och utforska så det måste dom få göra ibland.

Jag bara gapade. Det är otroligt sällsynt att man möter en människa utan hund med den inställningen. Jag tror faktiskt knappt att jag har varit med om det förut.
Hon frågade lite om hundarna och innan vi skiljdes åt önskade hon mig dessutom en trevlig dag i skogen. Tänk om det fanns fler såna människor. Hon gjorde min dag! Det finns hopp om mänskligheten!

Med glatt humör spatserade vi vidare och när vi kom till gläntan där i skogen började Dio busa med Eddie igen så Eddie blev återigen frustrerad över att sitta fast i koppel. Jag brukar inte ha honom lös där heller eftersom det är så mycket folk och hundar som går den slingan men jag tyckte mig ha ganska bra uppsyn över området och han lyssnade ju så bra vid "lilla skogsrundan" så jag kopplade loss Eddie också och det bar iväg i en jädra fart igen.
Eddie sprang som han inte sprungit på år och dar. Det var nog en hel del energi som låg och pyrde där som bara måste ut.
Den här gången lyssnade han dock inte lika bra. Inte alls faktiskt. Och inte Dio heller. Speciellt inte när dom hittade en pinne som båda ville ha. Så jag helt sonika sprang därifrån och in på en stig och efter en stund kom dom efter.
Då bestämde jag mig för att någon tur längs hela slingan fick det inte bli idag när Eddie sprungit så mycket. Man får ju tänka lite på hans armbåge och klor också så jag bestämde att vi skulle gå hem istället.

När jag precis hade kopplat Eddie och vi skulle gå kom det ut en golden från en annan stig. Jag ropade på Dio men han hade stängt av.
Efter kom ägaren och sa att det var okej så jag sa okej till Dio som gick fram och hälsade på golden-tjejen. Då blev naturligtvis Eddie avis på att dom andra två lekte så jag kopplade loss honom också och det bar iväg igen.
Men ingen av killarna brydde sig så jättemycket om golden. Hon brydde sig å andra sidan inte så mycket om dom heller. Hon lunkade mest omkring i typisk golden-lunk medan killarna jagade varann. Knäppisar! Här hade dom chansen att leka med en annan hund, men då jagade dom varann istället.

Slutligen var vi på hemväg igen i alla fall efter lite godisträd, ytterligare ett "dampryck" av Dio och ett kattmöte.
Då var jag helt slut! Det blev som sagt ingen särskild lång runda men innehållsrik!
Killarna däckade en stund efter att vi kom in och dom sover än, 3 timmar senare.