Dags att försöka blogga ikapp lite. Sedan vi kom hem från Gotland har jag haft häcken full. Har hållit på med tidningsgöra hela dagarna men nu så är den så gott som klar så i morgon går den till tryck.
Vi överlevde Gotland i alla fall, även Eddie, även om det var jobbigt stundtals men mer om det i ett senare inlägg. Detta ska handla om utställning.

Innan vi åkte till Gotland var vi med på en inofficiell utställning. Den resulterade i BIR med HP ( vi hade ingen konkurrens, därav BIR:et) men i gruppfinalen kom i vi sist så där blev det ett BIG R. Han tyckte det var lite läskigt med domaren men hon var förstående så hon tvingade sig inte på honom utan lät mig hjälpa till istället.
Vi träffade en tjej med en lagottokille som vi pratade mycket med. Våra killar kom jättebra överrens och när vi båda var klara lät vi dom leka och busa. Dom fann verkligen varann! Dom var så söta tillsammans.
Hon tog kort på oss också med sin mobil när vi var inne i ringen och MMS:ade mig dom sen. Har dock inte laddat över dom till datorn än.

Till den officiella utställningen på Gotland var jag rätt nervös, mest över hur Dio skulle reagera på domaren och hur domaren skulle reagera på Dios ev. rädsla.
Att det bara var 9 portisar anmälda lugnade mig dock lite. Det är alltid jobbigare när det är fler inne i ringen, när det är "proffs" med.
Det visade sig att Dio var enda junioren så han hade ingen konkurrens. Jag studerade också domaren innan vi skulle in, hur hon verkade. Om hon verkade så barsk och sträng som mina förutfattade meningar om ryssar är.
Hon verkade dock ganska glad och avslappnad så jag hoppades att det skulle gå bra.
Det hade inte kunnat gå bättre! Dio brydde sig inte ett dugg vid hanteringen. Han blev inte ens misstänksam och backade inte undan det minsta. Phu! Gissa om jag blev glad! När vi skulle springa fick han dock lite fnatt och försökta galoppera ut ur ringen men överlag gick det bra. Vi skulle behöva ringträna med andra hundar, den saken är då klar!
Utlåtandet blev excellent med CK! Jyppi! Där satt den! Det har varit mitt mål att få CK så nu är det målet nått. Mission accomplished :) Nu hade vi visserligen ingen konkurrens men domaren hade ju kunnat strunta i att ge oss CK ändå.

I konkurrensen med dom andra hanarna sen blev vi dock oplacerade. Domaren tittade knappt åt vårt håll men jag hade inte väntat mig heller att vi skulle bli placerade i konkurrens med andra. Dio står sig inte i konkurrens. Det har vi fått bevis för i samtliga inofficiella och officiella utställningar. Det är bara i en enda inofficiell utställning som vi har blivit placerade, då vi blev 2:a i BIG. Men annars har vi antingen kommit sist eller blivit oplacerade vilket ju egentligen är samma sak.
Men jag är toknöjd ändå över resultatet på Gotland. Mest nöjd är jag nog över att hanteringen gick så bra. Hoppas att det fortsätter så!

I lördags var vi på en inofficiell utställning. Även denna gång var vi ensamma och således utan konkurrens. Domaren gillade Dio jättemycket, speciellt hans pälsfärg. Hon blev helt såld! Så det var självklart för henne att det skulle bli HP och BIR. Den här gången tyckte Dio det var lite läskigt så han backade undan lite men överlag gick det bra.
I gruppfinalen var vi 4 stycken som deltog och som väntat kom vi sist... som vanligt! Men eftersom det bara var 4 med fick vi pris ändå.
I början av Dios utställningskarriär hade jag hopp och tro om att han skulle kunna bli något inom utställningsvärlden men det hoppet och tron börjar falna. Så fort det är konkurrens så blir vi sist. Alltid! Så jag tror nog inte längre på att han kommer att nå några större framgångar men jag tänker inte ge upp än. Ska försöka något år till i alla fall.

Vi har två utställningar kvar i år, i alla fall som är inbokade. Om dom blir av återstår att se.
Sen när den sista utställningen är över kommer jag med största sannolikhet att snagga honom. Skulle vara skönt med en paus från pälsvården, speciellt över den värsta årstiden av dom alla då det bara är regn, slask och smuts här nere. Som jag saknar höstarna där hemma! Och då är jag inte ens något fan av hösten. Tycker inte om hösten alls men senaste dagarna har jag kommit på mig själv med att verkligen längta hem till hösten där hemma. Saknar den något så otroligt mycket! Saknar att gå i skog och mark i den klara, höga luften i strålande solsken. Det skiljer helt klart mellan höstarna där hemma och här nere. Hösten där hemma är mycket renare, mer fridfull, mer njutbar. Önskar jag kunde åka hem någon vecka men det går inte nu. Har varken råd eller tid. Jag får snällt vänta tills det blir vinter och jul. Inte fy skam det heller!
Ser faktiskt fram emot en snaggad Dio också. Jag är SÅ nyfiken på hur han ser ut utan päls. Om några veckor vet jag.. :)