Förra veckan var det dags för blodprov igen för Eddie. Var lite orolig att han skulle börja skaka och flåsa i bilen igen som han gjort senaste gångerna. Han hade inte ätit något sen kvällen innan så han var säkerligen hungrig men bilresan gick bra. Han var som han brukar i stort sett.
Har också oroat mig lite för hur han ska reagera hos veterinären eftersom han var så nervös redan i väntrummet förra gången.
Men det gick bättre i väntrummet den här gången. Lite stirrig var han men annars var han mest bara glad. Det är en fantastisk hund jag har! Efter allt han fått vara med om är det med glatt humör han besöker veterinären.
Som alltid trippade han också glatt in i undersökningsrummet där han kollade så att godisburken var på plats och undersökte sedan rummet. Men Eddie är rutinerad vid det här laget så han vet precis när det är dags för bordet innan vi ens hinner säga eller göra något så då gömde han sig under stolen och försökte göra sig liten och osynlig. Fick således lyfta upp honom på bordet även denna gång och då blev det nervöst så han stod och skakade och gömde huvudet hos mig.
Själva blodprovet gick fort. Han märkte nog knappt ens när det togs för jag och sköterskan stod och pratade en massa så han märkte nog inte när nålen kom. Som vanligt stod han helt stilla utan protester. Det är fantastiskt vad snäll han är!

Vid förra blodprovet bad jag om att få byta till hydrokortison eftersom kortison ger jobbiga biverkningar. Hydrokortison har funkat mycket bättre på många addisonhundar och ger inte lika jobbiga biverkningar. Veterinären konsulterade en kollega och sa sen att vi inte skulle byta. Lite besviken blev jag allt men tänkte att jag får se tiden an lite grann och se vad som händer framöver med Eddies hälsotillstånd.

Vi fick alltså fortsätta med kortisonet. Vi har nu trappat ner det så att han äter 1 tablett varannan dag. Kisseriet har minskat men det händer fortfarande att jag ibland måste ut med honom på natten, han läcker fortfarande urin och kissar till och från väldigt mycket. Hans besatthet av mat är också riktigt jobbig så jag vill fortfarande testa hydrokortison men jag tänkte att jag ska avvakta lite till.
Veterinären ringde idag och meddelade att Eddies värden är skeva igen. Så kortisonet ska vara kvar på samma dos som nu men vi ska höja florinef med en halv tablett om dagen och så blir det nytt blodprov om en vecka.
Jäkla skit! Hade verkligen hoppats på att vi inte skulle behöva något nytt blodprov förrän om 1 månad. Sparpengarna tryter för varje gång och jag är så rädd att dom ska ta slut för vad sjutton gör jag då?
Hoppas verkligen att värdena ser bra ut nästa vecka. Jag trodde att dom skulle se bra ut den här gången för Eddie har blivit betydligt piggare. Det är fortfarande lite si och så med promenader. Ibland vill han gå och ibland inte, men han har börjat bli mer sig själv nu.
Förra veckan kom han inskuttande som en virvelvind efter morgonrundan och ville gärna följa med på lunchpromenaden sen. Han har också börjat visa tendenser till att bli uttråkad om han inte får sin dagliga långpromenad eller får göra något annat under dagen. Innan förra veckan fanns inga tendenser till understimulans. Då ville han mest bara sova. Hans blick har också blivit annorlunda. Innan det vände förra veckan var hans blick "död". Den var bara tom, livlös och sorglig.
Nu har hans ögon fått liv igen. Hans blick har fått tillbaks gnistan och det är så skönt att se.
Det känns som att Eddie fått livet åter och jag hoppas innerligt att det fortsätter åt rätt håll och att hans kropp, framför allt levern, klarar av allt kortison han måste äta.
Kan vi inte sänka kortisondosen, om biverkningarna inte försvinner eller om levern tar stryk ska jag försöka tjata till mig hydrokortison istället. Jag ska be att någon av veterinärerna kontaktar addisonspecialisten på SLU som jag har fått tips om. Hon får vara min "backup", mitt ess i rockärmen.
Men nu hoppas jag innerligt att nästa blodprov inte behöver tas förrän i mitten på oktober. Vore skönt med en veterinärpaus.