Senaste dagarna har det varit ganska spänt mellan grabbarna. Jag har väl märkt av det lite lite grann sista tiden men inte så att jag oroat mig eller tänkt så mycket på det. Det har mest verkat som att Eddie velat vara ifred mer än vanligt och därför varit lite grinigare.
Men nu har det blivit värre.

Igår morse låg Dio bredvid mig i sängen och Eddie var på väg fram mot mig med glatt humör för att hälsa mig god morgon. Dio morrade och spände ögonen i Eddie som såklart reagerade på det och sen var slagsmålet i full gång. Vi lyckades sära på dom men när Eddie kom in i sovrummet igen för att göra nytt försök att säga hej morrade Dio på nytt och så flög dom ihop igen. Vi särade på dom igen och sen gick dom och muttrade ett tag. Höll koll på dom ett bra tag efteråt och det var ganska spänt mellan dom ett bra tag men fram emot eftermiddagen verkade det vara glömt och Dio fjäskade för Eddie. Då hoppades och trodde jag allt bara var en engångsföreteelse. Dio har nämligen vaktat mig och sängen förut en gång. Den lilla skitungen tror att han har ensamrätt på matte.

Men idag har det varit lika spänt. Eddie blåser upp sig, höjer svansen och morrar. Dio morrar tillbaks. Dio blir också spänd och spänner ögonen i Eddie om Dio ligger bredvid mig i soffan. Knuffar bort honom när han gör så och då blir han sitt vanliga lilla Dio igen.
Idag ville inte Eddie följa med på lunchen så jag gick själv med Dio. Vi gick till skogen där vi träffade en labbevalp på 6 månader, en hane, som Dio lekte med.
När vi kom hem möttes vi av en uppblåst Eddie med höjd svans som morrade åt Dio. Eddie sniffade också grundligt på mina byxor och försökte sen sniffa på Dio men jag hindrade honom. Tog in Dio i duschen för att skölja av honom och hoppades på att Eddie skulle lugna ner sig under tiden. Det gjorde han inte. Han var lika spänd när vi kom ut och jag sa åt honom att släppa kylskåpet. Han gick då undan men stod på håll och blängde på Dio, spänd som en fiolsträng och skakade.
Jag fick så lov att ta med båda ut och gå en kort sväng för att få Eddie att tagga ner, slappna av och inte starta något bråk.

Vi har funderat mycket på vad detta förändrade beteende kommer från. Dom har ju kommit överrens hittills även fast dom ibland rykt ihop över saker, alltså resursförsvar. Men detta är något annat.
Först tänkte vi om det är för att Eddie är sjuk men då borde det ha kommit mycket tidigare för nu är han pigg och glad som vanligt. Jag har också funderat på om rakningen har något med det att göra då i alla fall Eddie blir lite konstig mot Dio när Dio är nysnaggad men att det skulle komma nu när dom varit rakade ett tag känns inte troligt.
Den enda orsak vi kan komma på är att Eddies chipkastrering helt och hållet har slutat verka nu. Han har varit sitt gamla vanliga pilska jag i ett par veckor nu. Sniffar och stannar och slickar på fläckar ute, juckar på alla kuddar inomhus, vill gärna sniffa Dio i rumpan när han tror att ingen märker och har vid ett par tillfällen sett ut att vilja hoppa på och rida på Dio men Dio har märkt detta och morrat åt honom. Jag har också märkt det och sagt ifrån så han har aldrig fullföljt det.
Han är också mindre fokuserad vid träningen. Tämligen ointresserad från att bara för någon månad sen vara jättetaggad.
Så vi tror helt enkelt att det är hans hormoner som ställer till det. Han försöker vara macho och när det dessutom varit löptider nyligen så blir det väl ännu värre.

Detta måste vi göra något åt. Vi kan inte ha det så här. En hund som juckar på kuddar dagarna i ända, inte lyssnar ett skvatt när man är ute och är inte ens särskilt fokuserad när man tränar inomhus heller och så på det att båda killarna går och spänner sig och morrar mot varann dagligen. Jag tror att det värsta problemet med Dio är att han försvarar sina resurser, och sig själv när Eddie är närgången. Tror inte det är så mycket att han är "hanig". Så om man bara får honom och förstå att det inte är okej att vakta varken mig, sängen eller soffan mot Eddie så tror jag inte man har så mycket att oroa sig för gällande honom. Däremot, det Eddie håller på med, det är bara machofasoner och pilskhet.
Så det måste vi ta bort och det går inte att försöka fostra bort det. Han kan inte hjälpa att han har så stark sexualdrift och könsprägel.
Jag har ju länge velat kastrera honom kirurgiskt och jag vill det fortfarande. Om han är stabil i sina värden nu så kanske det skulle gå, om det inte vore för att jag inte har pengar till det. Har funderat på hur man ska lösa det. Blå Stjärnan har samarbete med Human Finans så man skulle ju kunna ta det på avbetalning i så fall. Känns ju inte bra att behöva göra det men det är enda möjligheten om man ska göra en kirurgisk kastrering. Såvida man inte lyckas få bidrag från någon fond, Bosses Hundhjälp eller liknande.
Jag hade ju egentligen tänkt kastrera honom hos Distriktsveterinärerna då dom är mycket billigare. Dom tar 2 800:- för en kastrering och Blå Stjärnan tar mellan 4 600-5 500:- så det är STOR skillnad!
Men nu när han har Addison vågar jag inte låta någon annan än Blå Stjärnan göra det.
Alternativet är att chipkastrera honom ännu en gång men det känns inte bra det heller. Man vet ju inte vad chipkastrering gång på gång ger för biverkningar i längden.
Så jag vet inte hur jag ska göra. Ska bolla lite med veterinären nästa gång vi ses så får vi se vad hon säger.
Så här kan vi i alla fall inte ha det.