Ibland blir det inte riktigt som man tänkt sig. Idag var det äntligen uppehåll igen så jag tänkte gå ner till stranden med hundarna. Det är väldigt lågt vatten där så stranden är bredare och större än vanligt med stora öppna ytor. Perfekt för hundarna att springa lösa på.
Nu har regniga hösten kommit så jag tänkte att vi får passa på att gå dit innan sjön fylls på med vatten igen.

Eddie var som vanligt inte speciellt pigg på att hänga med men jag tänkte att han ändrar sig säkert när vi kommer ut och han märker att det inte regnar. Till en början knatade han på om än i rätt långsam takt. Han verkade inte riktigt på topp men han hade varit så himla glad och pigg på morgonen så jag tänkte att det mest var spel för gallerierna. Vi hann inte ens halvvägs så tvärnitade han och vägrade gå längre. Han ville hem. Så det var bara att vända och gå hem. Vet inte vad som rör sig i hans huvud när han gör så där och jag har ingen aning om varför han bara vill vara hemma. Får han inte minst en långpromenad per dag blir han alldeles spattig sen på kvällarna och kräver att få hitta på något. Men man vill ju inte släpa med honom på promenaderna så jag dumpade av honom hemma och gick upp till sjön med Dio istället. Jag gillar egentligen inte att gå runt sjön när det har regnat för det blir så jäkla halt där men jag tänkte att vi får ta det lugnt. Om inte annat så kanske det inte är så stor risk att fler går där när det har regnat.

Dio har haft ett sår på svansen sen jag rakade honom. Jag märkte när pälsen var borta att hans svanstipp såg väldigt konstig ut. Den var mörkt grå och såg nästan ut som en gammal skada så att svanstippen dött. Spetsen såg liksom inte ut att höra dit riktigt, men jag tänkte att jag får titta närmare på det sen och ev. kontakta en veterinär.
När jag var klar med rakningen sprang Dio omkring och viftade på svansen och hux flux så var det blodstänk överallt. Vad det nu var som var på svanstippen så hade det i alla fall gått upp nu. Dagarna efter blev det ett himla meck för att då detta att inte stänka överallt, att få Dio och inte slicka, att få honom och inte slå svansen överallt. Vi provade med plåster först för att förhindra blodstänk och det funkade hyfsat ett tag innan han bestämde sig för att plåster det skulle han aldrig mer ha så en dag när jag kom hem såg det ut som en splatterfilm här hemma med blod överallt. Plåstret som satt på svansen när jag gick hemifrån har jag fortfarande inte hittat så förmodligen hade han tuggat i sig det.
Vi provade med tratt men han kom åt att bita och slicka på svansen ändå. Jag provade med att sätta en strumpa på svansen och tejpa fast men den åkte av. Jag provad att sätta en liten rulle runt svanstippen men den fastnade han med i vardagsrumsbordet. Och så provade jag bandage. Det viftade han av. Jag provade ett längre bandage. Han viftade av det också. Då provade jag med ett bandage med polsterbinda bara över själva tippen och att vet-flexen gick längre upp än polsterbindan. Det satt kvar tills vi tog en promenad. Då flög det också. Satte på ett nytt när vi kom in. Flög av nästan direkt. Då gjorde jag ett nytt som jag fäste med tejp och det fick sitta kvar så nu äntligen har vi hittat ett sätt att skydda lilla svanstippen på och de senaste dagarna har det varit en sårskorpa längst ut som vi bara väntat på att den ska läka bort.

Så idag när vi gick runt sjön råkade Dio drutta i. Jo han råkade. Han hoppade inte i självmant. Han skulle sträcka sig efter något i vattnet och halkade i. Bandaget blev såklart blött och lossnade. Dio var självklart snabb som attan med att vara där och tugga och slicka på svanstippen och så var den sårskorpan ett minne blott. Det var bara att vända och gå hem igen. Då hade vi inte ens hunnit runt halva sjön. Den här dagens lunchpromenad blev ju inte alls som jag hade tänkt mig.
När vi kom hem var hela Dio rödprickig av en blodig viftande svanstipp. Sköljde av honom i duschen, tvättade rent tippen och satte på ett nytt bandage.
Så nu är vi tillbaks på ruta ett igen och väntar på att tippen ska läka. Börja om från början...

Det var något väldigt intressant där ute i vattnet

Hoppsan! Så kan det gå när nyfikenheten blir för stor

Usch! Det här var ju inget kul

Och matte hon bara skrattar.. hrmf!

Åh hej! Så ja, snart uppe