999. Det var numret på vår nummerlapp på gårdagens utställning hemma i Norrland. The number of the beast fast upp och ner. Med ett sådant nummer kunde det ju inte gå annat än bra tänkte jag.
Varmt som tusan var det, men Dio verkade inte lida så mycket av det. Lite slöare var han men annars verkade han inte ha så ont av det.
Den här gången hade vi bara en konkurrent men när jag såg vem det var förstod jag att det här kommer inte att gå vägen. Vi har ställts mot henne flera gånger tidigare. Det är en uppfödare som bor vid Västkusten så jag blev förvånad över att se henne där, att hon åkt så långt. Hon klår oss alltid så jag förstod att det skulle bli så även denna gång.

Dio har börjat bli duktig på att springa nu. Perfekt är det inte för han gör fortfarande små skutt ibland men om man jämför med för några månader sen så är det stor skillnad. Att stå är han hyfsat bra på också men sätter sig ibland och igår blev han så trött efter springrundan och när han stått en stund så då satte han sig ner hela tiden men jag tror inte domaren brydde sig så mycket om det. Dio tyckte att domaren var lite läskig även denna gång men domaren tyckte inte alls att det var något problem. Hon tyckte att han var hanterbar och tror att han kommer att finna sig i att bli klämd på så småningom när han har vant sig och fått rutin. Jag gillade gårdagens domare. Hon var jättetrevlig och rar mot hundarna och när hon märkte att Dio tyckte det var lite obehagligt struntade hon i att känna mer på honom utan tittade bara så att allt var på plats. Vi fick inte ens någon negativ kritik över hans "blyghet". Hon såg det som sagt inte alls som något problem. Hon hade säkert hans ringa ålder i åtanke också. Det verkade så i alla fall.

När vi hade sprungit, blivit bedömda och väntade på konkurrensen så dök mina föräldrar upp med brorson och Eddie. Jag sa åt dom att gå och gömma sig innan Dio skulle få syn på dom men istället gick dom och ställde sig bredvid oss medan vi väntade på att vår konkurrent skulle dömas klart. Detta resulterade såklart i att Dios koncentration var som bortblåst och han drog, skuttade och vände sig om sen när vi skulle springa sista varvet. Suck!! Hade dom bara gått undan en kort stund istället för att komma fram till oss kanske det hade gått bättre för oss.
Nu blev vi som vanligt placerade sist. Börjar bli tröttsamt! Inget mål uppfyllt den här gången heller alltså. Jag hade som mål att undvika sista platsen men icke! Men vi fick i alla fall excellent och jättefin kritik:
14 month, excellent type with a lovely coat. Typical head with good proportion, nice eyecolor. I would like slightly better pigmentation on the nose. Good neck and topline. Chest and forechest needs more time, very strong hindquarters, excellent angulations, moves well

Fotot taget av en kompis till ägaren av Dios halvbror. Tyvärr vet jag inte alls hur dom ser ut så jag träffade dom aldrig. Fick detta foto av uppfödaren. Inte visste jag att det fanns paparazzis på plats ;)