Jag och Marie har som tradition att besöka Furuvik varje sommar. Det är en tradition som vi har haft sedan 2010. Från början var vi ett helt gäng från forumet där vi lärt känna varandra men sedan hände en del saker så att det till slut bara blev jag och Marie kvar. Men inte sjutton hänger vi läpp för det! Vi har det alltid jättetrevligt på Furuvik med våra hundar. Tur med vädret har vi alltid haft också *peppar peppar*

Förra året vi var där var Dio liten valp och somnade så fort vi gjorde ett stopp. Han såg med andra ord inte mycket av djuren. Eddie var rätt ointresserad av djuren förra året, utom gibbonaporna. Det är hans absoluta favoriter. Han och Maries. Dom är lika förtjusta i gibbonaporna båda två.
I år var det lite jobbigare att styra upp det hela. Marie hade tre hundar att hålla reda på varav en dragig. Jag hade två varav en dragig. Eddie går så lugnt och fint var man är men Dio drar som ett ånglok. Mina händer var helt sönderslitna efteråt och jag var helt slut. Tänk om han gick lika snällt som Eddie. Vilken fröjd det vore!

I år tyckte Eddie att flera av djuren var intressanta, bl. a. grisarna och lemurerna. Lemurerna var så intressanta att han trotsade sitt vattenhat och vadade ut i bäcken som rinner utanför deras hägn. Strutsarna var också oerhört intressanta. När vi närmade oss gibbonaporna skyndade han på stegen och visste precis vart vi var på väg men tyvärr gömde dom sig bland träd långt borta så vi såg inte mycket av dom.
Kamelerna var som vanligt totalt ointressanta i Eddies tycke. Dio tyckte att dom var lite spännande och samtidigt lite skrämmande.
Maries och mina favoriter i år var helt klart griskultingarna. Dom var det sötaste jag sett på länge! Kunde knappt slita mig från dom.

Söta små lemurer som sittar och spanar

Eddie tyckte också att grisarna var spännande

Likaså Loppan och Mille

Är dom inte söta?!

Spännade som sagt. Luktade gott gjorde dom också

Söt liten grisbebisrumpa

Efter halva rundan tog vi en liten vilopaus vid havet och gissa om Dio var sugen på att springa ner till det men han fick snällt sitta kvar med oss där vi försökte oss på det obligatoriska gruppfotot. Gick väl hyfsat.

Foto: Marie Andersson

Foto: Marie Andersson

Efter det blev vi hungriga och gick och käkade. Undrade lite hur det skulle gå med fem hundar varav en precis slutat löpa, en pilsk Eddie och en intresserad Dio. Men det gick jättebra. Hundarna satt snällt där vi band fast dom och gjorde inte så mycket väsen av sig.

Duktiga vovvar!

Näst sista anhalt innan vi åkte hem var dvärgsilkesaporna vilka är Miqros stora favoriter. Han är helt fascinerad och skulle säkert kunna stå och titta hur länge som helst.
Dio tyckte dom var lite spännande första minuterna men sen struntade han i dom. Eddie la sig ner och sov nästan på en gång medan vi väntade på att Miqro skulle titta klart.

Fascinerad Miqro

Trött Eddie struntar i allt vad dvärgsilkesapor heter

Sover en stund istället

Han tröttnar aldrig

Dom är ju bra söta dessa små krabater också

Även Mille tyckte att det var lite intressant

Schimpanserna var det så mycket folk vid när vi kom in i parken så vi väntade med dom tills vi var på väg hemåt men då hade dom tyvärr gått in så man såg inte mycket av dom heller. Den enda av hundarna som lyckades se dom genom glasrutan var Eddie. Schimpanserna tyckte dock inte om att bli utstirrade av en hund så dom slog med knytnävarna mot glaset och lipade mot Eddie. Tur kanske att inte dom andra hundarna såg något så schimpanserna slapp bli utstirrade av flera ;)

Trötta och svettiga men ändå nöjda med dagen åkte vi sedan hemåt. Hundarna däckade nästan på direkten när vi hade kommit på tåget. Själv däckade jag i soffan en kort stund efter att vi kom hem.
Säkert blir det Furuvik nästa sommar också. Det är ju synd att bryta en tradition. Men då hoppas jag att Dio kan gå snällt i koppel.

Fint i Furuvik