Tog med killarna till stranden härom dagen när det var så varmt. Tog en sväng förbi rastgården på vägen dit också. Dom sprang ett varv men sen tyckte dom att det var för varmt och ville gå därifrån  så då gick vi vidare till sjön. Man får passa på nu innan alla badgäster dyker upp.
Dio släppte jag på en gång. Han är ju förhållandevis pålitlig. Springer inte alltför långt bort och kommer oftast när man ropar, såvida han inte får syn på en hund eller något annat spännande förstås.
Eddie däremot släpper jag aldrig när vi är där för han är ju totalt opålitlig. Men den här gången gjorde jag ett undantag. Tyckte synd om honom som skulle behöva vara i koppel medan Dio skuttade omkring. Eddie tycker det är så kul att kuta omkring i sand också så jag chansade och släppte honom. Det var inga hundar i närheten och knappt något folk heller.
I början höll han sig i närheten och var ganska lyhörd men så helt plötsligt drog han iväg med Dio efter sig. Det är SÅ typiskt Eddie att göra så!. Jag har aldrig sett en hund dra iväg så som Eddie drar iväg. Andra hundar håller sig i närheten även om dom springer omkring men dom drar ju inte iväg bort från människorna och området man är på, inte som jag sett i alla fall. Men så gör Eddie väldigt ofta, var än man är. Det krävs att det är väldigt stora ytor eller inhägnat för att han ska hålla sig inom samma område.
Den här gången drog han upp på vägen och sprang iväg bortåt. Varför liksom? Fattar verkligen inte varför han gör så. Nu är det bara en liten väg tack och lov. Visst kommer det bilar där men eftersom vägen tar slut precis där vi var kör dom inte så fort just på den delen. Men visst kan olyckor hända ändå. Tack och lov kom inga hundar heller. Som vanligt lyssnade inte Eddie när jag ropade så jag bara stod tyst kvar och väntade på att han skulle komma tillbaks självmant vilket han också gjorde till slut innan han hunnit springa längre bort där dom kör lite fortare. Tycker det är så jobbigt och trist att han håller på så. Om han alltid höll sig i närheten skulle han få vara lös så mycket oftare. Jag vågar oftast inte ens släppa honom på slingan i skogen eller runt sjön vid oss för han kan rätt vad det är få för sig att dra ifrån oss. Han är en väldig säregen hund lilla Eddie och ibland omöjlig att förstå sig på.
Självklart var kameran med också så här kommer ett gäng bilder.

Eddie lika skeptisk som vanligt

Nu ska han bara våga simma också

Dom hittade något som tydligen var väldigt gott

Hit men inte längre!

Plötsligt händer det!

När frestelsen efter bollen blir för stor

Och där drar han iväg!

Upp på vägen

Full fart framåt!

Och så kom ha tillbaks tack och lov

Fiskar efter godis

Dio letar godis

På vägen hem gick vi förbi en död skata som troligen inte varit död så länge