Idag åkte jag upp till klubben för att träna lite agility med killarna.
Dio fick börja för att han skulle lugna ner sig lite och kunna sitta snällt och vänta sen under Eddies tur. Först sprang han bara omkring och försökte ta sig ut till kohagen bredvid. Tur att jag hade barrikaderat grinden ut dit!
Men när han hade sprungit några varv lugnade han ner sig lite så det gick att träna med honom. Han fick även denna gång träna på balansen och till en början var han lika tveksam som han varit innan men efter en del lockande och pockande tog han sig över hela balansen, för första gången någonsin! Lite läskigt tyckte han att det var men efter några gånger sprang han till och med på lite.
Härligt! Så nu ska han bara bli säkrare och så träna på kontaktfältet så kan vi gå över till nästa hinder sen. Vad det blir får jag se. Slalomen tränade vi lite på också men den måste såklart tränas massor mer.

Eddie fick mest köra bana och så träna lite slalom. Han försökte ta sig ut till hagen också men gav upp snabbare än Dio och var sen riktigt fokuserad och tyckte även denna gång att det var jättekul. Gungan tog han idag alldeles själv för första gången. Det är så roligt och se när Eddie är så på. Är ju tyvärr inte ofta han är det nu för tiden efter alla sjukdomar. Hans flås är ju inte vad det en gång var plus att han blivit betydligt lugnare också så han taggar inte till lika lätt som förut. Så det är extra kul och se när han lever upp så.

Egentligen skulle jag vilja träna mycket mer och hade planerat att träna så gott som dagligen och varva agility och rally men jag fick så dåligt bemötande där idag av en högt uppsatt i klubben så allt träningssug försvann.
Hade tänkt åka ut till den öppna rallylydnadsträningen i morron men näe... man har ögonen på sig hela tiden och alltid är det någon som delar ut pekpinnar och påpekar både det ena och det andra. Hur man än gör så gör man fel! Då är det inte kul längre. Rally kan jag ändå träna hemma så det gör inget om jag missar dom träningarna. Agilityn däremot är det ju värre med. Har ju varken någon trädgård eller agilityhinder så jag får se hur jag ska göra med det. Kanske åka ut dagtid och hoppas på att ingen är där. Jag vet inte. Har egentligen velat byta klubb länge. Har aldrig trivts på den klubben. Alltid känt mig utanför och aldrig välkommen. Folk ser ner på en, kör näsan i vädret och är väldigt kyliga och snorkiga. Inte alla förstås men många.
När min barndomskompis flyttade till Sthlm och gick med i en klubb där och berättade om det bemötande hon fick där så inser man ju att det inte direkt är den bästa klubben man är med i. Vilken skillnad på klubbar! Hon blev verkligen mottagen med öppna armar och dom bjöd med henne på introduktion till klubben och träning. Det har jag aldrig upplevt i min klubb.
Det är synd att man måste åka en bit om man vill vara med i någon annan klubb. Nu när jag är arbetslös med usel ekonomi och inte alltid tillgång till bil så går det inte. Jag får se efter årsskiftet hur det ser ut i mitt liv då, om jag kanske kan byta då. Jag vill känna mig välkommen, avslappnad och trivas i en klubb. Inte känna mig som en utböling, värdelös matte och alltid vara rädd för att göra fel eller göra något som inte faller i god ton hos någon annan.
Så i morron tränar vi rally hemma istället.