Att vara hundägare är inte alltid en dans på rosor. Just nu är det mest en dans på tistlar.
Var iväg med Dio till veten i torsdags och visst var det ögoninflammation så det blir droppar i 10 dagar. På kvällen samma dag såg jag att även Eddie var geggig i ena ögat så Dio har smittat ner honom också. Så nu blir det droppar till båda. Hoppas att tuben ska räcka till dom båda. Den är ju ytte pytte tiny liten.

Eddie har också slickat mycket under sin ena tass så han fick ha tratt härom natten. Tänkte först att han har kanske fått svamp han också men han brukar aldrig få svamp så det kändes lite konstigt om det skulle vara det. Vet inte ens om han någonsin haft svamp i tassarna? Kan inte minnas att han har haft det.
Så jag avfärdade det ganska snabbt och tänkte att jaha.. nu är det dags. Inte ett enda återfall på över 3 år men nu, nu är tiden kommen för hans första SLO-skov. Fattas liksom bara annat. Redan en massa annat elände så det skulle ju inte vara särskilt förvånande med SLO-återfall på det när allt redan är kaos och vår SLO-doktor mammaledig.
Så med viss bävan undersökte vi klorna men till vår lättnad satt alla fast och var hela och fina. Phu! Vi upptäckte istället något under tassen som såg ut som en utväxt eller böld. Jaha, det skulle tydligen vara något värre än SLO-skov. Lika bra att slå på stort på en gång. Tumör! tänkte jag innan jag hade undersökt det ordentligt.
Jag hämtade en sax som jag provade att sticka lite i vad det nu var han hade under tassen. Ingen reaktion. Då var det i alla fall ingen utväxt så jag klippte av lite och då var det päls blandat med extremt finkornigt grus och smuts som hade bildat en klut mellan trampdynorna. Helskumt såg det ut! Lyckades klippa bort det mesta och resten fick jag dra bort och sen spolade jag med klorhexedin så nu ska det vara borta. Han slickade den natten också så det fick bli tratt men sen dess har det varit bra. Tur att det bara var något så simpelt. Det tackar jag för!

Annars är det vad man numera får kalla som vanligt. Eddie är fortfarande tjurig på Dio och tänder till för minsta lilla. Jag ringde till en klinik i torsdags och rådfrågade vad dom trodde hans beteende beror på och vad jag ska göra. Dom tyckte det lät som att det är chipkastreringen som håller på att gå ur så att hans hormoner rusar i kroppen och hon rådde mig att göra en ny chipkastrering så snart som möjligt. Så på måndag ska vi ska dit och sätta in ett nytt chip. Bara och be till gudarna att han ska lugna ner sig av det och så satsar jag på en kirurgisk kastrering till hösten och hoppas på att jag lyckats spara ihop pengar till dess och att det inte händer något innan dess som medför höga veterinärkostnader. Hittills har det alltid hänt något varje gång jag börjat få ihop lite pengar och tänkt kastrera honom. Då har han blivit sjuk istället och poff så har alla pengar varit borta.
Nu håller jag tummarna för att detta verkligen ska hjälpa för annars vet jag inte vad vi ska ta oss till.