tisdag 13 maj 2014
Vet inte vad som hänt men killarna är tyvärr inte så såta vänner längre. Det har dom ju egentligen aldrig varit heller, men dom har ju ändå kommit överens för det mesta med undantag från tjafs om ben, leksaker och liknande.
Men nu bara de senaste 3 veckorna har det varit tjafs och slagsmål flertalet gånger till synes helt oprovocerat. Det är oftast Eddie som sätter igång, som om Dio irriterar honom. Eddie går och spänner sig med hög svans och stirrar på Dio, morrar åt honom eller helt sonika flyger på honom.
För några veckor sedan började dom slåss när sambon kom hem och jag var på träning. Han fick ett bett i handen när han skulle sära på dom så han fick åka upp till jouren för att få stelkrampsspruta.
Förra veckan innan jag och Dio skulle iväg på agilitykursen rök dom ihop igen kort efter att sambon hade kommit hem.
Härom dagen var det dags igen. Eddie låg inne i sovrummet med husse med stängd dörr. Dio låg utanför. När sambon sen öppnade dörren och Eddie kom ut flög han på Dio så vi fick dra isär dom igen.
Jag vet inte vad som tagit åt Eddie, varför han plötsligt har så otroligt kort stubin och ibland blir förbannad bara av att se Dio.
Det är jättejobbigt för oss alla och jag blir så ledsen över den här utvecklingen, över att kanske inte kunna ha Dio kvar. Det får mitt hjärta att gå i tusen bitar.
Jag grubblar dagligen på vad det kan vara som gör Eddie så provocerad. Ibland syns det att det är Dio som provocerar och testar honom men oftast gör han inget alls. Ligger han i soffan ställer sig Eddie med hög svans och stirrar på honom. Lika om han ligger i sängen, så numer får man alltid vara på sin vakt när Eddie kommer in i sovrummet när jag och Dio redan ligger där.
Har man varit ute med Dio och kommer in så blåser Eddie upp sig.
Tittar Dio på honom så blir han också provocerad ibland.
Som jag ser det finns det olika orsaker till detta beteende hos Eddie.
- Chipkastreringen. Det kan vara den som börjar avta. Det stämmer hyfsat överens tidmässigt. Han chippades i slutet på november och den skulle hålla 6 månader. Jag har inte märkt av något på annat sätt att den börjar avta men det kan ju ändå vara det, att det är hormonerna som spökar.
- Dios ålder. Han är 2 år nu, könsmogen och börjar bli vuxen vilket kanske gör att Eddie känner sig hotad eller liknande. Kanske har dom inte riktigt hittat sina roller än som två könsmogna vuxna hanar.
- Hälsan. Kanske inte Eddie mår så bra. Kanske hans värden inte är helt okej så att han inte är riktigt stabil på grund av det.
- Biverkning av Propaline. Kan det vara den som gör honom labil?
- Svartsjuka. Ägnar jag för lite tid åt Eddie? Det är möjligt. Jag tycker mig märka lite svartsjuka emellanåt, som det här med att Dio ligger i sängen bredvid mig. Det verkar Eddie störa sig en del på, trots att han själv inte vill ligga bredvid mig i varken sängen eller soffan.
- Dålig kemi. Kanske Eddie helt enkelt inte kan acceptera Dio längre. Han kanske helt enkelt inte vill att Dio ska ingå i vår familj. Vissa hundar kommer helt enkelt inte överens alls och kanske är det så det har blivit hos oss.
Kanske påverkar hälsan Eddies humör. Kanske mår han bättre och blir trevligare mot "brorsan" om vi justerar hans medicin.
Biverkning av Propaline låter osannolikt men kanske förbättras hans humör när eller om han slutar med Propaline.
Om jag ägnar mer tid åt Eddie och är tydligare mot Dio att han inte har ensamrätt på mig, kanske Eddie känner sig mer delaktig då, kanske hans svartsjuka skulle avta?
Dålig kemi. Om inte Eddie vill ha Dio i vår flock så finns tyvärr bara en sak att göra. Jag vågar knappt ens tänka tanken så jag hoppas innerligt att det inte är så.
Dålig kemi. Om inte Eddie vill ha Dio i vår flock så finns tyvärr bara en sak att göra. Jag vågar knappt ens tänka tanken så jag hoppas innerligt att det inte är så.
Vad hans beteende än beror på så ska jag kämpa med att få detta att funka och prova allt jag kan komma på. Just nu kommer jag inte på så mycket att testa men jag får försöka ta reda på det, vad man kan göra åt denna problematik.
Just nu kan vi inte göra mer än att vara förebyggande och alltid säga ifrån om någon av killarna stirrar eller morrar på varandra. Senaste dagarna har jag gjort så att så fort jag märker att Eddie stirrar eller spänner sig så säger jag ifrån och bryter han då så ger jag honom massor med beröm. Det är vissa situationer som är mer kritiska än andra och då får man verkligen ha ögonen med sig och styra upp situationen direkt innan dom ryker ihop. Jag har också blivit hårdare på att Dio ska lämna Eddie ifred och det verkar som att Dio börjat lyssna lite mer på det nu. Han har överlag blivit mycket mer försiktig med Eddie och tassar nästan på tå för honom ibland. I alla fall inne. Ute är dom som vanligt. Ute slåss dom aldrig. Där kan dom gå sida vid sida helt bekymmerslösa. Det är bara inne som det är spänt.
Jag vill så innerlig gärna att det ska funka mellan grabbarna. Dom behöver inte älska varandra, men dom ska banne mig acceptera varandra och vara snälla mot varandra.
Frågan är bara hur vi ska lyckas med det?
Jag vill så innerlig gärna att det ska funka mellan grabbarna. Dom behöver inte älska varandra, men dom ska banne mig acceptera varandra och vara snälla mot varandra.
Frågan är bara hur vi ska lyckas med det?
Som om inte deras tjafs vore nog så har också Eddie fått ett sår i ena mungipan. Jag misstänker att det är från förra veckans slagsmål. Sår i mungipan känns som att det kan vara svårläkt. Den används ju liksom hela tiden, men jag tvättar med vatten dagligen så jag hoppas att det ska läka till slut. Annars får det bli veterinären.
Dio är inte riktigt fit for fight han heller. Han har svamp i tassarna igen. Så fort det blir blött ute så kommer svampen som ett brev på posten.
Innan påsk hade han svamp, men under tiden vi var hemma i Hälsingland under påsken så verkar det som att det försvann av sig självt för han slutade helt att slicka sig om tassarna. Men nu har han börjat igen i samband med att regnet kom.
Och idag upptäckte vi att han är kletig i ögonen. Det är misstänkt likt ögoninflammation så om det inte blir bättre av mitt baddande närmsta dagarna så blir det veterinären. Hade hoppats på att han skulle hålla sig frisk månadsskiftet ut eftersom jag tänkt byta försäkringsbolag i månadsskiftet. Skit också! Dålig timing. Så om det nu blir veterinären får jag fundera på hur jag ska göra med bytet. Har inte riktigt bestämt mig för vilket bolag jag ska byta till heller för den delen.
Det går verkligen bra för oss nu.. not! Får verkligen hoppas att det vänder snart, framför allt vad gäller Eddies beteende mot Dio.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Translate
Inga bilder på den här bloggen får kopieras, sparas ner eller spridas. Är du intresserad av någon bild kontakta mig på portisskvaller@gmail.com
Etiketter
- Addison (38)
- Foto (45)
- Hundmöten (10)
- Pälsvård (10)
- Rallylydnad (2)
- Sjukdomar (67)
- SLO (13)
- Träning (31)
- Tävling (3)
- Utställning (21)
- Veterinären (24)
Ibland läser jag andras
-
Skara internationell17 timmar sedan
-
Bloggens vara eller inte vara?5 år sedan
-
Vila i frid min vän6 år sedan
-
Dagishund9 år sedan
-
Ögonlysning 30/12-149 år sedan
4 kommentarer:
Jag har tyvärr bara hört dåliga saker om chip. Jag tycker du ska kastrera på riktigt så han kan komma i balans med sig själv. Men det är ju jag det. Sår i mungupan behöver inte läka långsamt tvärtom gott om blodkärl där. Tvätta med koksalt och smörj med zinksalva det är två grymma saker i kombination! Likaså med Dios tassar. Koka upp 1 l vatten och 1 tsk salt. Torka riktigt torrt ( raka riktigt kort mellan och runt tår och trmapdynor först ) och smörj sedan med zinksalva ordentligt så allt sugs in. Räcker att smörja och tvätta en gång om dagen på kvällen och därimellan hålla tassarna torra efter promenader då underlättar kortklippta tassar undertill och mellan tårna! Sedan måste man tänka på vad som fattas inuti som gör att hunden får dessa problem. Ofta är det stress. Och att Eddie beter sig som han gör + att Dio börjar bli vuxen med allt som har med hormoner att göra är en stress och då förbrukar kroppen mycket kalk. Ofta är det dåligt med kalk i alla torr och färskfoder. Vill man komma billigt undan så fungerar mortlade äggskal ypperligt som kalkkälla så börja spara alla äggskal, skölj ur dem och låt torka innan du krossar dem fint. 1 tsk/ dag bör räcka. Det kan behövas många skal dock så tills du sparat ihop kanske 100 kr för en liten burk standardt kalk + är en bra investering? Sedan jag tog tag i Melvins tassar ordentligt i nov och även proteinreducerade hans kost så har han varit besvärsfri i 6 mån och det har han ALDRIG varit i hela sitt liv! Tassproblemet nu är nog ngt främmande han fått in i den som orsakat infektion.
Jag har hört om några som inte haft så bra erfarenheter av chipkastrering men har också hört om minst lika många som är nöjda. Eddie har varit chippad 3 ggr nu och det har funkat kanon. Han har inte haft några biverkningar alls, har blivit mer harmonisk, glad och pigg. Det är bara nu senaste gången som han fått biverkningar (inkontinens) och blivit knäpp när det börjar går ur kroppen, om det nu är p.g.a. chippet men det verkar ju nästan så. Men inkontinent kommer han att bli av riktig kastrering också. Är säker på att det är "kära" Addisons förtjänst.
Har inte råd att göra kirurgisk kastrering så det får vänta tills jag har sparat ihop till det. Kostar ändå 5 500:-
Ja usch vad dyrt sånt är. För pga hans addison kan du inte gå till distriktsvetrinär eller? När jag kastrerade Melvin på den billigaste lilla kliniken som råkar vara där jag är stammis så kostade det 3200 kr och hos distrikts idag kostar det 2800 kr. Ingen av mina är inkontinenta så det är ju skönt tror oxå mer på att det är addisonens förtjänst. Men det är värt att ringa runt även om du skulle hitta en klinik i Lerum/partille kankse? Mina klinik ligger vid Partille C men vet inte om de fortfarande har samma pris 5 år senare. Man kan ju strosa runt i Gbg medans man väntar.
Nej det är ju det som är så dumt, den där addison. Hade det inte varit för den så hade jag kastrerat hos Distriktsveterinärerna för att dom är billiga, och dom fakturerar! Det är ett stort plus. Men skulle aldrig våga kastrera där nu. Har överlag dåliga erfarenheter av dom. Dom är så otroligt inkompetenta så skulle det hända något så vet man inte om man skulle få en levande eller död hund med sig hem,
Jag ringde och mailade runt efter priser förra gången jag tänkte kastrera, men sen blev det ju inte av för att han blev sjuk i något annat, som vanligt! Jag har för mig DV var billigast av dom jag frågade. Resterande låg på ungefär samma. någonstans mellan 3-4 000:- Ett par låg på runt 5 000:-
Men jag kommer inte att kastrera någon annanstans än hos Blå Stjärnan i Borås. Kosta vad det kosta vill. Dom är dom enda jag litar tillräckligt på för att låta kastrera honom. Dom flesta där känner honom, dom känner till hans sjukdomshistoria, dom är otroligt duktiga, han känner sig relativt trygg där och dom har personal dygnet runt etc. Förmodligen kommer Eddie få ligga kvar över natten så dom kan hålla koll på hans värden. Jag tror övernattning ingick i de 5 500:- Har för mig det i alla fall.
Så jag får försöka spara ihop dom där pengarna eller flirta med försäkringsbolaget och hoppas på att dom är villiga att ersätta en kastrering.
Skicka en kommentar