söndag 1 juni 2014

Har inte orkat uppdatera här på ett tag. Inte haft tid heller för den delen.
Läget här hemma är inget vidare.
Eddie är fortfarande grinig på Dio, så pass att vi måste ha dom åtskilda. Trodde inte att det skulle gå så långt men det har det tyvärr gjort :( Jag är så otroligt ledsen över detta, samtidigt som jag är orolig över vad detta beteende hos Eddie beror på. Många tankar far genom huvudet. Har det slagit slint i huvudet på honom, har han fått hormonrubbning, är det testosteronpåslag som gör det, är chipkastreringen boven till allt, kommer det bli bättre av nya chipkastreringen, hade allt varit frid och fröjd om jag inte hade chipkastrerat i vintras, mår han dåligt av någon anledning?
Vi har märkt att det inte bara är Dio han är annorlunda mot. Det gäller även andra hundar. Han liksom undviker dom. Går i en liten båge runt. Jag märkte det första gången igår kväll när vi mötte grannens cavalier som han alltid har kommit överens med. Han har väl inte varit överdrivet intresserad av honom utan ganska neutral, men igår undvek han honom verkligen. Han sneglade på honom och gick i en båge runt. Vad sjutton är det som har tagit åt min Eddie egentligen? Hörde om en hund som hade blivit hundaggro när chipkastreringen gick ur så att han fick avlivas. Det gör mig fullständigt skräckslagen! Är det vad som hänt Eddie också?
Allt känns bara så nattsvart och hopplöst just nu och jag vill bara att allt ska återgå till det normala. När jag ser bilder på hundar som sover ihop blir jag så ledsen. Även fast mina aldrig har gjort det så har dom ju ändå kunnat ligga bredvid varandra utan problem. Kunnat vara i samma rum, kunnat umgås och busat tillsammans utomhus. Allt det är borta och det gör mig så otroligt sorgsen.
I morgon har det gått två veckor sedan chipkastreringen, men ingen förbättring alls än så länge. Men hoppet är det sista som överger människan så jag hoppas fortfarande på ett mirakel. Hur ska jag annars göra i sommar t.ex. när jag ska hem till mina föräldrar? Där går det inte att stänga av och ha dom åtskilda. Usch, inte kul det här :( Snälla söta rara Eddie, kan du inte bli normal igen?

2 kommentarer:

Anonym sa...

Usch vad jobbigt. EXAKT sådan är ju Melvin mot andra hundar ute lös. I koppel tar han till försvar genom att spänna sig som en idiot och gärna göra utfall. När jag lugnt hindrar honom genom att sätta honom ner så ser man hur rädd han är eftersom han lyfter på en tass och viker bak öronen. Han är dessutom bara sådan på hemmaplan där vågar han tuffa sig. Men jag upptäckte på slottskogen att han var helcool verkligen tills han såg en lös hund på avstånd då skällde han och varnade ! Han har helt klart bagage med sig efter hunden som bet honom! Just när hans tass läkt efter 4 veckor och han busade som en tok ute, det brungeggiga örat är torrt och rent och INGEN svamp ngnstans då får han vattnig diarré istället och vi får springa ut varannan timme. Så ja, jag vet hur du mår. Med Melvin har det sällan varit långa lugna perioder. Det har varit hälsan och psyket och problem i vardagen mest hela tiden känns det som när man är inne i det. MEN när MELVIN blir värre ute i hundmöten då VET jag han har ont ngnstans. Så det är troligtvis ngt, frågan är VAD som gör Eddie sådan nu.

Linda sa...

Ja om man bara visste VAD. Han har lite ont i örat som det verkar och är lite geggig men jag har svårt och tänka mig att det är det. Funderar också på om det kan ha med hans värden att göra, om dom inte ligger riktigt där dom ska så att det kanske påverkar hans humör. Dåliga värden har inte påverkat hans humör innan, men det kanske det kan göra nu ändå. Om han ändå kunde prata och tala om vad som är fel.
Ska till veten nästa onsdag för koll av hans värden och öron så kanske vi får svar då på vad det kan vara annars får jag höra med henne om hon har några teorier och ev. boka in en ordentlig genomgång av honom.

Translate

Inga bilder på den här bloggen får kopieras, sparas ner eller spridas. Är du intresserad av någon bild kontakta mig på portisskvaller@gmail.com

Etiketter

Summa sidvisningar