Igår kom vi tillbaks till södern igen. Lika tungt som vanligt. Vi har haft 3 fantastiska veckor där hemma!
Men mer om det kanske jag skriver sen för nu ska det handla om rally och lite Jämtland.
Två tävlingar hann vi med och en utställning. På utställningen kom vi sist som vanligt men fick i alla fall excellent så ändå en skön revansch mot sist då vi felaktigt blev diskade.

Första tävlingen var i Brunflo, Jämtland. Jag hade tänkt boka vandrarhem och åka upp dagen innan tävlingen men så fick jag veta att nybörjarklassen inte skulle börja förrän kl. 13 så då kunde vi åka över dagen. Vi åkte vid 8-tiden på morgonen och kom fram i god tid innan samlingen.
För mig var det inte bara en resa för att delta i rallylydnadstävling. För mig var det också en resa tillbaks till mina rötter. Jag är 75% jämte och 25% hälsing. Min mamma kommer från ett litet samhälle i Jämtland som heter Gällö och ligger ca. ett par mil söder om Brunflo. Min farfar var också från Jämtland så det är mycket jämtlandsblod som rinner i mina ådror.

Sist jag var i Gällö var våren 2005. Den våren hade mamma planerat för mormors 80-årsdag men istället för att fira mormor på hennes dag fick vi ta ett sista farväl av henne i Revsunds kyrka. Det var sista gången jag satte min fot i Jämtland. Visst har jag släkt kvar där, massor med släkt egentligen, mest tremänningar med familjer och kusiner till mamma så det är ingen släkt man har regelbunden kontakt med. Därför har jag heller inte riktigt haft någon anledning att åka upp, men visst har jag tänkt på att åka upp många gånger men det har liksom inte blivit av nu när jag bor på Västkusten, och när jag är hemma i Hälsinglandvill jag liksom mest bara vara hemma. Men samtidigt så har jag saknat Jämtland också. Jag tillbringade en stor del av min uppväxt där och mina allra lyckligaste minnen från barndomen är tiden hos mormor och morfar, sommar som vinter, vår och höst.

Jag hade planerat för en sightseeing i Gällö efter tävlingen så jag åkte direkt till Brunflo först. Det var otroligt varmt denna dag och tyvärr påverkade det Dio lite för mycket. Eftersom vi kom dit i så god tid blev det en stunds väntan i värmen så vi alla blev nog lite slöa. När det så var dags för oss att gå in på planen så var Dio riktigt slö trots att vi hållit oss mestadels i skuggan, sett till att han druckit och slängt på honom blöta handdukar. Men han var inte med alls. Utförde alla moment i långsamt tempo, sniffade massor för att han var så trött, la sig ner när han skulle sitta och följde inte efter när vi skulle ta steg framåt. Jag förstod att vi inte skulle bli godkända denna gång som jag hade hoppats så mycket på. Vi hade ju 2 godkända resultat sen innan så det fattades ju bara ett för att få vår första titel RLD N.
Vår runda slutade på 65 poäng. Visst var jag lite besviken men samtidigt så kunde jag inte klandra varken mig själv eller Dio. Det var helt enkelt för varmt. Jag tyckte det blev en bra dag ändå. Liten mysig tävling, trevlig klubb, bra domare och jag träffade en tjej från Sundsvall som jag pratade mycket med. Hon hade börjat med rally 3 veckor tidigare med sin vorsteh och detta var deras första tävling. Dom slutade på otroliga 99 poäng!! Helt makalöst. Men jättekul för dom. Jag hoppas att vi springer på varann på fler tävlingar nästa sommar.

Efter tävlingen åkte jag in till pappas kusin med fru tillika mammas barndomskompis. Dom bor utanför Brunflo så jag hade ändå vägarna förbi. Jag hade inte träffat dom på några år så det var kul att ses en sväng. Dom bor så otroligt fint där på landet!
Efter det besöket åkte jag vidare in till Gällö med ett stopp vid Revsunds kyrka först där mormor och morfar vilar i minneslunden. Där plockade jag blommor som jag satte i minneslunden innan jag åkte vidare in till Gällö. Att komma till Gällö igen efter alla dessa år kändes otroligt konstigt, vemodigt och tomt men ändå så otroligt välbekant och hemma. Det var som om tiden hade stått stilla, som om det inte alls var 9 år sedan jag sist var där, förutom en sak. Något fattades. Mormor och morfar, deras vänner och mormors syskon. Gällö känns tomt och öde nu när de gamla inte längre finns kvar och det var med en klump i halsen jag återsåg alla platser jag tillbringat så stor del av mitt liv på. Mormor och morfars vackra hus, morfars båtplats, sjön där vi fick så mycket fisk och åkte spark på på vintern, sågen som luktar så gott, det gamla stationshuset där man köpte biljetter när jag var liten och campingen där jag gått så många gånger. Så mycket sorg över svunnen tid men samtidigt en sådan stor tacksamhet över alla fantastiska år och lyckliga minnen jag fick med mormor och morfar.

Blommor till mormor och morfar

Mormor och morfars vackra hus som det ser ut nu för tiden

Det gamla skamfilade stationshuset

Morfars båtplats

Sjön som gav oss så mycket fisk och härliga utflykter

Sågen vars doft och ljud jag aldrig kommer att glömma och alltid förknippa med mormor och morfar

Badplatsen på campingen

Campingen

Lilla Gubben bor numer på campingen i Gällö ;)

Ett stopp vid vackra Hennan på vägen hem

Det var med blandade känslor jag slutligen åkte hem efter en lång och känslosam dag. Men jag är glad att jag åkte och jag hoppas att jag snart återvänder.

Vår andra tävling där hemma var så sent som i lördags, men i början på veckan var det osäkert om vi skulle kunna delta. Dio fick nämligen vattensvans på måndagen, men veterinären trodde att han skulle hinna bli bra till lördagen. Han verkade i alla fall inte ha så ont. Svansen blev bättre redan under tisdagen och onsdagen och i lördags var den, inte helt återställd men betydligt bättre, även om den hängde lite emellanåt.
Dio var påverkad av värmen även denna dag och var inte riktigt med på noterna den här gången heller. Han hade plötsligt glömt bort stå och var seg att följa mig när vi skulle ta steg bakåt. Han sniffade också mycket på planen och blev vid ett tillfälle distraherad av Eddie som stod på sidan om med min kompis som filmade oss. Eddie blev lite frustrerad att han inte fick vara med, men tack och lov kunde Dio släppa Eddie ganska snabbt så vi kunde fortsätta vår runda. Efteråt kändes denna runda snäppet bättre än den i Brunflo men jag var ändå osäker på om vi skulle bli godkända. Det var samma domare också som i Brunflo.
Med spänd förväntan väntade vi sen på resultatet och till min förvåning skrapade vi ihop hela 78 poäng! Tjohooo! Vårt 3:e godkända resultat så nu har vi vår första titel RLD N :) Så glad och stolt över min vite kille. Vi fixade det!
Nu ska vi träna mera och nästa mål är att ta vår första 100-poängare och en plats på pallen innan vi flyttar upp till nästa klass vilket får bli tidigast i vår. Jag tror att vi eventuellt kan fixa 100 poäng i höst när det blivit svalare ute och Dio är piggare.
Så får vi träna järnet på fortsättningsskyltarna efter årsskiftet och på att gå lös så att vi förhoppningsvis kan göra vår första start i fortsättningsklass om knappt ett år. Det är i alla fall mitt mål :)