Skotträdsla är ett jävla skit.
Eddie har varit skotträdd sen nyår 2009 då han blev skrämd av idioter som stod precis utanför husknuten och brände av bomber. Det dånade i hela huset och glasrutorna skallrade.
Nyårsfirandet gick ändå bra med hög musik som överröstade nyårsraketerna och lite distraherande med tuggben och annat men sen dess har det bara blivit värre och värre.
Nu känns det som att det är värre än värst.

Från att ha reagerat på höga skott, smällare och raketer reagerar han nu på allt som smäller.
Det kan vara att någon står och spikar, piskar mattor eller sparkar boll mot ett plank.
Han har blivit extremt känslig och jag vet inte hur jag ska hantera det.
Senaste nyåret var en pina. Han var så rädd att jag trodde han skulle få hjärtattack och dö och det höll i sig i ett par veckor efteråt eftersom folk dessvärre inte har vett nog att sluta skjuta efter tolvslaget utan ska fortsätta skjuta var och varannan dag. Vid minsta lilla smäll blev han skräckslagen och la sig i sängen och skakade. Därför har jag bestämt mig för att ge honom lugnande detta nyåret. Det är inget jag vill göra men jag känner att jag inte har något val. Så känslig som han blivit är jag rädd att han ska bli skrämd till döds om han får uppleva en sådan skräck igen som han upplevde under senaste nyåret.

Vardagssmällarna är dock svårare att hantera. Man vet ju aldrig vad man får vara med om för ljud under promenaderna.
Idag passerade vi vägarbetare som höll på att lägga trottoarkanter. Vi passerade dom på kanske 50 meters avstånd och när dom bankade stenarna i marken med en slägga lät det ju lite så Eddie blev skrämd och sen var det kört. Han la svansen mellan benen och ville bara springa hem.
Jag fick ändå med honom att gå förbi arbetarna för att han skulle se vad det var som lät, men det hjälpte inte. Han ville bara hem, men jag såg det som ett bra tillfälle att träna så jag gick iväg med honom några meter där jag stannade och väntade på att han skulle lugna ner sig. När han hade slutat dra och satt stilla, om man bortser från att han skakade som ett asplöv, gick jag tillbaks förbi arbetarna igen och stannade en bit ifrån där Eddie satte sig igen och där matade jag honom med en massa godis. Jag bara stod och matade på hela tiden. Slängde några på marken också som han fick söka, men han sökte bara halvhjärtat. Skyndade sig att ta dom han såg med blotta ögat men resten struntade han i. Det var bra ändå att han tog några godisar. Ofta när han blir rädd blir han så blockerad att han inte tar någon godis ens om man försöker stoppa in den i munnen på honom.
Efter godisregnet var han fortfarande lika rädd men jag stod kvar, även en stund efter att arbetarna tog rast och åkte därifrån.
Eddie satt fortfarande på helspänn och småskakade med svansen mellan benen och öronen bakåt, men efter en liten stund märkte jag att han i alla fall började lyssna efter lite annat runt omkring och titta på bilar som åkte förbi så då gick jag några steg framåt innan vi stannade igen. Så höll jag på några meter tills svansen åkte upp en liten aning och då gick vi hem.

Jag vet inte alls om denna metod är rätt väg att gå. Vi har försökt med detta flera gånger att bara stanna till och vänta på att han ska lugna sig men oftast lugnar han inte ner sig förrän man kommit hem. Kanske man ska ha mer tålamod och bara stå kvar och vänta ut honom eller så stjälper det mer än vad det hjälper?
Jag har egentligen ingen aning om hur man ska träna bort skotträdsla. Går det ens att träna bort?
Någon som har erfarenheter av detta? Dela gärna med er i så fall.